LILLGRODAN

Sista filmen...

2010-03-11T15:32:00.002+01:00

... och antagligen sista inlägget! Ella börjar dagis om 1 1/2 vecka och jag startar eget, så då kommer jag fokusera på bloggen där! Så här; VARSÅGODA! En liten film på Ella som börjat gå ganska bra nu...

Så ett stort TACK från oss till Er som följt oss här på bloggen! Hoppas ni har haft glädje av de 121 inlägg som (trots allt) kommit ut!!

Puss och kram från
Linda, Anton, Alvin och Ella!

Nu blir det riktig säng

2010-02-10T10:10:00.002+01:00

Nu var det väl ca två veckor sedan jag skrev... Eller nåt! Då berättade jag att Alvin hoppat över spjälsängen för första gången. Och... sen har det ju hänt igen, och igen och igen... Så nu är det dags att plocka upp "stora" sängen från källaren! Inte för att han inte vill sova i sin spjälsäng, för det vill han, men för att det inte ska hända någon olycka. Sen, ärligt talat, så det väl säkert dags. Så innan veckan är slut hoppas jag att den är upplockad, ihopskruvad och att en sängmadrass är inköpt! Vi får väl se...

Kram Linda

Bättre sent än aldrig...

2010-01-21T16:04:00.003+01:00

Det är väl så man säger... Eller? Har jag tappat mina läsare nu - ett fåtal där ute... Tappra släkt och vänner; förstår att ni inte längre går in på bloggen och läser...

Tänker inte förklara varför vi inte har skrivit på så länge (vi som var så duktiga ett tag...) - det förstår ni säkert!? (Tid och energi för er som inte vet). Varför jag satte mig ner nu vet jag egentligen inte?! Tänkte väl mest det var dags att ta tag i det. Jag la precis Ella i sängen för hennes eftermiddagslur och Alvin sitter och tittar på Pippi på de sju haven för 100:e gången! Så tid fanns för en gångs skull! Jippi!

Vad som hänt det sista halvåret tänker jag inte gå igenom nu, utan det får ta lite efter hand. Men dagens bravad får väl nämnas; Alvin hoppade över spjälsängen för första gången i morse...!! Detta har vi väntat på ett tag och idag hände det alltså. Frågan är nu; dags att ta fram växasängen som står i källaren? Eller hoppas på en engångsföreteelse? Nja, det är väl lite naivt, men vi får väl avvakta en vecka och utvärdera sen...

Imorgon ska Alvin till farmor och stanna där över helgen. Ella stannar hemma, men vi (jag och Anton) hoppas få lite saker gjorda. En sak är i alla fall säkert; det är stor skillnad på att ha ett och två barn hemma... Så mycket mer man hinner med bara ett! Jag ska mest försöka hinna med tre saker; skriva ansökan till "starta eget bidrag", jobba på min fotobok samt träna ett pass på gymmet. Anton ska rensa bland sina verktyg och småfixa lite med lägenheten. Om han orkar vill säga. Just nu ligger han i sängen - förkyld och febrig. Jag försöker kura mig med vitlöksklyfter, te och C-vitaminer! Alvin och Ella är också snoriga... TACK dagis för alla fina bacilusker vi får på köpet ;-)

Ja, det räcker nog med information för nu. Jag hoppas dock förbrilt att detta får igång oss att skriva oftare och lägga ut bilder - vi vet att det är uppskattat av er som vi inte träffar så ofta. Funderar nu bara på om vi ska låta bloggen vara öppen för alla eller stänga den för endast vänner och släkt!? Let´s see, shall we...

PUSS och KRAM från en lite sliten och trött mamma ;-)

P.S. Vet också att det behövs lite uppdateringar av själva bloggen. Får se hur mycket vi hinner klämma in i schemat på 48 h... Sen var det ju också det här med att sova och vårda kärleksrelationen - när ska vi hinna med det...!?

Just to keep u watching..

2009-08-23T21:31:00.003+02:00

Det har varit en händelserik sommar... Så händelserik att vi knappt hunnit blogga. Så bara för att det ska komma lite nytt så att ni fortsätter titta in då och då så slänger jag upp en film från idag. Alvin leker med Ella, som tjuter av skratt.

Enjoy!

Anton

Tack!

2009-07-26T17:26:00.004+02:00

Nu har vi förra helgen officiellt namngett den lilla tösen. Ella Ilona Nilsson, no surpise there... Jag vill bara i förbifarten tacka alla som närvarade och deltog i ceremonin. Den blev mycket lyckad tyckte vi iaf, och ni ska få se lite bilder sen när vi har haft tid att gå igenom dem.

Men för att Alvin inte ska bli helt bortglömd så får ni en kul liten film från när vi var ute med Lotta och åkte dressin i Fyledalen veckan innan. Det hela kan sammanfattas med Alvins konstanta utrop under färden; Wow!

Vi återkommer snart med bilder från namngivningen.

ALEA

En liten sommarutflykt!

2009-06-28T20:16:00.003+02:00

Nu har det varit tyst ett tag. Vi har varit sysselsatta med allt möjligt, från att skaffa jobb (Anton) till att pumpa bröstmjölk (Linda) till att lära sig nya ord (Alvin).

Idag hade vi iaf lite tid för oss själva, då ett välkommet men oväntat besök av Gustav F kom upp på agendan igår.

Vad bättre göra en solig dag än att sticka ner till en mysig liten badsjö i närheten? Sagt och gjort, vi stack iväg med vår filt och vår picknick-korg, och lade oss till rätta i gröngräset. Alvin stortrivdes och Ella sov den mesta tiden i sin bilbarnstol (som vi tagit med oss, inte kvarlämnad i bilen...)

Vi vill passa på att utfärda en ursäkt till alla släktingar och vänner i Stockholm som hade hoppats få se oss nu i Juni. Men med mitt nya jobb och begränsad budget i ett par månader så gick det bara inte. Men vi siktar på början av augusti i stället och dessförinnan hoppas jag att vi ser er i Skåne för namngivning av den här lilla gulltjejen. Ni ska ha fått inbjudningar i posten alla tänkbara, till och med ni som vi vet inte är i Sverige. Men det verkar bli bra uppslutning så hör av er i tid för sovplatser etc.

Stor varm sommarhälsning från familjen Nilsson-Persson

Lilla söta fröken Ella!

2009-05-28T10:04:00.003+02:00

Många av er därute har ju aldrig träffat Ella (än), så här kommer hon äntligen på film - bara för Er!

Lite skriftlig uppdatering kommer snart!

//Mamma

Syskonstatistik!

2009-05-13T18:17:00.003+02:00

En liten snabb notis (så här när barnen för en gång skull sover samtidigt):

Alvin 8 veckor (12 november 2007)
Vikt: 4670 gr
Längd: 57,5 cm
Huvudomfång: 38,8 cm

Ella 8 veckor (13 maj 2009)
Vikt: 4730 gr
Längd: 58 cm
Huvudomfång: 38 cm

Det är inte bara till utseendet som de är lika... de följer nästan samma viktkurva! Nja, inte riktigt kanske eftersom Alvin vägde nästan ett halv kilo mindre än Ella, men ändå... Lite häftigt att de nästan var lika långa och tjocka (!?) vid samma ålder! Och lika SÖTA såklart!

KRAM kram

Efter regn kommer sol!

2009-05-13T18:09:00.005+02:00

Vilken tur att nästan alltid är så! Efter en ganska tuff fredag blev det en helt underbar lördag! Vi åkte till VEGOmässan i Malmö och tillbringade några timmar med att spana in och smakprova vegetarisk (och vegansk) mat- MUMS!

Eftersom mässan ägde rum på Amiralen vid Folkets Park så passade vi på att ta en lång promenad i det härliga vårvädret! Frisk luft och sol var det som vi behövde... Och det fick vi verkligen! Vi fullkomligt njöt av den härliga stämningen (precis som hundratals malmöbor) i parken på World Fair Trade Day! Väldigt passande och inspirerade!

Ella sov på mammas mage i ca 2 h!

Längs inne i parken fanns ett litet mini-zoo! Där fanns fåglar, kaniner, marsvin, får och givetvis minigrisar...

... och stora fluffiga önnor (hönor) såklart!

Och så kunde man rida på en ponny för 20 kr! Kul men lite läskigt också!

Tyvärr är Alvin lite för liten för att åka karuseller, men titta med beundrande blick kan man väl få göra...!?

Tusentals nallar fanns att vinna!

Lite trött blir man allt av alla intryck, då är det tur att Ottis-Tigger (snutte-Tiger) och maap (nappen) får följa med!

Ella fick ju ingen smakprov på mässan, men nöjde sig gott med mammas mjölk...!

// Linda med familj

Jag bara undrar?

2009-05-08T21:19:00.003+02:00

Vad gör man när knappt vet om det är dag eller natt? Om man inte är säker på om klockan är nio på morgonen eller nio på kvällen?

Vad gör man när man har så fullt upp med att ge barnen mat att man antingen glömmer eller inte orkar att äta någon mat själv? (Eller när lunchen består av två kexchoklad!)

Vad gör man när man drömmer om sånger från barnfilmer eller hör "Mamma, mamma, mamma" ringa i sina öron trots att man är flera hundra meter från sitt barn?

Vad gör man när man börjar önska att det var en själv som fick gå till dagis på morgonen? Få pyssla, leka och sova ute efter en serverad lunch? Åh, sova...

Och vad gör man när man börjar fundera om det inte är du själv som borde ta de där Minifom-dropparna för att bota den där oroliga magen?

Tja... man biter väl ihop och hoppas på en bättra morgondag...

// En oerhört trött MAMMA efter en lång hård arbetsdag
(men med världens underbaraste barn till trots)

Älskade pottis!

2009-05-06T10:58:00.003+02:00

Alvin på pottan med sällskap av Tiger! Och favoritboken "PEK ELVIS" (röd till vänster) så klart!

Kiss och bajs!

2009-05-02T19:14:00.006+02:00

Ja, jag har skrivit mycket om kiss och bajs och om någon tycker det är lite tråkigt, äckligt, konstigt, jobbigt osv (vilket är fullt förståeligt) så får ni ursäkta! Men det kommer att bli fler inlägg inom detta tema, för det är helt enkelt så att det är en stor del av vår vardag just nu! Om man tycker det är ointressant får man helt enkelt strunta i att läsa och kommentera just de inläggen! För först och främst skriver jag för min egen skull och för Alvins och Ellas. I andrahand för familj/släkt och närmsta vännerna.

Egentligen har mitt syfte aldrig varit att skriva och publicera texter för allmänheten (men det ingår ju i hela "bloggpaketet"), men om någon läser och vill dela med sig om sina erfarenheter inom EC så är de väldigt VÄLKOMNA! Det hade varit roligt att starta en grupp (så som de har i USA) där mammor (och även pappor) träffas eller håller kontakten via mail/chatt/forum för att stötta varandra i sitt "EC:ande"!

Idag ville jag egentligen bara berätta (notera) att Ella haft sin första HELT torra natt (1-2 maj)! Blöjan har varit helt torr de senaste två dagarna. Ja, sedan hon bajsade och kissade på mig (och på Anton på kvällen) härom dagen! Därefter har jag fångat ALLT - helt otroligt! Trodde aldrig det skulle gå så fort, men bara de här sista dagarna har jag fått en helt annan kontakt med Ella och en bättre förståelse av hennes uttryck och skrik/gnäll/"prat"! Idag har hon gått utan blöja nästan hela dagen - både när hon varit vaken och när hon sovit (ute i vagnen)! Jag är så imponerad av henne! Hon har redan fattat "grejen" och verkar väldigt nöjd med det!

Puss och kram

Rapport från vardagen

2009-04-29T09:27:00.008+02:00

Ojdå, då har det gått mer än en vecka sedan sist - IGEN! Säkert flera veckor antar jag. Men den lilla bubbla som vi levt i sedan Ella föddes börjar sakta men säkert försvinna. Vi har börjat anpassa oss efter vardagen och livet där utanför lägenheten ;-) I takt med solens värmande strålar har vi sakta lämnat idet. Ja, för det är faktiskt så som det känts - som om vi gått i dvala under 1,5 månads tid. Med ständig trötthet och ingen tid för annat än det mest nödvändiga; som att att mata barnen, byta blöja, vagga, gunga, vanka, leka, torka snor... Det har varit (är fortfarande) tidiga mornar, sena kvällar och störd nattsömn så klart - precis så som det ska vara med två små barn!

Låter det jobbigt? Nja, både och! Vill inte använda bloggen som en klagomur, men visst är det en speciell tid det här. Samtidigt som man önskar att tiden ska gå fortare (så att man får sova sina 10 h igen), vill man att tiden ska stå stilla så så man kan hinner njuta mer av Ellas mjuka lilla bebiskropp och Alvins härliga nyfikenhet! För tiden går trots allt ganska fort...

... 15 minuters paus i bloggskrivandet. Ella vaknar efter sin lilla morgonlur och behöver kissa. Nu ligger hon vid mitt bröst och äter (smidigt med amningskudde så att händerna blir fria), så jag fortsätter skriva:

Det är så jag försöker tänka under de där jobbiga stunderna då man är extra trött och bara går på reservkrafter och/eller ren vilja. Att tiden går så fort att jag bara MÅSTE ta tillvara på den här perioden som kommer försvinna på ett kick. Det lärde jag mig med Alvin; att leva i nuet och njuta av barnen lite extra. Men med tanken att allt kommer bli lättare (mindre intensivt) om bara ett par månader. Förhoppningsvis! Nej, så klart!

Ja, det är bara att acceptera att det går mycket upp och ner för oss nu. Mina hormoner har åkt berg och dalbana under 10 månader, men nu känner jag att det börjar stabilisera sig på en jämnare nivå. Är mindre "hispig" för bebistiden. Går ju lite på rutin sedan Alvin, och det känns skönt. Allt det där praktiska med att sköta om barn är ju inte längre nytt, vilket gör att jag är mycket tryggare i min mammaroll. Så trygg att jag vågar prova på nya sker med Ella! Bl.a. det här med EC - Elimination Comunication, som jag ville göra med Alvin men som aldrig blev av. Jag började men annat kom i vägen (flytt, ny graviditet och långresa). Det blev inte läge helt enkelt... Men nu är det det! Nu har jag motivationen att EC:a Ella! Ni som har följt bloggen vet vad det är; att lära sig förstå signalerna när barnet behöver "gå på toaletten", eller enkelt uttryckt kissa och bajsa! Precis som att lära sig tyda signalerna när barnet behöver äta, sova eller bara vara nära. De basala behoven som finns hos alla människor. Istället för att låta Ella kissa och bajsa i blöjan, låter jag henne göra sina behov i en lite pottan (som jag beställt från USA). Men däremellan har hon fortfarande blöja (engångs- eller tygbjöja) eftersom jag inte är helt säker än. Och på natten så klart. Då pottar jag henne när hon vaknar, innan hon ska äta, men inte när hon sover.

...2 minuters paus... Så passande i texten! Ella behövde "gå på pottan" igen! Både kiss och bajs kom det! Direkt när jag satte henne så kom det! Och nu ligger hon i mitt knä helt naken och ser så där oförskämt nöjd ut! Mätt och belåten! Så jag passar på att skriva lite till:

Hur kunde jag veta att Ella behövde uträtta behoven? Rena turen (kanske ni tänker)!? Och det trodde jag också de första gångerna, men nu (en vecka och en dag senare) vet jag att det inte är så. Jag har helt enkelt börjat lära mig hennes signaler och "rutiner". Det har jag gjort med hjälp av observationer (låtit henne vara naken och därmed sett när hon kissat/bajsat) och med tips från min EC-bok (The Diaperfree Baby) ...

... bajs! I mitt knä! 5 minuters paus... Så passande -igen!

Tror Ella försöker lära mig något ;-) Och det gjorde hon! För 1 minut sedan pruttade hon...

... 0ch NU kissade hon på mig! Ojdå!

"Dumma" mamma är inte observant när hon skriver på bloggen när hon egentligen borde ha blicken och koncentrationen på Ella... Men ändå fortsätter jag skriva... För det här visar perfekt på hur det är! "Olyckor" eller "missar" är en del av processen i början. Nu vet jag att; efter prutt kommer antagligen bajs! Så då borde jag erbjuda pottan! Och efter bajs kommer nästan alltid kiss - det vet jag ju! Men nu var jag så inne i skrivandet att jag glömde bort det...

Men det är som sagt av "olyckorna" vi lär oss! Och vad gör egentligen lite oluktande bajs och kiss på kläderna, i soffan eller på golvet. För mig; ingenting! Det går ju bort att tvätta bort! Priset jag får är ju så mycket häftigare: en djupare kommunikation och förståelse av mitt barn! Och i slutändan (haha, notera skämtet!!) slipper jag blöjavvänja henne när hon blir 2-3 år. Lära om - för att sedan lära rätt! Helt ologiskt egentligen om man tänker efter. Jag ser det istället som att lite extra jobb (uppmärksamhet) nu tar bort en stor uppgift (och ibland en tidskrävande process) sen. För att inte tala om pengarna på dyra engångsblöjor som vi sparar. Och insatsen för miljön är ju given! Så ALLA vinner egentligen på den här "lilla uppoffringen" (som vissa kanske skulle kalla det). Jag ser det mer som en naturlig lärdom!

Paus... För nu ska jag ha lite egentid med min dotter. (Och byta byxor). Passa på när Alvin är på dagis!

Ja, Alvin då? Hur går det för honom och blöjan!? Jodå, väldigt bra! Det har varit en längre process så klart. När vi kom hem från långresan och flyttade till Hjärup (januari) började vi "deltids-EC:a" honom, dvs vi lät honom gå utan blöja några stunder om dagen (mest på morgonen) för observation och för att han skulle börja "känna på" blöjavvänjning. Då småkissade han lite överallt men ganska snabbt (kanske efter en vecka) så började han själv peka ut vart han kissat. Dessutom har han tyckt om pottan redan från början vilket har varit till stor hjälp. Så varje gång han kissat på golvet tog vi honom till WC och så fick han "avsluta" kisset i pottan. Och så har vi gjort sedan dess och tiden utan blöja har blivit allt längre. Nu går han alltid utan blöja hemma och sedan förra veckan även på dagis. Blöja använder han dock när han sover och när vi åker bil eller är på längre utflykt. Mest för kissets skull för med bajset har det gått väldigt bra redan från början! Det är bara ett fåtal gånger som han råkat bajsat i kalsongerna eller på golvet. Kissar på golvet gör han fortfarande ibland. Men till 75% säger han själv till när han behöver gå på pottan.

Det kommer ta några månader till innan Alvin är helt blöjfri. Det får ta den tid det tar men huvudsaken är att det sker på hans villkor och i hans takt. Det ska ju aldrig vara ett tvång att använda potta! Dock kommer det ju bli annorlunda för Ella som förhoppningsvis inte kommer att komma ihåg blöjan (möjligtvis tygblöjan). Vi får se hur det utvecklar sig... Spännande tycker jag faktiskt - att se hur det utvecklar sig! Och sen med sovningen också. Har ju planer att testa Sova hela natten-kuren på Ella när hon är ca 4 månader. Det fungerade för Alvin (har sovit 10-11 h natt sedan januari) och tusentals andra barn så... jag ser ingen anledning att inte prova! Varför ändra ett vinnande koncept!?

Vad har annars hänt? Mycket, men det roligaste är nog att följa Alvins språkutveckling! Han prata på för fullt och lär sig nya ord varje dag. Han härmar det vi säger och tycker verkligen att det är roligt att kommunicera med oss. Läsa pekböcker på pottan är en favorit!! Det är en tacksam period just nu - för han tycker allt (nästan allt) är roligt och spännande; bygga, rita, bada, läsa, leka och härma allt vi gör! Han är också väldigt glad åt och snäll mot Ella. "Klappar fint" och pussar på henne dagligen. Men givetvis kommer en och annan hård smäll också. Men han rättar alltid till "sitt hårda beteende" med en puss. Och givetvis har han reagerat på att vi (mest mamma så klart) spenderar mycket tid med Ella. Så ordet "bära" har han ju lärt sig och använder. Och "Ella äta" så klart! Han gnäller mer än vanligt hemma, men den reaktionen var ju väntad. Samtidigt som han tycker om att göra som vi gör, testar han oss väldigt mycket... Gör sådant som han vet att han inte får osv, för att se våra reaktioner. Men det hade han säkert gjort ändå, även om Ella inte funnits!

Så för att avsluta denna rapport så vill jag bara sammanfatta att allt nog är precis så som det ska vara i lilla (eller ganska stora) lägenheten i Jakriborg! Vi börjar planera in flera besök från vänner vilket känns superkul! Saknar det sociala livet som har fått stå på vänt ett tag. Men nu är vi redo att möta världen igen. Så om vi inte redan hört av oss till Er så slå gärna en signal så hittar vi på nog kul i det fina vårvädert!

BAMSEKRAMAR // Linda

Grattis ELLA!

2009-04-17T10:27:00.006+02:00

Idag fyller du 1 månad! Och imorgon fyller din storebror 1,5 år! Tiden går alldeles för fort... Åhh, önskar jag kunde stoppa tiden ett tag...

Men som sagt, nu är det äntligen bestämt! Efter mycket om och men har vi alltså kommit fram till hon ska heta Ella, vår lilla prinsessa! Det var (den här gången också...) en process att hitta det perfekta namnet. Det känns ju viktigt att det blir rätt, så det har fått ta den tid det tagit. För information om betydelse av namnet (namnen) se i kolumnen till höger. Väldigt passande tycker vi!

Kram, kram från 4-Familjen

Lilla prinsessan!

2009-03-28T11:38:00.015+01:00

Så var hon alltså kommen... Och låg där in mina armar! Fast jag undrade om det verkligen var sant? Var i närmaste chocktillstånd och tänkte att jag nog ändå drömde... För så här fort kan det väl inte gå? Eller? Strunt samma - nu var hon här, min lilla prinsessa! Och så fin hon är! Rosa och mjuk och bara så underbar på alla sätt och vis!

Medan Anton fick klippa navelsträngen berättades det för mig att hon (lillflickan) kom ut i säcken - sk segelhuva (som för övrigt betyder tur)! Därav den skumma känslan av en ballong! För det var precis så som det kändes... Först blåstes säcken upp (och kom delvis ut) och barnmorskan fick öppna upp den. Direkt därefter på andra krystvärken kom hon alltså ut och då med allt fostervatten - därav den blöta känslan! Så trots att själva känslan var detsamma som när Alvin drogs ut(brännande, svidande...) så var det ändå en ny upplevelse för mig! Kul om man kan säga så... i efterhand i alla fall! Men mest var jag bara glad att det gick så fort!

Timmarna som vi spenderade på förlossningen (4 h) gick ändå ganska fort trots att det var mitt i natten och tröttheten egentligen som störst. Men mest för Anton tror jag. Han somnade del/tidvis i fotöljen bredvid sängen medan jag, upprymd av mammakänslor, följde lilltjejens försök till bröstet med stort intresse och engegemang. Klockan 00.11 fick hon sitt första "tag" och 00.21 åt hon sin första riktiga "middag". Under 2 h åt hon nästan i en timme (uppdelat på 2-3 omgångar). En hungrig liten kämpe! Vid 02.45 kom barnmorskan för att ta lite prover på oss båda (temperatur, blodprov, andning mm). Allt var bra och vi började packa ihop våra saker.

Klockan 04.00 kom vi äntligen iväg till Patienthotellet. Vi installerades och fick äntligen lägga oss i en riktig säng (jag i alla fall...). Lillan lades i "platshinken" och sov därefter i nästan ett dygn... Jag då? Jag sov... ja, nästan ingenting... Det går liksom inte riktigt att sova med så mycket känslor i kroppen. Det är så mycket bilder som rullar inför pannan... Fina, lyckliga bilder!

Dagen efter kom givetvis storebror på besök. Ett spännande möte kan tänkas - eller? Nja, reaktionen var kanske inte som förväntat (även om jag inte visste riktigt vad jag skulle förvänta mig)... Det första Alvin gjorde när han kom var att ställa sig i fönstret och säga "Pippi ja!? precis som om allt var som vanligt... Inte ett dugg intresserad av vad som fanns i den lilla hoprullade filten i mammas knä... Det tog några minuter att fånga hans uppmärksamhet, men då tittade han dock ganska intresserat. En fin liten klapp på hennes huvud utlöste världens skrikkalas! (först blev hon ledsen och när Alvin såg det blev han rädd och började också storgråta). Efter en stund blev det dock glada miner igen och om jag inte missminner mig så gav Alvin lillsyster en puss som togs emot utan ett knyst! Och dessa pussar har han delat ut i massor sedan dess (säkert minst 10 ggr per dag) så syskonkärleken finns där - helt klart! Men mer om detta i nästa inlägg "Rapport från vardagen!".

KRAM från en stolt tvåbarnsmor :-)

P.S. Vill här passa på att TACKA för alla de gratulationer vi fick på sms och mail/Facebook under dessa dagar!

När novemberkaktusen blommar...

2009-03-25T18:22:00.007+01:00

... då kommer bebisen! Så sa jag till Anton bara en vecka innan hon kom! Då stod hon (blomman alltså) i full knopp och hade gjort så i över en veckas tid! Och tro det eller ej, när vi kom hem från BB hälsade fyra underbara blommor oss välkomna hem! Magiskt, inte sant!?

Det var alltså i onsdags, exakt en vecka sedan, som det hela (äntligen) ägde rum! Efter en "fyra dagars recovery-helg" i Skillinge med mycket vila och mängder med te för att ladda energin och vinna över förkylningen var jag åter hos min kära familj igen på tisdagskvällen. Dagen därpå, alltså"dopparedagen", började som de flesta dagarna gjort de senaste två veckorna. Alvin förberedes för dagis och jag gick dit med värkar och krampor av lite olika styrkor. Jag var rejält trött på magen och "trycket" men ändå glad för att vi skulle åka till Halmstad och träffa min barnmorska Helén. Dessutom var den vacker dag med strålande solsken, kallt men ändå vårkänsla!

Så vi lämnade alltså Alvin på dagis kl 09.00 och åkte direkt till Halmstad. Efter lite småärenden träffa vi Helen vid 11.30 och hon konstaterade att allt var helt perfekt därinne - "det är bara att vänta...! "Bebisen kan komma i eftermiddag eller om två veckor" var hennes ord. Som avslutning på besöket fick vi göra ett snabbt ultraljud och där på skärmen får vi se hennes vackra ansikte - öga mot öga... och jag längtade bara ännu mer! (Notera att vi inte då visste att det skulle bli en liten flicka).

Så med längtan i hjärtat och småvärkar i magen gick vi ut i solen och köpte en kaffelatte "to go"! Dags att åka hem och hämta Alvin igen till kl 14.00. Så det blev inga besök hos vänner denna gången. I bilen märkte jag att de värkar som jag känt under förmiddagen började bli tätare. Dessutom sitter jag stilla så värkarna beror inte på rörelse och aktivitet. Klockan 13.00 (ungefär vid Hallandsåsen) började jag klocka värkarna och kom fram till att under en 40 minutersperiod så kom värkarna med ca 9-12 minuters mellarum. Hmm, kan det vara dags? Eller är det bara kaffet som ställt till det? Jag berättar för Anton och fortsätter klocka. 8 min, 13 min, 9 minuter, 8 minuter igen... Regelbundet, men ändå inte... Men jag misstänker att det är på gång och vi bestämmer oss för att ringa Lotta för att förvarna om barnvaktshjälp för Alvin. Medan Anton samtalar blir värkarna stakare och bebisen rör sig så att det "sticker till" och trycket blir mer påtagligt. Jag blir nervös och hoppas att det ska lugna ner sig!

Eftersom Lotta inte hade möjlighet att hämta Alvin ringer vi mina (Lindas) föräldrar och bestämmer att Tommy ska hämta Alvin så fort som möjligt (det tar ju ca 1 h 15 min att köra från Skillinge). Men det kom att dröja ca 2,5 h innan han anlände till Lund (pga av arbete). Men eftersom det inte var så tät mellan värkarna så kändes det ändå helt ok. I värsta fall får Alvin följa med till förlossningen! Om det nu är så att det det verkligen "är på gång". Vi är fortfarande inte säkra... Det kanske bara är vanliga förvärkar? Vågar inte riktigt tro, men hoppas... Eller? Är jag redo? Ja, nej, jo, det är jag nog... (var min tankegång då)!

Vi hämtade Alvin på dagis och gick hem. Tommy anländer till Jakriborg vid 16.30. Då har värkarna tilltagit och kommer med ca 6-8 minuters mellanrum... Alvin pussar magen hejdå och åker glatt med morfar utan att veta vad som komma skall...! Antagligen... För säkerhet skull säger jag "Jag hoppas att vi inte luras...!" innan hissdörrarna stängs och de åker iväg.

Värkarna bli ännu lite starkare och jag tränar andningen (så som jag lärt mig på gravidyogakursen) och synkar med vaggande rörleser vilket underlättar redan nu. Innan vi ringer förlossningen i Lund (ca 18.45) hinner jag ta ett varmt bad vilket kändes skönt. Efter tveksamheter med damen på förlossningsavdelningen säger hon att vi kan komma. Fast hon var mycket tveksam till om det verkligen var dags att åka in "så tidigt"... Så vi lagar lite mat (energi kommer att behövas) (det blev pasta med qorn/tomat/spenatsås) och åker sedan in mot lassarettet. 6 minuter mellan värkarna.

Väl framme blir vi visade till rum och skrivs in (20.00). Vi får träffa en barnmorska som kopplar CTG och konstaterar att jag är öppen 3 cm. 5 minter mellan värkarna. "Skönt att vi åkte in" tänkte jag då och minst sagt lite chockad när hon sa att vi kanske skulle fundera på att åka hem igen! What!? Vad menade hon med det? Erfarenheten med Alvin var ju att det gick väldigt fort mellan 3-8 cm så jag kände verkligen INTE för att åka hem igen. Detta meddelade vi henne och hon sa att eftersom de ändå skulle byta pass vd 21.30 så kunde jag stanna och prata med den nya barnmorskan då. Jag pustade ut och tänkte "Vad skönt att få någon ny, för den här människan vill jag inte ska förlösa mig!

Så kom den nya barnmorkan med undersköterska och till vår glädje var det ett ungt "par" som var mycket mer positiva än den förra (surtanten)... Hon föreslog bad vilket jag gärna ville. Först tog vi dock en liten promenad (ja, lite frisk lift utanför entrén...). Men eftersom värkarna nu var med ca 4 minuters mellanrum, ville jag snabbt in igen. Tvekade lite inför badet eftersom värkarna var så starka att jag inte själv kunde vagga längre utan fick assistans av Anton. Men tänkte att jag nog kunde slappna av lite mer i ett bad. Och det kunde jag. Dessutom blev jag erbjuden akupunktur vilket jag fick under tiden i badet (22.15). 4 nålar i huvudet som gjorde att jag kände för att sova mellan värkarna... Men under värkarna, som blivit väldigt starka, långa och täta, ville jag bara strunta i allt och gå hem...

Efter ca 25 minuter i badet tyckte Anton att det var läge att gå upp, och det tyckte jag också. För nu var jag rejält trött i kroppen. Väl inne på rummet (22.50) noterade jag att det var ca 2 minuter mellan värkarna och när barnmorskan titta in för att "kolla till mig" sa jag bara: "Lustgas tack!" Så hon kopplade in lustgasen och efter lite strulande (till min irritation) kom gasen igång. Värkarna blev en aning svagare. "Tack gode gud" tänkte jag... CTG kopplades på,men jag hann inte andas mer än ca 5 värkar förrän jag plötsligt kände hur allt bara öppnades sig och bebisen föll ner. Med ett skrik (tror jag) fick jag fram: "DEN KOMMER"! Men jag fattade inte hur. För det kändes precis som när Alvin kom ut (brännande känsla - jävligt ont) men jag kände ingen bebis, bara som om det blåstes upp en ballong!! Jätteskum känsla.

"Vad händer" kommer jag ihåg att jag tänkte. Det är ju bara barnmorskan och Anton här! Var är alla andra? Nu kommer ju snart bebisen... Och mer än så hann jag inte tänka förrän Anton säger: "Huvudet är ute"! Barnmorksan fortsätter: "Kryst en gång till så är den ute"! Men jag har ingen kraft kvar utan får invänta nästa värk som kommer bara några sekuynder senare. Jag tar i och känner att bebisen åker ut... (23.15) Och blött blir det... Vad händer? (chocktillstånd i några sekunder)......... Jag hör barnskrik! Jaaaa!!!! Jag hör, men jag ser inget... Allt är svart. Men jag hör! Jag släpper lustgasmasken och frågar: Hon? Han? Hon? Han? "Det är en hon" svarar Anton! Ja, en lite flicka. Min lilla flicka! Jag är så glad att jag varken vet ut eller in. Hon läggs på mitt bröst och jag nu ser jag henne - så rosa, ren och fin! Och hon skriker! Hon skriker!

Fortsättning följer...

// TVÅBARNSMAMMAN

P.S. För er som inte vet så var det lite dramatiskt med Alvin, han togs iväg direkt som han kom ut eftersom han inte andades och hade väldigt svagt hjärtljud)... Och kvar var jag i ett tyst rum, ovetande vad som hände min nyfödde son! (Se tidigt inlägg från 2007 om detta).

P.S. 2. Mer bilder kommer alldelse snart! Jag lovar!

Välkommen till Världen!!

2009-03-21T14:14:00.013+01:00

Som de flesta av er säkert känner till nu, så födde vi (jaja.. Linda) en liten flicka 23.15 i onsdags den 18:e.

Tänkte bara att ni säkert ville se lite högupplösta bilder på underverket, även om många av er har sett previews på MMS.

Här kommer iaf ett urval, och fler ska det bli. Det är bara att man är aldrig så duktig på att fota som man skulle vilja, iaf inte när man går igenom bilderna för uppladdning sen.

Namnet sparar vi på till lite senare, som en cliffhanger för att ni ska fortsätta läsa bloggen ;)

Om vi ska byta namn på bloggen vet jag inte än, men antagligen så blir det väl nåt i stil med Små grodorna.

Alvin är hos farmor just nu, men han har redan träffat sin lillasyster och pussade och klappade henne så fint.

Nu så...

2009-03-18T17:56:00.003+01:00

blev det tätt mellan inläggen... Bara att hoppas på att vi har några läsare kvar ;)

Det verkar i alla fall vara dags för Bebis 2.0. Vi vet inte exakt när, men det blir tätare mellan värkarna. Här är en blid på Alvin som pussar magen hej då.

/Anton

Lite bilder som plåster på såren...

2009-03-16T15:22:00.016+01:00

Förlåt att jag inte hållt mitt löfte om att skriva en gång i veckan... Lite dåligt av mig. Men vad ska jag säga... jag är högravid och förvirrad!! Men för att gottgöra er ska ni få lite bilder på vad som hänt sedan sist:

Alvin har skolats in på dagis och går sina tre dagar i veckan!

Han leker och busar och rapporter från personalen skvallrar om en glad och pussvänlig lite pojke...

Aptiten håller sig... Pankakor med blåbärsylt var en höjdare...

... men kanske inte varje dag. Det är farligt med för mycket socker... ;-)

Hemma boar vi runt och som tur är har vi händig lite grabb som gärna hjälper pappa med att skruva ner bord och sätta upp nya (gamla och tillfixade)...

Men man kan ju inte bara jobba, lite lek får det väl bli. Gunga är populärt just nu!

Annars väntar vi mest på att lillebror/syster ska komma snart! Vi har varit hos underbara Helen Allgulin (barnmorska på MVC i Halmstad) ett par gånger och på onsdag är det dags igen!

KRAM från en snuvig MAMMA

P.S. Ni missar väl inte filmklippet nedan...

Alvin och kakburken

2009-03-15T11:03:00.004+01:00

Uppföljaren till "Alvin och gänget" har snart premiär. Här kan ni få se ett litet klipp av "Alvin och kakburken - ett spännande äventyr"...

Bakom kameran: Anton Nilsson

Under burken: Alvin Nilsson

Produktionsbolag: Nilsson/Persson Film AB

Fixat och klart...

2009-02-24T11:26:00.011+01:00

Hade egentligen tänkt skriva om något helt annat, men efter gårdagens besök på MVC måste jag helt klart prioritera den här nyheten först! Jag fick nämligen reda på att bebisen har fixerat sig...! Tyckte väl att jag kände för ett par dagar sedan att magen sjunkit ner och att där var mer plats upptill (och mer tryck nertill...). Men eftersom barnmorskan sagt att bebisen vanligtvis inte fixerar sig förrän det precis är dags (om man är omföderska) så förväntade jag mig inte att det skulle ske så redan. Jag har ju drygt fyra veckor kvar om man ska gå efter datumet jag fått (20 mars).

Men inte nog med det... När barnmorskan mätte magen så kände hon att bebisen låg väldigt långt ner och berättade att hon gott och väl fick plats med tre fingrar mellan revben och livmoderkant. Enligt en kollega till henne som jobbat som barnmorska i över 30 år så innebär det "att det snart är dags"...! Givetvis var min fråga till henne då: "Hur dags?" "Typ som i några veckor?". Tänkte att då går jag kanske i alla fall inte över tiden. Yes! Hennes svar chockade mig lite: "Det kan handla om dagar...!" Ojdå!

Men givetvis behöver det inte alls vara så att bebisen är på gång så snart, den kommer ju när den vill, men jag har ju faktiskt haft känslan hela tiden om att bebisen kommer komma tidigare än "planerat". I alla fall de senaste månaderna. Vet inte varför, men själva bebisen känns klar och kroppen är redo - det är väldigt tydligt för mig... Frågan är bara om jag är det? Rent mentalt alltså. Jag vill vara det för jag (vi) längtar ju väldigt mycket nu och kroppen börjar känns för tung och för mycket ivägen. Börjar bli trött på att vara gravid...

Men, men... det finns ju inte så mycket att göra än att vänta... Tills dess får Du, vackra barn, ligga där inne och förbereda dig. Sov sött och väx till dig fint! När du än kommer så lovar jag att vi ska vara redo.

MAMMA

Sov du lilla Videung, än så är det vinter
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide, än så är det vinter

Solskensöga ser på dig, solskensfamn dig vagga
Snart blir grönt på skogens stig, och var blomma flagga
Än en liten solskensbön, vide liten blir så grön
Solskensöga ser dig, solskensfamn dig vagga

Sova gott - hela natten!

2009-02-20T09:51:00.011+01:00

De senaste åren har jag funderat mycket kring det här med rutiner. Själv är jag uppvuxen med ganska fasta rutiner för att passa scheman, träningstider, busstider osv. Det blev ganska naturligt med tanke på den livsstilen jag hade med elitidrott. Och jag funderade inte så mycket på det då... för allt flöt ju på och gick bra. Samma sak var det sen på högskolan och även på jobbet. Tills den dag då jag blev utbränd. Helt plötsligt ställdes allt på sin kant och från att levt i princip slaviskt efter filofaxen för att passa tider till möten och rapporteringar till att vara sjukskriven hemma och inte passa något eller någon. Då började funderingar kring rutiner, hurvida det är bra eller inte. Tänker inte gå in djupare in på mina tankar och funderingar här, men det känns oundvikligt att inte nämna bakgrunden till temat för detta inlägg. För föräldrarnas uppväxtförhållanden brukar ju spegla över sig på barnen. Eller? Blir det kanske helt tvärtom! Och hur blir det om föräldrana har haft två helt olika "livsstiler"? Hur ska man kompromissa? Vad är bäst för barnet? Med en hel del diskussion antar jag för att hitta det som passar just vår familj. I detta inlägg kommer jag resonera och berätta lite om hur jag (vi) funderar om det här med sömnen eftersom det är det som vi tampasts med mest den senaste tiden.

När Alvin föddes blev det ju ingen rutin överhuvudtaget, så är det ju med bebisar. Det blir ju så att deras "klocka" styr föräldrarna (i alla fall mammans) och de får bara "hänga med" i svängarna. Själv känner jag att jag har haft ganska svårt för detta, dels att inte få tillräckligt med sömn (ca 9-10 h) och dels att inte veta när/om/hur länge man får chansen att sova. Antagligen (eller med ganska stor säkerhet) beror detta på min livsstil jag hade innan Alvin kom. Plus att man ju är nybörjare med första barnet! Detta har i alla fall gjort att jag känt mig oerhört trött och "utarbetad" respektive oerhört rastlös emellanåt. Jag har inte fått någon rytm, inte mått riktigt bra av denna "orutin", inte kunnat anpassa mig... Så när vi kom hem från vår långresa, som var en enda lång spontan resa där ingen dag var den andra lik, tänkte jag att lite rutiner måste vi nog ändå skapa. Inte minst för min egen skull därför att jag kände att de trötta gravidhormonerna tog över allt mer och mer.

Så jag funderade och kom fram till att sovrutinen var (är) nog då den viktigaste rutinen för Alvin (och mig) just nu. Alvin fick under långresan ovanan att vakna mitt i natten (ibland flera gånger) och skrika tills han fick välling (vilket han inte gjort sedan han var riktigt liten) vilket var oerhört påfrestande. Dessutom blev han van att sova i samma säng som oss (barnsängar finns inte att tillgå på guesthouses i Asien) vilket vi inte vill att han ska göra hemma. Egen säng och så småningom eget rum är ju målet nu när det snart kommer en ny bebis. Fyra stycken i samma sovrum är inte riktigt det optimala om alla ska få god sömn. Men det var lättare tänkt än gjort och inget som bara ändras i en handvändning märkte vi efter ett antal kämpiga kvällar och nätter innan jetlagen lagt sig.

I alla fall, för att komma till saken. Då vi märkte att det var svårt att stå emot Alvins tårar och missnöje började jag googla lite på nätet och hittade då Anna Wahlgrens metod "Sova hela natten-kuren". Jag fastnade ganska fort för den därför att den kände vettig och okomplicerad i sitt resonomang (precis så som jag känner för EC). Dessutom måste det ju finnas en anledning till varför Anna W har sålt så många böcker de senaste 25 åren!

På hemsidan http://www.annawahlgren.com/ kan man läsa kort om metoden och den informationen som fanns där räckte för att Alvin inom bara några nätter kunde somnade lugnt och stilla i sin egen säng. Efter ytterliggare några nätter kunde han även somna om själv när han vaknade på natten och var ledsen/ville ha mat. Jag tror att det sammanlagt tog mindre än två veckor för honom att sova gott HELA natten. Så imponerad och glad jag blev att det fungerade. Trodde inte det var möjligt. Men små barn verkar ha en förmåga att anpassa sig väldigt snabbt och jag tror att ju tidigare man börjar med "olika metoder" ju mer naturligt blir det. Givetvis var det inte helt lätt de första dagarna att "ignorera" Alvins tårar. Det gjorde verkligen ont i hjärtat att inte plocka upp och trösta (gå emot instinkten), men med Annas "ord" i baknacken som sa att jag gjorde Alvin (och mig själv) en stor tjänst lyckades jag (och Anton så klart) att få till ostörda nätter.

Väldigt kort och förenklat utgår Anna från tesen: "Små barn är instinktivt medvetna om sin hjälplösa utsatthet. De fruktar "vargen". Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!" Ett icke betryggande "svar", som barnet inte accepterar. Barnet vill befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den. Metoderna som används är: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!").

För att koppla till det som jag skrev i början om rutiner så insåg jag efter föregående helg (som Alvin spenderade hos farmor) hur viktigt det är att vara konsekvent med sina rutiner. Som jag nämde nyss så vänjer sig barn snabbt vid saker och ting och efter bara tre nätter med andra sovrutiner hos farmor (somna i vuxensäng och bli upptagen mitt i natten) blev det stor protest när Alvin skulle sova i egen säng igen och många tårar under natten... Så det blev lite att "lära om" och nu, en vecka senare, sover han "lugnt och bra" igen. Nu är det ju inte så att vi blev arga för denna "incident" för det är inte så lätt för utomstående att följa rutiner (och stå emot barns tårar) och dessutom reagerar barn olika på andra omgivningar, människor, sängar osv. På ett vis är det kanske vårt eget fel med tanke på resan som vi gjorde!? Vi "lärde" honom att sova hos oss och få mat mitt i natten under resan (för att vi inte visste hur vi skulle hantera situationen och för att den kändes bekväm just då även om vi visste var en kortsiktig lösning). Och det tar ju ett tag att bli van vid nya saker (vi är ju trots allt vanedjur). Hur uppkom annars uttrycket: "Det är svårt att lära en gammal hund att sitta!" Men som tur är barn mycket bättre än vuxna i det avseende. Och min förhoppning och syfte är ju att ge Alvin goda vanor och förutsättningar för livet. Om det blir bra eller dåligt vet jag jag inte, det enda jag vet är jag gör mitt bästa efter den erfarenhet och de förutsättning jag har.

Ja... här finns det plats för mycket diskussion som kanske hellre bör göras mellan ögon än via datorer!? Men kommentera gärna ändå och tycka till/berätta om de erfarenheter/tankar som ni har- det skulle vara kul att höra! Det finns ju inga rätt eller fel svar eftersom alla barn är olika. Nu har jag också beställt boken "Sova hela natten" inför den nya bebisen, det är nämligen lite olika tillvägagångsätt om man använder metoden på spädbarn eller lite äldre barn (vid ca 12 månaders ålder). Så får vi se hur det går!

För att komma direkt till sidan om "Sova hela natten-kuren" klicka på länken:
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/sova-hela-natten

See you soon!
Bilder kommer snart! Tills dess får ni stå ut med mina långa texter ;-)

LINDA

Dags för dagis!

2009-02-18T12:18:00.010+01:00

Ja, då har det väl gått ca en vecka sen jag skrev senast! Så jag håller väl vad jag lovat ;-) Kunde gott och väl skrivit i helgen då jag hade en välbehövlig "ensamhelg" (men det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig...). Anton åkte till Stockholm och Alvin hade mys hos farmor från fredag eftermiddag till måndag morgon! Jag måste erkänna att det kändes lite tomt och tyst, men det var nog precis vad jag behövde! Lugn och ro att gå och pyssla, läsa, titta på TV, sova, bada mm mm, ja, ni förstår (sånt man inte riktigt hinner med när man har en lite 1,5 åring hemma)!

Så det gjorde mig gott - att rå om sig själv lite grann och lägga lite fokus på bebisen därinne. Det börjar ju närma sig nu, bara fyra kvar... Om allt nu går som "förväntat" så att säga, man vet ju aldrig... Det kan lika gärna sätta igång om en veckor, lika gärna gå två veckor över tiden som förra gången. Fast det hoppas jag verkligen inte. Jag känner att det börjar bli lite jobbigt nu faktiskt. Magen är stor och oftast "i vägen" när man gör sina vardagsbestyr. Det känns i ryggen och lite i benen fast än jag inte är så stor (tung). Har väl gått upp i vikt ungefär som med Alvin (kanske lite mer) så jag landar väl på ungefär +11-14 kg. Vi får väl se! Jag äter bättre den här gången, och mer... (Har varit hungrig konstant sen det nya året började). Så jag antar att bebisen inte kommer vara en sån liten plutt som Alvin (2900 gram)...

Ja, det ska bli spännande att se... Vem det är som ligger och rullar runt därinne!? För rör på sig det gör "hon" (tror vi) minsann allt. Mest hela tiden känns det som! Konkurrerar redan om uppmärksamheten ;-) Undrar hur det kommer gå? Två små barn? Hjälp?! ? Undrar hur Alvin kommer att reagera? Ibland känns det som om han är helt medveten om vad det är som döljer sig under mammas mage. Han klappar, pussar och gosar med den (magen alltså) varje dag, precis som han känner på sig att det kommer ett syskon. Fast det skulle väl vara lite otroligt? Han är ju så liten, imorgon 16 månader på dagen!

Frågorna är många just nu och på de flesta finns inga svar - det är bara att vänta och se! Fast det som vi vet något om och som ni säkert vill veta mer utav är ju Alvins inskolning på dagis! Förra veckan med start på måndagen började Alvin på Skånska Småstadens småbarnsavdelning "Knyttet". Hela fyra stycken var (är) dom!! Tre tjejer och Alvin! Behöver jag säga att han trivs som fisken i vattnet? Och två tjejer till dyker upp under våren. Snacka om tuppen i hönsgården! Skämt å sido, precis som vi misstänkte tycker han givetvis att det är jättekul att vara där och han smälter lika bra in i denna lilla grupp som i vilket annat sammanhang som helst. Det har vi nog vår långresa att tacka för - att han är så social och lättanpassad! Så det känns jättebra! Fröken (Susanne) är hur go som helst och stämningen på hela skolan är gemytlig (trots den lite tråkiga utsidan). Kanske ska nämna att det är en friskola med ca 30 elever. Inriktningen är som namnet antyder "Kultur" så de utlovar extra fokus på dans, musik, litteratur och konst. Den startade för tre år sedan och den ligger bara ca 250 meter från Jakriborg. Helt perfekt gångavstånd för lämning och hämtning! Kunde inte bli bättre för oss. Så därför att det skönt att Alvin verkar trivas! Han befinner sig där just nu och första dagen då han är där fulltid, dvs mellan kl 9-14 så därför passar jag på att skriva några rader här (fast publiceringen blir nog framåt kvällen)! Känns som om jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det är bättre att portionera ut det för att det inte ska bli för långt!

Men lite godis ska ni få! Här bredvid kan ni beskåda Alvins första konstverk till mamma och pappa! Visst är de fina!? Hos mig blev ögonen lite våta när jag mottog denna underbara gåva! Det är klart man är medveten om att det kommer komma tusentals "konstverk" till de närmsta åren, men visst är det något speciellt med den där allra först teckningen som får av sitt barn! Just nu går jag och funderar vart i lägenheten jag ska placera dem...

På återseende snart med lite fler bilder!

Kram Linda

P.S. För er som vill läsa mer om Skånska Småstadens Kulturskola så hittar ni det på hemsidan: www.skanskasmastadenskulturskola.se

Bättre sent än aldrig...

2009-02-12T10:01:00.005+01:00

...att ta upp bloggskrivandet igen! Jag hoppas att ni därute inte har glömt bort oss eller tappat hoppet om att få färsk information om vad som händer i vårat (Linda, Anton och Alvins) liv!? Det har varit lite mycket på sistone - hemresa från Asien, julfirande i Stockholm, flytt till Skåne och mycket mycket mera. Så uteblivandet av blogginlägg handlar inte om att vi inte har haft något att skriva om, tvärtom... vi har haft så fullt upp att vi varken hunnit eller orkat. Men NU äntligen ska det bli av (jag lovar)! Nyårslöftet om att skriva minst en gång i veckan känns fortfarande motiverande och uppnåeligt (om än lite försenat)!

För att göra en liten smidig övergång från senaste inlägget från Phnom Penh vill jag bara säga att resa hem gick smidigt och kändes, så här i efterhand med lite perspektiv över det hela, väldigt lyckad! Den blev dock inte riktigt som jag tänkt mig (på gott och ont). Att resa med barn är helt fantastiskt och mycket enklare än jag kunde föreställa mig, särskilt i barnvänliga Thailand/Kambodja! Som ni säkert läst på bloggen och dagboken ("lindastellus" på www.resdagboken.se) så blev vi mer än väl bemötta på alla tänkbara ställen (bussar, hotell, guest houses, restauranger, stranden, gatan osv). Överallt fanns det utsträckta armar ( bokstavligt talat) som ville hjälpa till och fixa det bra för oss. Men att resa med småbarn och att vara gravid samtidigt, var kanske inte den bästa kombinationen. Jag skulle så i efterhand inte rekommendera andra att göra det. Istället rekommenderar jag det ena eller det andra. Res med barn, eller res gravid! Då har man mer ork i kroppen - det räcker inte riktigt till båda. Tycker jag i alla fall som hade hoppats orka mer än vad jag gjorde... Men jag är ändå glad (och tacksam) över att få att ha fått möjligheten att göra den här resan. Vi träffade så många underbara människor och fick se så många fantastiska platser (där Ankor Wat var en av favoriterna) och om jag ska rekommendera en sista sak; passa på att resa när du är föräldraledig! Man behöver inte säga upp sin lägenhet eller vara borta i 3 månader som vi, men finns det något bättre tillfälle!?

För att gå vidare... Julen firade vi år i Stockholm. Den blev en lugn och skön vecka med aktiviteter som hör julen till; pepparkaksbak (och brand!), glöggmys, julklappar, Kalle Anka och mycket mera. Nyåret firade vi i vår nya (kalla) lägenheten i Jakriborg (Hjärup)! Vi hämtade nycklarna den 30:e (december) och flyttade in säng, soffa och några kartonger samma dag. Vi slängde ihop en liten nyårsrätt av den lilla maten som vi hunnit inhandla och skålade sedan med alkoholfritt bubbel på tolvslaget med en underbar utsikt över Lunds fyrverkerier från ovanvåningen (5:e vån)! Alvin som inte orkade vara uppe längre än till ca 20.00 (det tog ett par veckor innan jetlagen lagt sig) sov som en stock genom allt oljud från smällarna! Vi föräldrar var mest glada över att få ha ett eget hem att slippa bo i en ryggsäck! Äntligen kan vi "bygga bo" innan nya bebisen kommer... (kanske mest till mammas glädje och entusiasm!?)

Nya lägenheten ja... en etage-3:a på 93 m2 vid torget i "medeltidsstaden" Jakriborg (www.jakri.se). Kunde inte bli bättre enligt oss! När vi fixat minneskortet (som vi fick virus på i Kambodja) ska jag lägga upp lite bilder så att ni (som inte varit här) får se hur vi har det. Nu börjar vi äntligen komma i ordning - endast ett fåtal lådor kvar att "inkassera" (eller snarare eliminera) från våra föräldrars hus! Sen kan vi nog kalla det vårt första riktiga hem! Lägenheten i Halmstad får nog gå under betäckningen "första kojan"! Haha...

Så alla som vill är nu hjärtligt välkomna att hälsa på och sova över (det finns till och med eget rum att sova i)!! Se detta som en stående inbjudan!

Detta var lite kort om vad som hänt sen sist. Mer info om Alvin kommer i nästa inlägg! Då berättar jag mer om dagisinskolning, fysiska och verbala framsteg, återupptaget av EC och tankar om den nya bebisen...

På återseende (förhoppningsvis snart)!

LINDA

P.S. Nu har jag också uppdaterat lite av informationen till höger (hälsotillstånd, kalendarium mm) samt beställt ett nytt minneskort till kameran, så snart blir det bilder och film på bloggen igen!

Phnom Penh, back again...

2008-12-12T15:34:00.010+01:00

Ja... Da var det bara en dag kvar pa en lang och handelserik resa. Det kanns aningen vemodigt, men ocksa hemskt skont att aka hem, det ar mycket som ska tas tag i. Flytt, nytt jobb/plugg, ny bebis etc. Alvin skolas in pa dagis nan gang i februari. Da kanske Linda kan fa lite lugn och ro att lata den nya bebisen vaxa ifred.

I forrgar var vi pa en kul utflykt med Vichet. Det var Human Rights Day, sa han var ledig fran japanska skolan. Vi lanade en extra moto, och begav oss av mot Phnom Tamao Wildlife Refuge. Ett stort zoo, som kanns som en safaripark da man maste aka runt ett ganska stort omrade for att se alla djuren. Vi sag manga roliga och underliga arter, nagra highlights var bjornar, leopard, stora faglar, elefanter, krokodiler, massor med apor och TIGRAR. Och inte pa langt hall den har gangen, utan ca 1 meter bort. Bakom tva staket forvisso, men anda. Det var superhaftigt. Jag vet inte hur mycket Alvin fattade, men han var markbart fascinerad av flera av djuren. Precis pa slutet fick en moto punka, men som tur ar i Kambodja sa ar det aldrig langt till en "verkstad" .

Idag har vi spenderat dagen med annu ett forsok till en 3D scan av magen, typ det 5:e forsoket, men nar vi kom till undersoknings-rummet visade det sig att de inte hade 3d-maskinen. Vi fick nagra jattefina vanliga ultraljudsbilder dock. Man ser tydligt munnen och nasan och formen pa huvudet. Men det ar helt uppenbart att det inte ar meningen att vi ska se 3dbilder av honom/henne. Vi trodde dock bada att vi hade sett konet idag, men vi trodde olika sa det ar fortfarande en overaskning. Som tur ar... Sen gick vi till Russian Market for lite presentinkop, lite hektiskt, trangt och varmt, Alvin ganska gnallig. Men vi klara av de flesta ikopen i ett svep. Nu ar budgeten tackt och sprackt, men gud vad skont. Jag gillar att kopa presenter till folk, men jag gillar inte att ga pa marknader for lange. Man blir helt snurrig i skallen till slut...

Nu har jag inte mer att tillagga, sa som avslutning pa resan far ni ett fint kort pa Alvin och nagra munkar i djurparken. Och saklar en liten film!

/Alvin och gänget

Det drar ihop sig...

2008-12-08T14:29:00.002+01:00

...tyvarr. Vi har haft en mycket mysig manad i Sihanoukville men imorgon tar den slut. Kl 14.30 tar vi bussen till Phnom Penh for att spendera nagra dagar till med Vichet. (Ja, vi ska kopa julklappar oxa...) Idag hyrde vi en bat som avslutning pa vistelsen och snorklade lite. Mycket trevligt och prisvart. Jag testade en mycket kul sport som kallas skimboarding, som gar ut pa att man glider pa vattnet i strandkanten med en tunn liten trabrada. Fast vi gjorde en lite upphottad verision och drog den efter en moto som korde pa stranden... Som surfing fast utan vagor, eller som wakeboard utan bat och fastspanda fotter.

Hotellet vi har bott pa har som vi tidigare berattat om varit utomordentligt bra pa nastan alla satt. Det kanns lite trakigt att aka ifran dem, da vi blivit ganska bra vanner med agarna. Men man kan ju alltid komma tillbaka.

Vi har massa nya bilder, men tyvarr ar kameran inte har just nu, sa det far vanta. So sorry...

Jaja, vi ville bara meddela oss om var vi ar och var vi ska. Vi ses snart! (Om allting i Bangkok funkar som det ska...)

/Alvin och ganget

Fodelsedagar ar kul!

2008-12-01T09:00:00.004+01:00

Pa pappas fodelsedag lyxade vi till det litegrann och drog ner till Sokha Beach, intrade $4, badade i poolen, havet och lekte i lekparken. Mycket trevlig dag tyckte alla! Har ar en liten film nar jag gungar sjalv!

Vi ses snart!
Alvin

Barnvakt!!!

2008-11-17T10:01:00.006+01:00

Hej!

Nu har det varit tyst ett par dagar, mest for att vi har haft det lungt och skont och inte haft sa mycket att beratta.

Vi ar fortfarande i Sihanoukville, Kambodjas "solkust", och har installerat oss pa det utmarkta hotellet New Seaview Villa. Sa mycket till seaview ar det tyvarr inte langre, for grannen har byggt till tre vaningar. Vi betalar det "hutlosa" priset av 18 dollar per natt, 120 kr, och far mycket bra varde for de pengarna. Men det ar det dyraste vi bott for hittils i Kambodja.

Idag fixade vi barnvakt f"or f"orsta gangen, killen ni ser i filmen, var receptionist, passar Alvin just nu i ca 3 h. Vi tog en tur pa moton till Otres Beach, 3 km bort och ljusar fran stirrande och patrangande forsaljare pa var "egen" strand.
Nu k"anns det dock som vi inte kan lamna honom sj"alv langre, trots att vi har mobil med om det skulle vara nat och vi maste nog ga tillbaka. Sihanoukville kan man soka pa google earth/maps om man inte vet var det ar. Det gar charter hit fran sverige och det passar mycket bra for barnfamiljer. Reser man sjalv ar det billigare att aka reguljart, med tanke pa att hotell finns fran 5 USD och uppat. (Upp till 3000 om man ar pa det humoret)

Men for 15-25 dollar far man som sagt ett mycket fint hotellrum med A/C och allt. Vi kommer att vara kvar har till den 8:e eller 9:e da vi aker till Phnom Penh igen, och tar flyget darifran den 13:e och byter till flyget hem. Den 14:e landar vi pa Kastrup och sen upp till Stockholm nagra dagar senare.

Basanivet!
Kram,
Anton

Vattenfest!

2008-11-11T05:07:00.008+01:00

Kan sjalv...

2008-11-05T06:44:00.006+01:00

Nastan i alla fall...!! Men Alvin ar helt klart intresserad av att manovrera in maten i munnen pa egen hand. Som ni kanske sett pa alla bilder sa lider det ingen nod pa var unge ;-) Han ater (allt) med god aptit och alskar all typ av juice, shakes och smoothies (sarkilt att dricka ur sugror...)!! Till frukost blir det ofta (forutom lite valling) yoghurt (om det finns) eller brod med ost/agg och till middag blir det en hel del agg, ris, gronsaker, rissoppa mm. Till mellanmal ater han ofta banan (eller annan frukt) samt soyamjolk. Och sen en hel del vatten forstas...

Kram Linda, Anton och Alvin

Dag 34 - Sista dagen i Kratie

2008-11-03T09:18:00.005+01:00

Nu har vi vistats i Kratie sen i onsdags, vilket ni säkert sett pá Lindas dagbok, och tyvärr är det dags att bege sig. I den okristliga (och obhuddistiska) timmen 07.15 i morgon bitti tar vi bussen tillbaks till Phnom Penh. Russinet i kakan är att nágon hittat vár mobil, som vi tappat pá den förra bussen till PP, och vi ska möta personen i morgon och áterfá den! Ibland har man ju tur som en tokig...

I Kratie är det mesta sig likt, med vissa förbeháll. Nästan inga av barangerna (vitingarna) som var här under min tid är kvar. Lite nya hus och fler asfalterade vägar. Värdfamiljen är lika söta och älskvärda som sist. (Fast lillkillen är fortfarande en liten vilding.) Ming (=faster=värdmamman) försöker konstant övertala oss att lämna kvar Alvin, alternativt byta bort honom mot ett av hennes barn.

Allt har iaf varit väldigt lugnt och skönt och det känns väldig lángt till den bullriga och rykande Phnom Penh. Men där blir vi nog bara ett par nätter innan det bär vidare mot Sihanoukville och Koh Rong. Sá för er som trodde att vi fátt nog av bad och strandliv i Thailand, tji fick ni! Vi kommer dock troligtvis stryka resan upp till Prae Province i Thailand, dá Linda och Alvin är lite trötta pá runthoppande. Lite trákigt, men troligtvis det bästa.

Vichet reste tillbaka till PP efter bara en dag här, dá han blev erbjuden ett árs gratis studier i Japanska, ett mycket förmánligt tillfälle för honom. Sá tyvärr kommer han inte att följa med oss mer, utan vi tar farväl av honom i PP istället. Men vi har klarat oss bra ändá, utan hjälp att översätta.

Nu ska jag gá och framkalla lite kort frán resan till familjen, sá att de kan komma ihág várt alldeles korta besök.

Har försökt publicera bilder här, men det verkar inte funka. Fixar till det senare (förhoppningsvis)!

Kram,
Anton

Det gar framat...

2008-10-28T12:20:00.001+01:00

Som utlovat ;-)

KRAM Linda

Glada dagar i Siam Reap

2008-10-25T03:49:00.005+02:00

Det var tre langa och varma dagar i Ankor Wat... Mycket intressant och allvar, sa visst kan man behova lite bus och skatt!!

ENJOY!

Alvin med familj :-)

P.S. Mer info och bilder kommer snart pa dagboken (lindastellus)

PPS. En mobil borta igen :( Nu har vi endast ett kambodjanskt nummer, vilket vi ska skicka ut pá mail. Men försök inte messa pá nagot av de svenska numren.

Dag 19 - Battambang runt

2008-10-19T13:25:00.002+02:00

Hej alla!

Idag firar vi den stora dagen Alvins ettars dag och vill tacka for alla kommentarer och SMS som uppmarksammar detta faktum. Vi vill ocksa informera om att vi har bytt ut simkortet i Lindas mobil till ett Kambodjanskt sa SMS skickas med fordel till mig (Anton). Om ni av nagon anledning vill ringa oss for 22 kr minuten sa kan ni sms:a sa far ni numret till det kambodjanska kortet. Annars sms:a oss sa ringer vi upp fran Skype till fast telefon (20 ore /minut)

OK, liten recap av de senaste dagarna sen vi kom till Battambang. Vichet hade fixat ett mycket fint hotel for 15 dollar, med AC, kyl, varmvatten etc. Precis bredvid lag stans tva vegetariska restauranger som vi at pa nar vi inte at hos Vichets familj. Hans foraldrar var ocksa pa besok i stan sa det gjorde att vi slapp den obekvama och tidsodande resan till Sompov Lun dar de normalt residerar.

Vi hade en trevlig utflykt till Ek Phnom, ett tempel aldre an Ankor Wat (men mycket mindre). En trevlig och lagom lang utflykt for ca 3 dagar sen. Sen vilade vi en dag, gjorde lite arenden, och Linda fick massage pa hotellet. Igar var en mycket innehallsrik dag, men oerhort uttrottande.

Vi akte ca kl 9 pa morgonen med Vichet och en annan kompis till honom pa deras motos till Phnom Sampeu, dar vi gick upp for ett hogt berg till en gammal pagoda som anvants som fangelse av Khmer Rouge. Vi tittade aven pa stora grottor som anvants som avrattningsplats och massgravar, men det var bara jag som gick ner i grottan. Pa vagen ner sag vi apor pa nara hall, och pa vagen upp, i en klippskreva ganska langt bort sag vi en livs levande vild tiger. Fast den var sa langt borta sa sag vi att det var en riktig. Sen akte vi till ett riktigt gamalt tempel, gick upp for 360-nanting trappsteg helt i stil med Kung Fu Panda/Kill Bill, och njot av en mycket fin utsikt och imponerande tempel. Templet hade det nagot forringande namnet Phnom Banan, fast med en annan betydelse an var, naturligtvis.

Darifran forsatte farden langs guppiga grusvagar till det mycket lokala bambutaget. En mycket kul upplevelse for hela familjen, som jag pga av tidsbrist inte hinner beratta mer om nu, men hoppas kunna lagga upp bilder pa senare. Darifran fortsatte vi pa motos tillbaka till battambang, och trots hunger och trotthet stannde vi till och tittade pa en liten krokodilfarm, som drivs av Vichets vanner. Men vi var nastan for trotta for att uppskatta det.

Val hemma var klockan sakert 6 och vi hamtade energi med nagra mycket delikata vegetariska hamburgare.

I morse kl. 8 akte vi de 5 skakiga timmarna till Siam Reap, och i morrn eller overmorrn ska vi titta pa de stora templen (och nagra mindre) har.

Kramar till er all fran oss alla
(Anton)

Lite godis...

2008-10-17T04:23:00.004+02:00

Har kommer en liten filmsnutt fran poolen pa Monkey Island pa Koh Mak...

Kram pa Er darhemma!

Dag 16 - Battambang

2008-10-16T12:39:00.005+02:00

Hej..
Efter en aningens hektisk och páfrestande gárdag sá är vi ganska slut. Linda och Alvin ligger pá hotellrummet och vilar, och jag, Vichet och hans polare sitter pá internetcaféet. Jag ska försöka sammanfatta vad som hänt bäst möjligt.

Vi kom fram till gränsen vid Poipet ca kl 13, efter att ha fátt visum, väntat pá bussbyte etc. När vi gár över verkar allt ganska normalt, men manga kambodjaner verkar lite väl stressade. Efter vi kommit fram är det tydligen väldigt svárt att fa tag pa taxi eller buss pga av nágot "problem". Vi förstár att det har att göra med gränsdispyten med Thailand, men förstár inte varför det inte finns nágra taxis. Vichet syns ingenstans, och han verkar inte svara pá SMS. Vi fár efter efterforskning veta att mobilnätet ligger nere. Efter en stund dyker han dock upp pá en moto med sin farbror. Han förklara situationen bäst han kan, och tydligen är konflikten med Thailand om gränsen vid Preah Vihear templet uppblossad, och alla är rädda att Thailand ska gá in med trupper i Kambodja. Inte sá kul att fá höra. Det var nog inte sá allvarligt men faktum är att det hade utbrutit stridigheter och tvá kambodjanska soldater hade dödats. Nágra till hade sárats och nágra fler Thailändare sárats. Báda sidor skyller pá varandra om vem som började skjuta.

Nu sá vet vi att det har lungat ner sig och förhandlingar pábörjats, men att vara mitt uppe i det, inte kunna ta sig där ifrán och ingen vet exakt vad som händer var mindre roligt.

Vi fick i alla fall en tillfällig fristad hos Vichets farmor som bor i Poipet med hans syster och hennes man. Hemma hos henne fick vi skugga, vatten, nudlar och bara en lugn stund. Med oss hade vi en fransman frán samma buss som vi hade pratat om att dela taxi med, och som det kändes taskigt att bara lämna pá busstationen. Vichet hade hittat en taxichaufför som var villig att köra oss till Battambang, hans hemstad, for hutlösa 200 USD, och det normala priset ligger runt 30. Vi valde att vänta ut situationen och i värsta fall sova pá ett hotell och áka nästföljande morgon. Men, som tur var, efter ett par timmar av väntande sá lyckades han hitta en taxi som körde oss 3, fransmannen Florent, han själv, hans farmor och nán okänd passagerare de ca 15 milen till Battambang för endast dubbla priset (60 USD). Och längs vägen förstod vi att folk verkligen gick man ur huse för att komma inát landet till tryggare omráden. Smá vangnar, motos, sidovagnar, lastbilar, bilar, pickuper, hästochvagnar, cyklar allt gick frán stan överlastade med de värdefullaste ägodelarna.

Nu är vi i allafall i säkerhet och stannar här i ca 3 dagar tills vi drar vidare till Siam Reap och Angkor Wat. Nu ska vi äta middag!

Kram,
Anton

Framme i Kambodja - antligen!

2008-10-15T16:46:00.003+02:00

Tänkte bara skriva att vi ar framme i Battambang efter en utmattande resa. Vichet motte oss vid gransen, for att hjälpa till med ev oroligheter, men det gick bra. Efter ca 4 h väntan pa taxi sa fick vi en for endast dubbla priset... Förklara mer senare. Nu ska vi ata en sen middag sen sova! Kolla in dagboken (www.resedagboken.se och sok pa; lindastellus) for mer uppdatering och bilder (kommer inom det narmsta dygnet)!

Anton, Linda, Alvin

Dag 11 - Tillbaks pa Koh Maak

2008-10-11T13:33:00.003+02:00

Hej!

Nu har vi kommit tillbaks till Koh Maak och MonkeyIsland resort. Vi har vistats pa en liten o som heter Koh Wai i en natt, mest for att uppleva deras fantastiska snorkling. Vi blev tipsade av tva svenska tjejer att det var sa fint, och snorklingen pa var o ar inte nagot vidare, sa vi drog dit och bodde i ett "fan room" for 500 bath, medans packningen lag kvar i vart rum har. Vi var dumma nog att boka en hel vecka har som vi betalade deposit for, och pga vissa missforstand och lite bedragliga forsaljningstekniker sa ar vi "fast" har till den 13:e om vi inte vill forlora en del av depositen. Jaja, man lar sig val nat pa det...

Darfor blev det inget Koh Kood for oss, men en svensk familj som vi traffade pa baten i gar skulle dit, och vi traffade samma familj pa vart hotell har idag. Det var tydligen inte sa bra, enligt dem. Men vi kanske aker dit igen innan hemresan i December.

Min rygg har varit en standig kalla till irritation de senaste dagarna. Konstant ont trots bade Thaimassage och varmesalva. Inget verkar hjalpa; vila, rorelse, stretching, ingenting. Sa pa grund av det sa vill jag inte sitta hukad over tangentbordet langre. Jag lagger upp lite bilder, sen ska vi ga och ata middag.

Anton

Kolla Lindas resedagbok for bilder, efter fyra misslyckade forsok att ladda upp, sa lagger jag ner. No pun intended.

Dag 4 - Still Chillin'

2008-10-04T14:37:00.004+02:00

Halla...

Det blir lite tarta pa tarta har, jag och Linda skriver pa varsit inlagg, hon pa Resedagboken och jag har. Om ni vill lasa Lindas och inte har fatt adressen pa mail sa kan ni maila henne.

Idag har vi haft en riktigt bra utflyktsdag, vi hade ju kvar moton och tankte ta en liten utflykt pa formiddagen. Men efter att vi sovit 2:a gangen (dvs efter Alvin vaknat atit och somnat om) sa var klockan redan 11. Sa nar vi skulle lamna tillbaka moton kl halv 3 sa var vi fortfarande langt borta. Vi bestamde oss for att 40 spann for en dag till med moton var det vart. Det har gatt jattebra att kora har pa on, fina turistvagar och Alvin i selen. Dock utan hjalm an sa lange, men vi har kort sa lungt att ingen dar hemma behover oroa sig.

Forst akte vi till ett vattenfall med massor med turister. Men det gjorde ingenting, for det var hur haftigt som helst. Som en stor lekpark for forvuxna ungdomar ;) Det var harligt svalt i vattnet till skillnad fran havet som ar ca samma som luften... Alvin fick plaska lite han med, men bara i klippskrevorna pga valdigt hala klippor och djupt vatten.

Sen efter en liten lunch sa akte vi vidare ut pa on sa langt vagen bar oss. Dar hamnade vi pa ett jattelyxigt resort med egen pool. Eftersom vi inte har pool pa vart hotell sa betalade vi glatt de 150 bath per person (ca 30 kr) for "VIP guest" biljett. Och det var det faktisk vart. Hotellet var hur grymt som helst med sma och stora batar som hotellrum. Egen strand och som sagt pool.

Vi badade och lekte med Alvin i ca 3 h, och njot av farsk mango och granatapple. Sen tog vi oss tillbaka for att titta pa solnedganen pa en av flera viewpoints. Mycket cool... Eftersom vi hade glomt Alvins uv-drakt pa stranden igar, sa akte vi dit for att fraga barpersonalen bredvid. De fattade ingenting, men som tur var sa hangde den kvar pa solstolen vi hade hangt den! Det sager nagot om hur lite folk det ar har just nu. Det ar lite skillnad om en manad nar alla hotell ar fullbokade.

Nu ar vi naturligtvis pa internetcafeet bredvid hotellet och Alvin leker med personalen. Han far hemskt mycket uppmarksamhet har, och kommer om mojligt vara annu mer kaxig nar han kommer hem ;)

Nu ska vi ga och kopa en ny nappflaska och sen ga och ata middag.

Anton, Linda och Alvin

Dag 3 - Koh Chang

2008-10-03T13:55:00.004+02:00

Hej alla!

Nu har vi anlant och installerat oss pa Koh Chang, den nya "svensk'o'n " i thailand. Mycket barnfamiljer sags det, och det far val anses stamma. Men mest Thai/Engelska eller Thai/[valfri vastnation] par... Inte sa mycket folk pa var strand, Coconut Beach. Och skont ar val det. Jag ar hyfsat nojd med hotellet som vi forsokte boka, vilket kostade 300 bath mindre val pa plats, men linda tycker vi ska byta. Och for de ca 200 kronorna far man anda ratt mycket for.

Ber om ursakt for bristen pa prickar. Det kommer bli ett h***te att lasa, jag vet. Sa jag ska fatta mig kort. Resan hit fran bangkok gick forvanansvart smidigt, tog ca 6 h dorr till dorr. Vi tog 2 natter pa hotellet for att kanna in det lite. Nar vi kollade pa rummet sa var det en fet kackerlacka som lag och sprattlade i duschen. Men vi sa att vi tar det om ni plockar bort den ;)

Idag har vi har varit pa stranden och badat, hyrt moto, kollat pa apor i telefonledningarna, varit i en fiskeby mm. I morgon ska vi kanske till vattenfallet. Alvin har tyvarr haft ganska hog feber idag och igar, formodligen pga vaccinationen som han fick veckan innan vi akte. Hoppas det blir battre till i morgon.

Vi aterkommer nar vi har mer att beratta om vara (ganska losa planer)

Anton Linda och Alvin

Dag 1 - Bangkok

2008-10-01T21:07:00.002+02:00

Sadarja! Da var vi antligen ivag...

Nu sitter jag pa Hotel Monmanees dator, klockan ar 2:11 lokal tid och min somnintervall ar helt paj... (det har den val alltid varit, men anda.) Linda och Alvin ligger uppe pa rummet och sover forhoppningsvis.

Efter en relativt smartfri flygresa sa anlande vi i morse kl 6 lokal tid. Dvs om man kallar en kopp hett kaffe i knat smartfri, vilket hande mig. Men Alvin var lugn, Linda sov ett par timmar och jag sov nan timme i borjan. Tyvarr var det en av de "gamla" planen utan egen skarm, sa jag fick plaga mig igenom Sex and the City och sen se Indiana Jones fast jag redan sett den... :( Jag trodde Thai hade klass! I guess not...

Nu har vi i allafall varit pa ett "mellanstort" (enormt) kopcentrum med Lindas fd parkamrat Jik, och atit middag. Jag kopte en t-shirt for 150 bath, formodligen alldeles for mycket, ett par sandaler, 265, och ett par sandaler till Alvin (som blinkar nar man gar med dem) for 150. Total ca 110 SEK. Och det var anda i vanliga affarer. Det ska bli kul att julshoppa har... Far kanske kopa en till vaska om vi ska fa med allting ;)

Imorgon bar det ivag till Koh Chang iaf. Det har varit lite problem med bokningen av hotellet, har bla forsokt pilla med det nu, men det gar inte igenom. Sa vi aker dit och kollar om de har nat rum till oss. Annars far vi val aka hem... Nej, det ar ju en av de "nya" heta resmalen i Thailand sa hotell finns det gott om. Fragan ar bara i vilken prisklass...

Enligt planen sa stannar vi i Thailand till den 15:e da vi aker over till Kambodja. Men allt kan andras. Sa hall utkik efter nya intressanta utvecklingar :)

Godnatt! Nasta gang utlovas bilder!
Anton

Resfeber...

2008-09-29T22:53:00.002+02:00

Nu bär det äntligen av! Sitter och pirrar lite framför datorn såhär kvällen innan avresa. Vad vi har längtat efter det här. Efter ca 2 års drömmande, ett års planerande och sparande, och en väldigt intensiv sommar så har det äntligen blivit verklighet. Det känns verkligen inte så. Jag tror inte att vi kommer fatta vad som hänt förrens vi står där i övermorgon på Bangkoks flygplats, svettiga och förvirrade, och undrar hur vi hamnade där...

Vi ska försöka blogga så mycket som möjligt på resan, men tyvärr vet jag sen tidigare att bilder och sånt är marigt. Men vi ska försöka så gott det går. Annars blir det en liten semesterfilm i julklapp för de som är intresserade. (Det är det enda vi kommer ha råd med ;)

Linda ville att jag skulle skriva vad som hänt de senaste veckorna men det orkar jag inte.. Jag vill blicka framåt! För sen jag var i Kambodja för exakt två år sen så har nog mycket förändrats. Turismen har ökat, saker har blivit dyrare, de har munhuggits med Thailand, och säkert ett tusen andra små detaljer som man måste vara på plats för att förstå. En sak tror jag iaf på stenhårt; Kambodja är ett land som har mycket positivt framför sig. För trots korruptionen, drogerna, fattigdomen, prostitutionen, skövlingen osv. så finns där ett stark befolkning med ett stort hjärta och massor med kraft och flit att göra sitt land bättre. Och jag längtar så att få träffa de igen. (De jag känner alltså, inte hela befolkningen) Efter allt som landet har gått igenom så tycker man att det bara borde kunna gå åt ett håll, uppåt!

Men, först ska vi ju ca två veckor till Thailand. Kul för mig som inte har varit där alls innan, och kul för Linda som inte varit vid kusten innan, utan bara uppe i bergen under sitt SWY program. (Liknande YPD som jag var i Cb med.) Och kul för Alvin som får bada och plaska så mycket han vill. Sen drar vi upp och träffar Vichet i Battambang, hans hemstad, och vidare till Angkor Wat, min värdfamilj, Phnom Pen, ev. en visumsväng till Vietnam, ut till kusten och ev. till en ö som heter Lazy Beach (?) som verkar soft. Sen tillbaka till Thailand för att träffa Lindas vänner. Allt detta förutsätter förstås att inget går fel, för vid risk för någons hälsa så sätter vi oss på första planet hem, det kan ni lita på!

OK, nu lite slappande i soffan för att lungna nerverna ;)
Anton

PS. Jag har installerat en räknare på bloggen också, finns längst ner till höger. Så nu tänker jag inte tjata på er om kommentarer, jag vet om ni läser ändå! Mwahahaha...

Från badkung till snorunge!

2008-09-11T15:07:00.016+02:00

Ja, då var väskan uppackad, tvätten tvättad och vardagen tillbaka igen för en stund. Resan före resan är avklarad och väl godkänd. Tunisien var varmt och skönt, ca 34C på dagen och 26C på kvällen. Men skönast var nog de ca 27 graderna i vattnet - lagom svalkande men ändå så att man kunde ligga i en bra stund! Alvin stornjöt i vattnet - en riktig liten badkung var han. Han plaskade, och lekte, busade med och charmade alla som var i hans närhet. Till och med tyskarna gav ifrån sig små smile när de mötte Alvins underbara leende!

Men själva Tunisen fick vi väl dock inte se så mycket av. Det var väl i så fall under den timmeslånga bussfärden från flygplatsen till hotellet som gav oss en hint om landsskapet. Under veckan stannade vi mestadelens på vårt All Inclusive hotell och fick nöja oss med kvällsshower och stranduppvisning som kulturella upplevelser. Maten serverade på hotellet varje dag, men tre kvällar gick vi ut för att äta, bl.a. för att fira pappas 50 års-dag!

Dagarna spenderade vi då som sagt mestadels på stranden. Vi solade, badade och lekte i sanden. Givetvis var nakenheten (se bilden) ett undantag, till 95% var det det solfaktor 30 och UV-surfdress som gällde!

Det bästa med resan var ändå att få vara med familjen. Särskilt moster Joanna och Dave eftersom vi inte kommer träffas på närmare 9 månader då de åker iväg på en långresa nästan precis innan vi kommer tillbaka från Asien. Det blir inte förrän i juni som vi ses nästa gång. Snyft. Så Alvin passade på att gosa och busa så mycket han kunde med sin favorit-moster, särskilt i vattnet och på stranden!

Mormor som ordnade hela resan njöt också hon av Alvins badupplevelser. Men som sagt, vem gjorde inte det? Vem kan motstå en skrattande blond bebis i en gul badring som kommer flytande i bassängen? Ja, där har ni svar på de frågorna...

Men en total semesterresa handlar väl inte bara om sol och bad!? Alvin njöt av rockande vaggvisor och sköna vagnpromenader på hotellområdet! Ja, jag kan inte låta bli att le inombords när jag tänker på hur duktig han var som anpassade sig så fint till den nya miljön och till klimatet. Och samtidigt så känner jag lättnad inför resan till Asien - det kommer nog gå hur bra som helst...

Nu finns det inte så mycket mer att göra än att vänta och se fram emot allt spännande som ska ske under hösten! Det blir många nya platser att se och många nya människor att träffas. Vi brukar säga att Alvin inte är svensk utan att han är "världsmedborgare"! Och det stämmer nog ganska bra! Inte nog med att han blev till i Marocko, innan han hinner fyller 1 år har han betat av Italien, Tunisien, Danmark, Thailand och Kambodja på sin "Platser-jag-har-varit på-lista"! Och om man räknar honom som foster så kan man lägga till Spanien också! England (London) var nära, men dit åkte mamma och pappa själva på behövlig "tu man hand-resa)!

Stor KRAM på er därute!
(om det fortfarande finns någon som läser...)

P.S. Jag glömde ju att förklara varför jag skrivit "...till snorunge" i rubriken! Jo, Alvin har blivit rejält förkyld (med feber) och spenderar dagarna med att krypa runt med världens rinnande näsa... Stackas lilla älsklingen! Men han är på bättringsvägen, koksalt och Alvedon hjälper till att läka den lilla kroppen.

Hälsning från sjukstugan

2008-08-22T17:11:00.002+02:00

Nu har det gått alldeles för många dagar igen sedan förra inlägget... Pust! Men denna gången har jag faktiskt ett "riktigt" skäl till frånvaron. Jag har legat magsjuk i över en veckas tid... Suck! Den värsta sjukdomen på år och dar drabbade mig förra torsdagen och då flera personer på Sågmölletorpet också insjuknade misstänker vi att smittan kom från en kräftskiva helgen innan. Vi vet ju alla hur kräftskivor kan sluta (!?) och efter årets traditionella fest (där jag förresten inte var deltagande, usch jag gillar ju inte kräftor) var jag alltså årets stora offer! Det kan ju givetvis också kommit från en annan källa men denna förklaring är den mest logiska. Som tur var drabbades inte Alvin så allvarligt. Visst har hans magen varit lite knasig, men han har varit precis lika pigg som vanligt!

Men jag tänker inte berätta så mycket mer ingående på huruvida mitt intag av föda var betydligt mindre än mitt uttag, för det är ju ganska logiskt. Och nu sitter jag ju här framför datorn, nio dagar senare (och fyra kilo lättare), utmattad och utsugen och kämpar med att börja uppskatta fenomenet "mat" igen! Sakta men säkert går det framåt! Äntligen börjar energin leta sig tillbaka i mina stackars kropp. Jag tänker inte lägga upp några bilder på mig (det ska ni skonas för), men jag vill TACKA alla er som ställt upp och brytt er om mig denna "helvetesvecka" som jag mestadels spenderat i sängen i Skillinge:!

- Tack mamma, pappa och Joanna för att ni passade Alvin när jag sov, var på toaletten eller hade gråtattacker av utmattning! Jag lovar att finnas där för er när ni behöver mig och ber om min hjälp! Ni är mina skyddsänglar! Jag älskar Er!

- Tack Anton för alla nätter/morgnar i förra veckan då du tog Alvin och lät mig sova! Och tack för att du stod ut med mitt gnäll (men jag var trots allt sjuk)! Jag vet att du har jobbat hårt så att vår resa ska bli verklighet! Och det verkar ju lovande, för idag blev hela resan inbetald! "Hej Thailand/Kambodja - här kommer vi! Men skona oss från magsjuka...!"

- Tack Lotta och Jan för alla sms och telefonsamtal där ni visat att ni tänker på mig! Och för ni nästa alltid ta Alvin på morgonen när vi är hos er så att vi kan få några timmars ostörd sömn. Ni är så fina!

- Tack Jenny för att du passade Alvin förra veckan och alla andra gånger i sommar. Du är jätteduktig med honom!

- Tack Kristina (Nilsson) för ditt goda hjärta och stora omtanke. Nästan varje dag har du frågat hur jag mår. Jag uppskattar det jättemycket trots att jag inte personligen har träffat dig eller tagit emot telefonsamtalen denna vecka (för jag legat i sängen). Och tack för dina goda bullar - jag fick i alla fall i mig två!

- Tack Åkesson för att ringde till akuten när mamma var orolig och för att du (säkert) lugnade henne när vi var där!

- Tack till läkaren i Borrby (har glömt ditt namn, men du läser ändå inte denna blogg) som tog hand om mig när jag nästan svimmade på toaletten efter provtagningen och för att du ringde dagen efter och frågade hur jag mådde.

- Tack Alvin för att du finns och får mig att kämpa på i jobbiga stunder! Du är värd mer än all världens guld!

Hoppas jag inte glömt något, i så fall är det för att jag fortfarande är såsig i kroppen (och knoppen)! Nu ska jag snart gå och lägga mig och tänka på hur roligt ni andra (Sågmölletorpsgänget samt Martin, Hampus och Svante) kommer ha det på Tosselilla imorgon - jag kommer finns hos er i tankarna och senare på kvällen när det är Svantes avskedsmiddag. Bilder kommer förhoppningsvis att läggas ut efter helgen!

KRAM på er därute!
Hoppas ni förblir (!?) friska och slipper allt som har med magsjuka att göra!

//Linda

Sommarlov i Skåne!

2008-08-07T07:50:00.011+02:00

Jag insåg för ett par dagar sedan att jag inte skrivit ett inlägg på över en månad! Det är inte klokt vad tiden går fort! Det kanske inte är något att skylla på (det är rent ut sagt ganska dåligt av mig att inte ge bloggen några rader varje vecka...) Men det är i alla fall inte så att det inte har hänt något hos oss! Tvärtom!! Flera nya saker och färdigheter har utvecklats, både för Alvin och hela familjen.

Som de flesta vet har vi nu flyttat alla våra saker till Skåne från Halmstad. En del finns i lånelägenheten i Lund (stora möbler och ett 20-tal kartonger) och en del står i Skillinge (övriga 10-15 lådor...). Själva pendlar vi mest runt mellan Andrarum (Antons mamma) och Skillinge (Lindas föräldrar). Vill vi ha lite tid för oss själva flyr vi till Lund! Det är lite meckigt och jobbigt mellanåt men mest bara trevligt att få lite ombyte och umgås med nära och kära innan vi drar österut till hösten!

Ja, just det - österut! Men först blir det söderut! Om ett par veckor åker vi till Tunisen (31 augsti - 7 september) och det ska bli riktigt skönt! Längtar fruktansvärt mycket efter sol och bad. Det blev ju inget i Italien och här hemma har det bara blivit ett kort dopp vid Sandhammaren (Spragge). Ja, Alvin har faktiskt introducerats på playan! Inte för att han verkade gilla det så där värst första gången. Efter en timmes gnäll gav vi upp och åkte hem! Men skam den som ger sig... andra gången gick det bättre. Efter bara ca 45 minuters gnäll blev sanden helt plötsligt intressant! Särskilt om man är naken! Då kan man ju också bajsa i den... Så förhoppningsvis går det bra om några veckor! Antagligen i poolen i alla fall (havet är kanske lite för kallt!?), för han älskar att bada och plaska i badkar och balja!

Annars planerar vi för fullt inför Asien-resan just nu. Skriver packlistor och inköpslistor, ringer försäkringsbolag, räknar på budget och gör preliminärschema för rutten, tittar på hotell och drömmer oss bort. Det känns fortfarande lite overkligt, men tydligen är det sant! Den 30 sepmtember bär det av... Och lagom till jul kommer vi hem!

Men det viktigaste till sist! Alvins stora framsteg är verkligen att just TA SIG FRAMÅT! Han kryper som värsta proffset och reser sig på allt han kan (soffor, bord, stolar, sängar, hyllor och allt man kan tänka sig). Sen har han i och för sig stora bulorna i pannan! Men övning ger färdighet, och det går bättre och bättre för varje vecka. Det är inte klokt hur fort det har gått sedan han stod och "gungade" på alla fyra för bara några veckor sedan i Italien. Raketfart! Snart kommer väl första stegen också... lagom till långresan kanske!?

Så ni förstår säkert att Alvin trivs väldigt bra med att kunna ta sig vart han vill och när han vill! Han har också börjat leka allt mer själv med diverse leksaker och prylar som han hittar! En riktig liten utforskare är vad han är, det är så kul att se. Man slutar väl aldrig att förundras av sina barn! Trots att Alvin också för tillfälligt befinner sig i en "gnällfas" (inför sekvensvärlden) så är det svårt att tänka sig ett liv utan honom. Helt otänkbart faktiskt!

Något annat som jag glömt berätta!? Jo, han har börjat äta allt mer "riktig" mat. Och han är inte ett dugg kräsen, gillar allt från grönsaker och frukt till keso, fil och bröd och vegebullar! Särskilt om han får plocka själv med fingrarna! Och så har hans hår växt flera cm under sommaren - han är så söt i sitt blonda lilla "svall"! Den sötaste i världen!

Alvin min son - DU ÄR MIG SÅ KÄR!

//Din mamma

Underbara Umbrien

2008-07-08T22:12:00.003+02:00

NU har gått över två vecka sedan vi kom hem från Italien - underbart vackra Italien! Det var en magisk resa, inte minst för att det var Alvins första resa (om man inte räknar då han låg i magen förstås, för då har han också varit i Marocco och Spanien) men också för att det var vår första resa HELA FAMILJEN tillsammans!! Vi besökte Antons farmor och farfar (Gudrun och Bosse), dvs Alvins gammelfarmor och farfar i deras hus i Touro, Umbrien (nära gränsen till Toscana).

Det blev en mycket lyckad resa, trots att vi inte hade så tur med vädert. Det var väldigt varierande med sol, moln, regn och hagel, åska; hela registret, vilket resulterade i att det inte blev något riktigt badande eller solande på stranden. Däremot gjorde vi en hel del fantastiska utflykter i den sköna Umbriska/Toskanska naturen. Och det var helt magiskt på vissa ställen, som att kliva in i en saga! Berättar här nedan lite kort om några av utflyktsmålen samt visa lite bilder:

Själva resandet gick över all förväntan. Alvin var lugn som en filbunke hela resan ner - från första bilfärden till Sturup till den sista turen upp för berget i Touro (däremellan flyg, taxi och tåg). En resa på totalt 9 h. Bilden är från tåget som vi tog från Florens.

Alvin "Piraten" tar ett bad på verandan i sin nya dödskallebandana!

Vi besteg ett (av många) berg. Här en bild från toppen av Monte Cocco - sagolikt!

Men det var bara mamma och pappa som fick klättra högt (pust). Alvin stannade kvar på parkeringen med Gudrun och Bosse.

Totalt en klättring på 1,5 h. Upp var det tungt, men neråt var det ljuvligt... Vilken vy!!

Ungefär på så här strålande humör var Alvin hela resan, med undantag från två dagars feber (tand på gång...)!

Isola Maggore (den stora ön) vid sjön Trasimeno. Hit tog vi oss näst sista dagen, då solen äntligen verkade vilja stanna kvar på himlen. Här någonstans bor antagligen en italienare med min (Lindas) mobil...

Det var en lyckad resa! Alvin anpassade sig snabbt, det var lagom med aktiviteter/utflykter och lagom med "slappande" i huset. Dessutom serverades mycket god mat av exellenta värdar! Tusen tack! Vi hoppas kunna återvända snart igen! Och kanske ta ett dopp i havet/sjön...

KRAM från Linda med FAMILJ

Ciao ciao Italia!

2008-06-17T10:13:00.009+02:00

Hej!

Litet kort inlagg fràn Italien bara. Vi aker hem om 3 dagar, just nu nar vadret borjar ta sig. Innan vi kom hade det varit den kallaste veckan i Juni i mannaminne, men lite battre under tiden. Inget badvader dock, men mycket trevliga utflykter till diverse stader. (Cortona, Perugia, Castiglione, mm) .

Har ar tre smà bilder som ni kan titta pà:

En liten piratpojke!

Pà promenad i Perugia

Familjen vid fontanen i Castiglione

// ANTON

Vardagsfilosofi!

2008-06-05T10:10:00.007+02:00

Som att åka berg och dalbana, från himmel till helevete - VARJE dag! Så skriver Carina Nunberg i steg 12 av sin bok (12 steg till ett skönare mammaliv) om hur det är att ha småbarn! Jag har precis läst ut boken på närmare 200 sidor (ett mirakel att jag hunnit, men boken har varit så träffande bra att jag tagit minsta lilla sekund jag fått till en lässtund, ibland 5 minuter och ibland en hel 1 h) och kan inte känna igen mig själv bättre än när jag läser följande stycken:

"Jag tycker att jag fått ett helt nytt känsloregister när jag fick barn. Glädje, lycka, ilska, sorg, rädsla. Jag har upplevt alla tidigare, men som mamma blev alla känslor starkare, och fick en helt annan dimension. Jag har blivit ännu gladare, ännu argare, ännu oroligare och framför allt har jag fått så mycket mer kärlek i mitt liv. Livet med barn blir dubbelt så jobbigt och dubbelt så fantastiskt. Himmel och helvete inom samma minut."

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv! Kanske inte riktigt skulle hålla med om "varje minut", men gott varje dag. Det är knappt man hänger med i svängarna ibland. När man minst anar det händer det minst väntade. Som häromdagen till exempel. Vi hade haft en (enligt våra mått mätt) riktig jobbig natt då Alvin vaknade stup i kvarten. Detta var då en "tredje-dygnets-beteende" med gnäll, skrik och "icke-sovande". Jag var så trött och ville inget annat än att springa ifrån lägeheten och ta in på hotell (så att jag skulle kunna får sova ut). Men vi gick upp, åt frukost och Alvin svansade förbi TV:n (Monsters Inc) som vanligt. Jag gick omkring som en zombie och väntade på att han skulle bli trött så att jag kunde få sova en liten stund till. Tiden kom och vi gick och la oss. Hoppades inneliggen att jag skulle få i alla fall minst en timmes sömn. Jag fick TRE - tre hela timmar! Och sen en hel fantastisk lugn dag med den bästa park-vistelsen man kan tänka sig (inkluderar en islatte, minst en timmes bokläsning i solen, en sovande och sen lugn, lekande Alvin i skuggan). Nästa natt och dag var vi där igen - gnäll, skrik och lite sömn alltså! Alvin är på väg in i nästa fas...

Carina N skriver också att: "Tröttheten kan framkalla den värsta versionen av mig själv" och jag håller med till 100 % , Anton också! Tröttheten är vår värsta fiende och anledningen till 80% av familjens "helvetesturer". Jag tror helt klart att när vi överlevt det här första året som nya småbarnsföräldrar så kommer vi komma dubbelt så starka ut ur det som när vi, nästa bokstavligt talat, slängde oss in i det! Vi har diskuterat det många gånger sedan vår lillgroda dök upp; hur svårt det var att föreställa sig ett liv med en bebis. Jag kan nu i efterhand erkänna att jag var lite naiv i mitt dagdrömmande om en lite familj! Jag trodde att vissa saker skulle vara lättare, eller rättare sagt mindre slitsamt än vad det varit. Men på samma sätt så har också det som jag förväntat mig vara jobbigt, visat sig vara fungera hur bra som helst! Anton säger att han visste att det skulle bli tufft. Jag tror i och för sig att män och kvinnor har olika bilder och föreställningar om det här med att bilda och ingå en familj. Olika motiv, olika förväntingar och sen olika upplevelser och roller. Men det behöver inte alltid vara något dåligt (har jag börja inse nu), bara man har förståelse för varandras agerande (vilket i och för sig inte alltid är så lätt).

Jag tror att mitt största problem har varit (är nog fortfarande lite) att jag vill att vi ska vara mer lika - Anton och jag. Göra och tänka på samma sätt. För då borde allt ju allt bli så mycket lättare och smidigare- eller!? Jag har börjat förstå att det kanske inte fungerar riktigt på det viset . Jag har börjat inse att våra olikheter kompleterar varandra och att det finns många sätt att lösa problem. Envishet kan man komma lång på, men den kan också vara självdestruktiv. Både jag och Anton har målat in oss i många hörn pga av vår envishet och stolthet. Så här på avstånd kan jag tycka att det borde inte vara så svårt att släppa taget lite, ge lite mer utrymmer åt varandra! Men det är som sagt inte så lätt när man står där mitt i allt kaos... Men övning ger färdighet och huvudsaker är väl att man inte glömmer att man är två om saken - ja, till och med tre! För hur jobbigt allt ändå kan vara så har vi ju alltid vår lilla guldklimp som på något magsikt sätt alltid påminner oss om det viktigaste här i livet - KÄRLEK!

Ja, det här var lite vardagsfilosofering från min sida. Jag ville "föreviga" dessa tankar för att inte "glömma bort" alla stunder och känslor som snurrar i "mammahjärnan", både det roliga och det jobbiga. Detta för att jag sedan ska kunna påminna mig om själv om att jag faktiskt lyckades ta mig igenom den här tiden (krävande som den är) och faktiskt förstå att allt löser sig till det bästa (även om man inte kan känna så i stunden).

// LINDA

Det blir en dag på stranden...

2008-06-01T22:21:00.005+02:00

molnen har dragit förbi, vi sjunker ner i sanden... la, lala, la, lalaa. Tomas Ledin vet vad han sjunger om!! För idag tog vi vår lilla picknickkorg och drog ner till stranden precis här nedanför oss (västra stranden vid Aleskogen). Vilket helt underbart vår-sommar-väder det varit denna helgen! Igår tog vi båten från Torekov (i nordvästra Skåne på Bjärehalvön) till Hallands väderö och gottade oss med pastasallad, kaffe, saft och glass (precis som ca 100 andra, men ändå) i närmare 30 graders värme! Tur att vinden svalkade gott. 80 kr per person är priset (gratis för bebis med vagn!) för att uppleva denna mysiga ö, som jag verkligen kan rekommendera alla som vill njuta av sol & bad, promenader genom fårhagar, spana in fyrar och mycket mer. Det var ett riktigt smultronställe (trots att man inte var speciellt ensam...)

Orkar inte skriva mer nu. Klockan är mycket och sista plåten med bullar är snart klar (baknojjan sitter kvar, men snart är det slut på ingredienser!)

Men här får ni i alla fall njuta av en liten filmsnutt från dagens utflykt!

Kram på Er alla därute! Skriver snart mer igen (och lägger ut bilder förstås)!
// LINDA

Days of our lives...

2008-05-27T16:53:00.017+02:00

Ja, det är dagar som denna som livet känns helt underbart att leva! Då allting är precis så perfekt och lekande lätt (som det kan bli). Och man bara njuter och njuter... (Bäst att passa på för man vet aldrig när nästa djupdykning kommer...) Jag ska förklara lite närmare vad jag menar:

Kvällen innan:
21.30 Jag lägger Alvin i spjälsängen och han somnar utan protest på 10 minuter (och utan napp)!
21.45 Äntligen lite vuxentid som jag spenderar i Antons famn framför TV:n - underbart mysigt!
23.00 Ögonlocken blir allt tyngre, så jag stoppar propparna i öronen och somnar på 5 minuter... (Anton stannar uppe 1,5 h till...)

Natten/Morgonen :
02.00 Alvin gnäller efter nappen i sömnen - han får den och somnar sedan snabbt om. Jag också.
06.00 Alvin har tappat nappen och är vaken. Jag letar en stund bland alla gosedjur, snuttar och filtar. Lyser försiktigt med mobilen och hittar den till slut... Alvin tittar på mig men vänder sig åt sidan och blundar. Jag hoppas med alla mina krafter att han somnar om... Det är lite tidigt att gå upp än...
06.05 Jaaaa... han somnade om!! Jag också!
07.00 Antons klocka ringer och jag tänker: "Snälla, vakna inte... (Alvin alltså)...
07.15 Antons snooze ringer... och jag tänker " Snälla, vakna inte... jag vill sova lite till..."
07.30 Anton snooze ringer för andra gången och jag tänker: "Nu är det kört, man kan väl inte ha tur tre gånger..." men jodå, ibland har man marginalerna på sin sida! Anton går upp, drar i lådorna, släpper in lite ljus, men guldgossen sover vidare!

Dagen:
08.40 Blir lite förvånad av att klockan är så mycket! Alvin gnäller och jag hittar honom liggande på magen i sängen! Vi går upp!
09.00 Efter blöjbyte får Alvin frukostvälling! Vi sitter och myser i soffan i en kvart samtidigt som dagens första Monster Inc rullar på TV:n...
09.15 Alvin sätts i sin gåstol och varvar tv-tittande med små utflykter i vardagsrummet och hallen. Själv passar jag på att diska gårdagens disk, plocka undan gådagens saker och hämta gårdagens tvätten som hänger torr på linan i källaren.
10.00 Jag och Alvin lägger oss i sängen för att ta vår dagliga morgontupplur. Han sprattlar och "fixar" i 10 minuter, sen somnar han tätt intill min kropp. Såå mysigt - bästa stunden på dagen!! Jag hade egentligen tänkt att gå upp och fixa med lite saker, men ställer frågan till mig själv: "Vad känns viktigast just nu; ligga kvar och myssova med väldens underbaraste bebis eller gå upp och ordna med tråkiga saker som egentligen kan vänta några dagar till?". Jag blundar, lyssnar på kroppen och somnar sedan med gott samvete (!) in!
12.00 Alvin väcker mig på sitt sedvanliga sätt: att klappa mig (med blandad styrka!) i ansiktet! V i ligger kvar i sängen och myser i en halvtimme. Vi (Alvin) tränar på att "krypa", sitta och stå. Jag hämtar posten och vi öppnar den tillsammans! Brev från farmor!
12.30 Alvin får lunch (gröt), sedan börjar han se på dagens andra Monsters Inc medans jag gör mig ordning för dagens utflykt!
13.15 Jag bryter i filmen och sätter Alvin i vagnen. Vi beger oss ner till stan.
13.30 Tanken var att besöka "öppen mottagening" på BVC för att kolla längd och vikt, men på dörren står det att de har stängt pga utbildning - "Välkomna nästa vecka". Så vi tar hissen ner igen...
14.00 Efter att ha svängt förbi Espresso House och inhandlat en islatte, styr vi kursen mot Norre Katts park. Väl framme lägger jag ut filten på gräset och ta upp Alvin som får lufta rumpan ett tag innan han får ny blöja! Vi myser i solen (Alvin i skuggan så klart), leker och busar. Jag fotograferar Alvin med mobilen (se bilderna i detta inlägg) och skickar sms till nära och kära! Jag känner mig så lycklig - så här borde alla dagar vara! Picknick i parken en solig dag i maj med en lugn, glad och nöjd Alvin!
14.30 Vi fikar! Jag smuttar färdigt på min latte och Alvin dricker vatten och mumsar på päron/persiko-puré!
15.00 Jag lägger Alvin i vagen och rullar honom fram och tillbaka på gräsmattan. Han somnar på 10 minuter... Jag sätter mig på filten i solen och tar fram boken som jag håller på att läsa - "12 steg till ett skönare mammaliv" (en mamas överlevnadsguide) av Carina Nunstedt. Titeln är kanske lite halvlöjlig, men boken är helt perfekt för mig nu. Rekommenderar den vekligen till både blivande och nuvarande mammor. Den ger en ocensurerad och verklighetstrogen bild av mammalivet (till skillnad från många andra böcker/tidningar och info från BVC) - före, under och efter bebisen kommit! Syftet är att peppa, och det tycker jag verkligen att den gör!! Carina N, som bl.a. startat/varit chefredaktör för MAMA, Family Living (min älsklingstidning) och nya Passion for Bussines (tidning om/för kvinnliga företagare) är min nya inspiratör!
15.30 Alvin vaknar men fortsätter att mysa i vagnen med kex och juice-vatten (han kan nu dricka ur den lilla flaskan själv om han halvligger!). Jag njuter vidare av både solen och boken!
16.00 Vi plockar undan filten och gå in till stan igen. Vi gör några små ärenden och fortsätter sedan hemåt. På vägen ringer jag Anton för att kolla läget.
16.45 Hemma igen. Alvin springer runt i gåstolen (och tittar på andra halvan Monsters Inc. från lunchen), medans jag äter lite av gårdagens rester.
17.30 Alvin äter middag (gröt)!
17.40 Anton kommer hem och vi åker hela familjen till Maxi. Vi pantar, återvinner och handlar. Jag vet inte varför, men jag älskar denna veckohandling - det är en sådan "familjekänsla" att gå där och plocka tillsammans... Idag "lyxar" vi också till det med glass som vi äter i bilen på vägen hem ;-)

Kvällen:
18.30 Hemma igen (och 700 kr fattigare)!
19.00 Anton lägger sig för att sova och jag och Alvin lagar mat och bakar bullar (jag har fått lite "bak-nojja" nu när det bara är två veckor kvar tills vi ska flytta. Vill tömma hyllorna med tunga burkar och påsar).
20.00 Anton går upp, tar hand om Alvin medans jag gör färdigt maten.
20.30 Jag och Anton äter medans Alvin gnäller bredvid oss (som vanligt när vi ska äta). Han bli dock lugn när vi tar av honom blöjan och lägger honom på en filt på golvet bredvid oss. Han leker med sin grod-mobil!
21.00 Alvin får ny blöja, pyjamas och kvällsvälling!
21.30 Alla bullarna är gräddade! Och Alvin stoppas ner i sängen. Han säger inte ett knyst, somnar på 10 minuter...
21.45 Efter en snabb disk (så slipper jag imorgon bitti), sätter jag mig framför datorn och skriver detta inlägg). Anton ligger i soffan och tittar på Hollywood Poker Tour! Så fort jag är färdig med skrivandet bär det av till sängen (vid 23.30-tiden om jag får gissa)!

Trots att det varit en ganska lugn dag är jag trött i både kropp och knopp, det är något med det sk 24 h-ansvaret som gör mig lite utmattad... men jag somnar garanterat med ett leende på läpparna, för det är "dagar som dessa" som jag verkligen känner mig så där oförskämt lycklig över att vara MAMMA till Alvin. Eller som Mike och Sulley (karaktärerna i Monsters Inc) sjunger: "... I wouldn´t have nothing if I didn´t have you!"

ALVIN - Jag älskar dig min lilla GULDGOSSE!

KRAM från en LYCKLIG MAMA

Mer ögongodis!

2008-05-23T16:00:00.009+02:00

På begärna av farfar Martin, som befinner sig i Indien, kommer här lite mer bilder på vår lilla godisgris! Trots att han inte kan krypa än (fast det är väl bara en tidsfråga...) så gillar Alvin variation i sina dagliga aktiviteter. Här kommer lite olika varianter:

På mage på golvet, lekandes med sin mobil!

I klassiska IKEA-stolen, läsandes (eller snarare ätande på) en bok!

Ute i naturen, svajande i en båt!

KRAM Linda

P.S. Martin: fruktansvärt roande läsning om dina "bravader" och erfarnheter i ditt senaste mail, om än otrevliga för dig förstås ;-) Kämpa på! Jag har bara hört från folk som rest i Indien (under en lite längre period) som också fått samma magproblem som du. Min syrra bla som fick rejäla magproblem flera gånger, och sen en annan bekant som fick en amöba i magen (som dessutom tog flera år att behandla när hon väl kommit hem...) Men nog om det, det ska i alla fall bli spännande att få läsa din bok så småning om :-) Lycka till nu på slutet!

När pappa inte ser på...

2008-05-21T10:46:00.020+02:00

... händer det saker minsann ;-) Ja, för ni tror väl inte att vi bara ligger och latar oss varje dag!? Jo, ibland kanske, men för det mesta hittar vi på roliga saker - Alvin och jag! Särskilt nu när solen börjar titta fram så blir det en del utflykter. Som regel är vi ute minst 1,5 h varje dag, men ibland mer. Önskar mig ett hus med trädgård av tomten till jul så att vi kan vara ute ännu mer... Tills dess får vi väl snoka runt i diverse trädgårdar i Skåne/Stockholmstrakten i sommar!! Men redan nu kan vi njuta av solen värmande strålar även i Halmstad och dagdrömma om allt nytt som kommer hända under året...!! 2008 blir ett år "to rember"!!

Här nedan kommer lite bevis på att vi ibland sticker ut våra små näsor i den friska luften...:

Promenad uppe på Galjberget med mammagruppen!

Efter badet kan man leka spöke med pappa...

Provosorisk lekplats hemma hos mormor och morfar!

Det är så kul att dra i snören av olika slag och stoppa dem i munnen...

Drickapaus i den sköna vårsolen...

Nya luvtröjan är mysig på promenaden hos mormor och morfar!

Mys, mys, mys...

Gå-träning på 7 månaders-dagen hemma hos Sylvia och Milla på mammagrupps-träffen!

Det går framåt... Ha, ha, ha...

Ja, det var lite bildbevis på våra dagliga aktiviteter och utflykter! Nu ska vi går och sova lite... ;-)

Stor KRAM från MAMA

Två steg tillbaka...

2008-05-14T09:26:00.008+02:00

... och ett STORT KLIV FRAMÅT! Ja, precis så har det varit den senaste tiden. Några jobbiga veckor med mycket kläng, oro och ängslan (Alvin alltså) har följts av stora motoriska och mentala framsteg! Det är nästan som man undrar; "hur gick det där till!?". Men ingen mer än mamma är gladare att den första seperationsångstperioden är över... Nu har två undrbara veckor gått och energin har letat sig tillbaka! Min lille son har blivit värsta solstrålen som njuter av långa sovstunder och egna små utflykter i sin "racerbil" (gåstolen )! Han verkar helnöjd med livet och sina "nya" upptäkter som han utforskar och övar på varje dag!

Det är svårt att förklara exakt vad det är som har hänt under de senaste veckorna. Innan jag började läsa boken "Växa och upptäcka världen" var jag ärligt talat lite förvirrad själv på vad som försiggick inne i Alvins huvud... Hans beteende var rimligt men ändå inte riktigt logiskt för mig. Jag hade svårt att tyda hans signaler och mönster. Men den här boken (som legat bredvid mig i flera månader på nattduksbordet) gav mig en tydlig bild om den fas som Alvin befann sig i (för några veckor sedan alltså)! Jag måste erkänna att det kändes som om en sten föll från mitt hjärta när författaren kort och enkelt förklarade om de sju mentala faser som barnet går igenom under det första året.... Allt stämde så precis in på Alvins humör(svängningar). Äntligen föll allt på plats. Pust (av lättnad)!

Jag hade inte tänkt gå igenom hela boken men lite snabbt förklara den fas som Alvin just nu befinner sig i. Först vill jag bara citerar bokens baksida så att ni får en mer övergripande blick om vad boken handlar om:

"En bok om barnets första år i livet som förklarar varför ditt annars så soliga barn plötsligt blir klängigt, skrikigt och krävande. Det beror inte på kolik, tandsprickning eller på att du "gör fel", utan på att barnet är på väg att ta ett stort steg i sin mentala utveckling. Sju gånger under det första året måste varje barn erövra en ny upplevelsevärld. Sju steg att ta som beror på betydande förändringar i barnets hjärna, som naturligtvis ter sig skrämmande för en liten människa. Denna kloka holländska bok bygger på långvarig och gedigen spädbarnsforskning men vänder sig i första hand till alla småbarnsföräldrar."

Som sagt, sju faser det första året, och Alvin är redan på den femte - den som kallas för "relationsvärlden"! Kort sagt betyder den att Alvin just nu arbetar med relationer i sitt "förstånd". Han har börjat förstå att saker och ting har relationer till (och med) varandra. Inte bara saker men också människor! Det finns avstånd mellan dessa som hela tiden förändrar sig, t.ex. kan man kan ta en sak i handen, slänga bort den, ta upp den osv. Med andra ord - allting har ett läge som kan ändra sig närsom helst, vare sig
man vill eller ej! Mamma och pappa kan alltså vara nära eller långt ifrån. Ibland kanske de till och med lämnar rummet... Och barnet kan inte styra det, vilket det nu förstår.

Detta är en stor känslomässig upptäkt som kan vara mycket dramatiskt. Helt plötsligt har barnet inte längre kontroll över situationen, eller rättare sagt, han förstår nu att han inte kan påverka allt (framför allt mamma och pappa) vilket gör att barn (alla barn) känner det som vi brukar kalla för seperationsångest just under denna perioden (vid ca 26 veckors ålder och några veckor framöver).

Resultatet blir oro, kläng och änglsa med gnäll och gråt som följd. Just detta upplevde vi för ett antal veckor sedan med Alvin. Han ville vara nära hela tiden och så fort vi satte ner honom eller gick en bit från honom så blev han jätteledsen. Och det var inte förrän jag läste boken som jag förstod att det var helt normalt, och faktiskt ganska logiskt ändå!

På grund av denna lite jobbiga period har jag inte haft så mycket tid och ork att skriva på bloggen. Men nu är allt mycket bättre och jag hoppas därför kunna ge er mer tät information (och bilder) om Alvin och hans utveckling. Men givetvis ska jag lite snabbt berätta det som Alvin nu bemästrar:

Alvin kan numera sitta stadigt själv, så länge han inte vrider sig allt för mycket eller snabbt åt sidan ;-) Visst kan det bli stadigare men det är ändå ett stort framsteg. Krypförsöken blir bara bättre och bättre (även om det nog tar ett tag till innan han tar sig framåt). Sen är han också jätteduktig på att ta sig runt i sin "automobil" (gåstol). Han går fram och tillbaka, svänger, backar, parerar och snurrar runt som ett riktigt litet proffs! Han är så pigg och glad den mesta tiden att det är en riktig fröjd att se (det är det ju givetvis alltid, men nu blir man sååå varm i kroppen när han skrattar så där direkt från hjärtat när man busar med honom)! Han "pratar" och kommunicerar med miner mer och mer och allt han ser vill han utforska (mest med munnen men även med händer och fötter) - ja, han har blivit "en riktig liten person"! En nyfiken liten person!

Ja, detta var en liten uppdatering på vad som hänt med Alvin de senaste veckorna. Mer info och bilder kommer snart - jag lovar!!

Varma kramar från en pigg och glad MAMA

Trädplantering för framtiden!

2008-04-21T15:34:00.003+02:00

I lördags fyllde Alvin 6 månader - HURRA!! Och i den fina skånska vårsolen planterade vi det lilla valnötsträdet från Afganistan med jord från alla släktingars håll.

Här kan ni se en liten film från högtidsstunden. Alla som skänkt jord finns med i anden...

Framtidsplaner på gång...

2008-04-11T10:51:00.006+02:00

Ni får ursäkta att vi inte skrivit på ett par dagar. Vi håller nämligen på att ta stora beslut angående framtiden. Ja, det närmaste året i alla fall...! Resor, jobb och flytt står på agendan och just nu undersöker vi alla möjligheter om finns, och detta tar lite tid! Mer om detta kommer senare, när det är lite mer klart och tydligt för oss. Men jag tänkte ändå kort (mycket kort) berätta vad Alvin gjort de senaste dagarna:

- Hälsat på mormor i Vejbystrand!
- Fixat pass hos polisen (inför kommande resor...)!
- Fått vaccination (ett stick i varje ben...)!

Jag hoppas kunna skriva ett längre inlägg i helgen, men jag lovar inget! Om man lovar något så brukar det aldrig bli så...

Stor kram från Linda

P.S. Bilden är från Sommarsol Rehabcenter i Vejbystrand. Vi fick låna den härliga och varma poolen, så Alvin passade på att göra ett dyk!

Uppdateringar

2008-04-01T13:15:00.004+02:00

Nu har vi uppdaterat kolumnen till höger! Läs mer om hur Alvin fått sitt namn, vad stjärnorna säger om hans personlighet, hur det går med EC, hur hans senaste vecka har varit, vad han tränar på just nu, vad han önskar sig i födelsedagspreset och mycket mycket mer!

Vi försöker hålla informationen uppdaterade så mycket vi kan och orkar. Hoppas att ni uppskattar den, eller i alla fall tycker att den är intressant... Saknar ni något? Kom gärna med förlag på ämne att ta upp och skriva mer om!

STOR KRAM från familjen Nilsson/Persson

Vi tar en paus...

2008-03-26T12:20:00.005+01:00

... från heta diskussioner kring uppforstringsmetoder och fliker in med en liten kort notis från helgen som gått (men tro inte att debatten är över... ;-). Vi hade nämligen finbesök från Stockholm i form av farfar Martin och farbror Hampus! Under långfredagen (ett år sedan vi spräckte nyheten om ett kommande barnbarn) dök de upp och stannade så länge som tills annandagen!

Trots att vi trängdes 4,5 personer på 54 kvm under 3 dagar/nätter (med tidiga mornar för vissa och sena nätter för andra...) blev det en mycket trevlig helg med roliga aktiviteter! Kaffe på stan, skogsuflykter till Danska fall med luftpistolsskjutning, pokerturnering, filmkvällar (bl.a. Alvin & the chipmunks ) och klättring stod på agendan. Sedan en hel del bus och gos med Alvin förstås!

Ja, att det var påsk var det ingen av oss som riktigt kände av, förutom ett par påskägg med godis på bordet förstås ;-) Den kristna högtiden rullade omärkbart förbi men jag tror dock att vi alla på Smedängsgatan 1 var mer nöjda med pizza, crepes, varma mackor, tonfiskpasta och scones än sill, ägg, potatis och annan typisk påskmat (som jag personligen avskyr lika mycket som jul- och midsommarmat). Om man ska fira högtider på något sätt så är det med familjen, och denna gång var det "Stockholms-ligans" tur :-)

Jag hoppas att ni andra därute också hade en trevlig helg, på vilket sätt och med vilka personer ni än firade den!

STOR KRAM från Linda

(Bilden visar en sovande Alvin vid Danska fall!)

Alvin ska också lära sig att skita i blöjan!

2008-03-22T11:33:00.007+01:00

Jag hann inte mer än skriva föregående inlägg på bloggen förrän Anton kom hem med nya numret av MAMA - den föräldratidning som jag läser mest! Jag började ivrigt att bläddra i den (som vanligt) och tro det eller ej, på sidan 156 fanns ett repotage om blöjavvänjning och pott-träning; "Carla skiter i blöjorna!" (Carla 1 år har aldrig använt blöja). Snacka om aktuellt ämne!

Med stort intresse läste jag artikeln som tog upp alla de fördelar som finns med att lära barnen att vara "torra" från tidig ålder. (De flesta har jag nämnt i föregående inlägg). Jag håller med mamma Diana i hennes åsikter och kan faktiskt inte förstå de tveksamma kommentarer och åsikter som jag fått och som jag vet finns!? Först tog jag åt mig och kände en viss tvekan men insåg sen ganska snabbt att jag faktiskt gör helt rätt! Än en gång gick jag nästan på den där"svenska-ödmjuka-jante-lagom-göra som man alltid gjort och som alla andra gör"-mentaliteten som jag alltid blir så irriterad över och försöker undvika. Jag stöter dock på den hela tiden, inte minst på BVC (en besvikelse faktiskt). Det känns så konstigt (och tråkigt) att den barnavård, som är så medicinskt utvecklad och kan utföra nästa vilka underverk som helst, har sådan liten tilltro till sin egen och sina barns förmåga att kommunicera om grundläggande behov...

Det är min fulla övertygelse att vi låter oss påverkas alldels för mycket av reklamens värld som visar hur små barn springer omkring glada och lyckliga i sina nya blöjor (med värsta uppsugningsförmågan), precis som om glädjen kommer från därifrån (blöjan alltså)... Min fråga blir då; På vilket sätt kan det vara bra att en blöja känns torr när den faktiskt är blöt? Hur kan det vara bra att ett ett barn inte känner när den kissat på sig? Hur kan det vara bra att lära barn att inte lita och agera på sina egna signaler? Och till sist: Hur kan det vara bra att ge barnen buskapet om att vi människor kissar och bajsar direkt i byxorna? För det gör vi ju fatiskt inte! Eller, det kanske ni gör!?

Jag har nu insett att blöjor är ett nytt påfund som utgår från de "moderna" föräldrarnas behov, inte ett dugg från barnen! Det blir en självisk handling när vuxna inte bara strunta i barnens signaler utan även lura dem och lär dem att inte lyssna och tro på sin egen kropp... För det är det som blir resultatet. Fast vi egentligen vill tvärtom, dvs att ge dem en bra start till att bli en stark individ. Och snacka om att skapa kontroll och självförtroende hos barn som faktskt lär sig agera på sina känslor. För vilket barn uttrycker inte ganska fort frasen: "Kan själv"! Och så är det ju; våra barn kan och våra barn vill. Säkert mycket mer än vi föräldrar!

Jag ångrar nu att jag inte började med blöjavvänjning från början när vi kom hem från BB. Jag funderade på det väldigt mycket innan Alvin föddes men sen drogs jag väl ändå in i "blöj-traditions-träsket". Nu kommer det säkert ta längre tid för mig att tolka Alvins signaler, men det får jag ta...! Det är ju som sagt inte så lätt att vara ny mamma. Man drunknar ju av information och råd från alla håll. Barnen tar all tid och man hinner nästan inte fundera (och än mindre ifrågasätta) beteende och uppfostringsmetoder. Men nu (5 månader senare) ser jag mer klart på tillvaron och har definitivt lärt mig en läxa: Lyssna på mina egna känslor för vad som är bra för Alvin!

Kram från två "torra" (!?) föräldrar
Linda och Anton

Nya rutiner för lilla Folke Nilsson...

2008-03-19T19:45:00.007+01:00

Lagom till Alvins 5 månadersdag (idag!) har vi bestämt att lägga om vissa av Alvins rutiner! Eller kanske snarare införa några rutiner. Vi har ju i och för sig börjar lite smått redan. För några veckor sedan började jag aktivt införa en "dagsrutin" (se schemat i kolumnen till höger, under Hälsotillstånd) som Alvin faktiskt har börjat anpassa sig väldigt bra till. Över lag är han faktiskt mycket duktig på att göra "som vi vill" om ni förstår mig rätt. Det gäller bara att vara lite bestämd och ihärdig. Det enda undantaget har varit eftermiddagsvilan som han gärna skjuter upp till kvällen, men det har ändå fungerat förvånansvärt bra med mat och sov-klocka (5 mål mat och 5 sovstunder om dygnet)! Han har alltså visat sig vara en liten Skalman :-)

Sedan en vecka tillbaka har vi också infört nya "natt-rutiner". Förut (från årsskiftet ungefär) har vi somnat Alvin i spjälsängen med napp och vaggning och det har gått ganska smidigt och lätt. Men under natten har han sedan vaknat ca 2-4 ggr då att ha tappat nappen och därmed blivit ledsen. Så då har han fått tillbaka nappen och även lite vaggning för att somna om. En procedur på ca 1-10 minuter per gång. Det kanske inte låter så mycket, men att bli väckt flera gånger per natt gör att sömnen störs oerhört (särskilt eftersom jag vaknar så lätt och har lite svårt att somna om - trots att jag har öronproppar!).

Av en slump (!?) fick vi för två veckor sedan en bok av farmor Lotta som hon fyndat på bokrean; "Babyliv" som visade sig vara en mycket bra och informativ bok om barnets första år. I denna bok läste jag ett kapitel om sömnen och fick där lite tips om hur man kunde få sina barn att sova hela natten. Och (som jag egentligen visste...) så var det bästa sättet att låta barnen somna in själv och utan napp (och vaggning så klart). En förutsättning för detta är ju så klart att barnet är tillräckligt trött vid läggning! Själva tanken med detta sätt är att barnen kommer ihåg hur de somnar in och om de vaknar och det inte "ser lika dant ut" som när de somnade (tex med napp och vaggning) så känner de inte igen sig och blir ledsna och oroliga. Och det är ju inte bara att stoppa in nappen själv, det kan de ju inte (än i alla fall)... Därför är det bättre med snuttefilt och/eller gosedjur som ligger nära och därmed blir "trygghet".

Så detta började vi alltså med förra veckan och det visade sig fungera bra (det är bara en dag som Alvin har varit så ledsen att han, efter ca 25 minuters skrik, fick nappen). Jag som trodde att det skulle bli värsta kalabaliken och en plågsam procedur för både barn och föräldrar (därför har jag nog inte riktigt vågat). Men Alvin har från första dag somnar själv inom 10 minuter (utom den där gången som jag skrev precis)! Och sen sover han längre pass utan att vakna! De gånger han vaknat tidigt har han somnat om själv. Det är inte förrän framåt 04.00-05.00-tiden som han "frågat efter" nappen och/eller lite vaggning för att somna om! Så nu vaknar han 1 (max 2) ggr på morgonkvisten men somnar oftast om till ca 06.30. Skönt att få sova lite längre pass och förhoppningsvis så klarar han att sova hela natten snart! Vi har också börjat använda nappen mindre och mindre under dagen, och även här visar Alvin ingen protest! Jag tror inte nappen har så stor betydelse längre nu när "sugbehovet lagt sig". Men det kanske är bäst att säga för mycket, för det brukar ju vara så att om man säger att det är på ett visst sätt så blir det helt plötsligt tvärtom... :-(

En annan ny rutin som jag (vi) ska försöka introducera för Alvin är pott-träning! Oj, tänker kanske vissa av er - redan!? Ja, och jag börjar faktiskt mycket senare än jag tänkt från början! Ville egentligen börja redan vid två månaders ålder, men har inte haft ork till det. Nu känner jag mig mycket piggare (antagligen pga av extra vitamin/mineralintag kombinerat med mer och bättre sömn) och tänkte därför börja nu - idag! Varför skjuta upp det ännu mer!? Läste den artikel som jag sparat sedan tidigare igår kväll om hur man kan göra, så idag har Alvin varit utan blöja under sin vakna tid! Detta för att jag (vi) ska lära mig (oss) när han kissar/bajsar och om och i så fall hur han visar detta. (Det har, som ni skäkert förstått, gått åt en hel del handdukar idag!!)

Alla barn föds ju med "signaler" som visar när de har "behov" men de är inte alltid så lätt att märka/tolka om man inte "lyssnar" aktivt efter dem. Oftast (här i väst i alla fall) så är vi för stressade och upptagna (samt omedvetna) för att uppfatta signalerna. Och sen har vi ju blöjor som gör att vi "inte behöver" tänka på det! Men så är det ju inte i stora delar av världen. På många ställen finns ju inte blöjor, och kanske till och med inget papper, vilket gör att mammorna (och papporna kanske också) lär sig att hålla barnet över marken, i en spann, vask eller annat när han/hon visar sig behöva kissa/bajsa. Smart och fruktansvärt bra för miljön! Tänk så mycket pengar och papper vi hade sparat om vi inte hade behövt använda blöjor!

Men för att komma vidare i min förklaring ; Om barnet märker att föräldrarna inte noterar dessa signaler så slutar de att visa dem (antagligen också för att det blir bekvämt med blöjan). Och då blir det också svårare att lära dem att använda pottan! Så klart. Nu ska jag alltså försöka se om Alvin har kvar sina signaler (antagligen inte) så därför har jag idag, varje gång han kissar/bajsar, antecknat det för att se om det finns ett mönster. Oftast kissar de vid matning och/eller direkt efter samt efter sovstunder, och det fick jag bevis för idag! När jag sedan har börjat förstå mig på ungefär när han behöver uträtta sina behov så så ska jag hålla honom/sätta honom i pottan tills han kissar/bajsar och då också göra ett bestämt ljud (som man bestämmer själv, bara det är samma hela tiden). Så småningom kommer barnet lära sig detta (dvs att ljudet betyder kiss/bajs) och därmed själva kunna visa när de behöver gå på pottan. Eller tvärtom, dvs att kissa/bajsa när man "gör ljudet". Så enkelt ;-) är det!

Tro det eller ej, men det finns en anledning till att vi gör det här just nu! Nämligen (som ni kanske redan visste, men inte jag förrän fram tills nyligen) att om man vill lära sina barn (eller i alla fall introducera) nya vanor, som t.ex. sovvanor och pott-träning, så ska man göra det innan barnet är 6 månader. Det är nämligen mellan 6-10 månaders ålder som barnet har den största seperationsångesten och därmed svårigheter att lära sig nya saker. Det är ocksådå som de lägger den största energin till att lära sig krypa och gå. De kan ju inte lära sig allt på en gång! Så vi får väl se om det är "för sent" med dessa nya vanor. Kanske fungerar det jättebra, eller så skiter det sig (notera skämtet... hi hi) totalt! Tiden får utvisa! Utvärdering kommer senare!

Så idag, på sin 5 månaders födelsedag, får Alvin en potta! Även om det inte kommer fungera med pott-träningen nu, så kommer den väl antagligen ändå till användning lite senare...

Skickar idag med en liten filmsnutt från Alvins födelsedags-frukost! Nu väntar vi bara på orden: "kan själv..." ;-)

KRAM, kram från Linda

Från ett läge till ett annat!

2008-03-17T14:15:00.008+01:00

Varje vecka så händer det så otroligt mycket med Alvin! Jag slutar aldrig att förvånas över att en så liten människa kan utvecklas så snabbt och på egen hand (eller... jag hjälper väl honom förvisso till en viss del, visar vägen och uppmuntrar samt berömmer den minsta lilla rap, men det är ju ändå hans egen lilla hjärna som registrerar allt och får 1+1 till 2). Det känns lyxigt att få följa hans utveckling på nära håll. Varje gång jag tittar på honom blir jag förälskad och varje gång han skattar, ler eller gör något nytt värmer det i mitt hjärta och jag känner mig som världens lyckligaste människa! Som idag när jag han för första gången tyckte det var roligt i hoppgungan och dansade och skuttade upp och ner i toner till klassiska barnvisorna i bakgrunden (kändes lite som i en film). Eller när han för första gången i sitt liv RULLADE RUNT från rygg till mage!! Vilket litet mirakel! Tyvärr missade jag själva händelsen... Efter att ha lekt med honom under gymet ett tag vände jag ryggen till i 2 minuter för att göra något annat och när jag kom tillbaka så låg han på magen... Lite förvånad men ganska glad! Wow - snacka om att jag blev helt exalterad... Önskar att jag såg det "live", men det lär väl hända fler gånger ;-)

Ja, det är dagar som idag som gör de lite jobbiga dagarna helt bortglömda och oviktiga! Att vara mamma (förälder) är det finaste som finns och jag är så lyckligt lottad som fått en så fin son! Jag älskar dig ALVIN FOLKE NILSSON! Du är min lilla prins och jag önskar dig allt gott här i världen. Snart ska du få ditt första horoskop (av farmor Lotta) och jag är så nyfiken om vad det kommer säga om (till!?) dig.

Vad har vi annars gjort idag? "Chillat" lite som vanligt... Eller vad säger du Alvin? Se själv...

LONDON BABY!

2008-03-11T07:04:00.013+01:00

Eller rättare sagt utan baby! I helgen var nämligen jag och Anton (utan Alvin) (syft...) i London och hälsade på min syster Joanna och hennes kille Dave! Vi (eller rättare sagt Helen Perssons resebyrå) hade hittat billiga biljetter (700 kr tur retur för två pers) från Göteborg till Stansted med Ryan Air (hatbolaget). Ja, jag vet att det är billigt (det var ju därför vi åkte med dem) men varför ångrar man sig ändå varje gång och svär över deras oproffesionella service både innan, under och efter flygning? Varför går man på det gång på gång? När ska man lära sig att det inte är värt det? Varför inte bara ta tåget, bussen eller båten...? Jag vill ju vara "klimatsmart"! Men pengarna spelar stor roll just nu... och de sitsnämda färdsätten är lite dyra för tillfället. Ja, detta är en pågående process i min hjärna, men det ska jag inte skriva mer om i detta inlägg...! Kanske senare! Antagligen senare!

Vi kom alltså till London under torsdagsnatten efter 6 timmars resande. Bussen stannade vid Liverpool Street och två pigga storstadsbor (se bilden!) mötte upp oss i den livliga storstaden! Efter en halvtimme med buss och ytteliggare 10 minuter till fots steg vi in i Joannas och Daves lägenhet (som de delar med ett gäng andra ungdomar). Så första natten spenderade vi alltså på pensionat "Sunk-Skunk"! Tur att vi blev mutade med två härliga muffins från Joannas jobb (Muffinski Cafe)!! De skulle man nästan kunna dö för... Ärligt!

Den första delen av fredagen spenderade vi i Covent Garden (där Joannas Cafe låg). Vi vandrade runt i affärer och köpte några presenter och suvenirer (hittade en jätterolig favoritbutik vid namn David & Goliat). Därefter tog vi oss till fots och med "The Tube" till vårt hotell nära Kensington Park. Eftersom våra fötter var trötta efter allt gående och våra hjärnor trötta av allt för lite sömn, tog vi oss en eftermiddagslur i den (ganska) bekväma hotellsängen. På kvällen mötte vi upp Dave som tog oss till en härlig vegetarisk resturang (lite spartanskt inrätt men väldig god mat, speciellt efterrätten; crumbles)! Vi mötte upp Joanna och avslutade dagen på engelskt tradionellt sätt: ja, på puben så klart! Efter X antal öl till alla runt bordet (utom jag själv förstås) vinglade vi (inte jag här heller så klart) tillbaka till hotellet och somade gott.

På lördagen mötte vi upp Joanna och Dave vid Tower Bridge och gick en runda i det fina området däromkring. Vi fikade och ringde hem till guldgossen (som var mitt i lunchen och inte alls sugen på att prata med sina föräldrar...)! Så vi traskade (åkte tunnelbana) vidare och hamnade vid Leichter Square där pokerturnering väntade för Antons del (mer om detta får han berätta själv)!! Han drog med sig Dave in på kasinot och jag höll tummarna för att han skulle komma tillbaka med lite extra "respengar". Under tiden tog jag och Joanna en promenad i hippa Soho! Vi shoppade (lite, för plånboken var tunn... än så länge i alla fall...) och tog en "cup of tea" på ett mysigt café!

Vid 18.00-tiden mötte vi upp grabbarna (tyvärr utan vinstpengar, men med helt klart godkänt resultat) och satte kurs mot den bokade indiska resturangen i stadsdelen Angel. Efter en helt fanstastisk god middag med förförrätt, förrätt och huvudrätt rullade vi nästan hem!

På söndagen var vi tvugna att checka ut redan vid 10.30 tiden (väldigt tidigt). Men fördelen blev då att vi hann göra en sista utflykt innan flygbussen gick vid klockan 15.00. Så vi drog till Camden Town och besökte den beryktade marknaden! Det var verkligen en härlig liten utflykt! Det var supermysigt att gå bland alla stånd om sålde diverse saker - från typiska "My brother went to London, and all I got was this lousy T-shirt"-tröjor till rökelser, smycken, cd-skivor och lampor. Jag skulle kunna strosa omkring där i evigheter, men både klocka och plånboken sa stop vid 13.30. Så vi skyndade oss tillbaka till "ruta ett" dvs stationen på Liverpool Street där vi hastigt mötte upp Joanna och Dave för förväl!

Sju timmar senare (vid 23.30-tiden) var vi hemma igen efter en lyckad helg i storstaden London! Men vi fick vänta ytterliggare 15 h på att få se vår prins igen! I måndags (igår) anlände han "hel och belåten" till sin mammas (och pappas) trygga famn! Och vi lovar att på nästa resa (troligtvis Italien) så ska han definitivt få följa med!

En stor kram från LINDA

Familjen Badanka!

2008-03-05T19:42:00.015+01:00

Ja, det kan man verkligen säga med tanke på de senaste dagarna. Det har hänt två, eller rättare tre ganska intressanta saker sedan vi skrev på bloggen sist (+ en fjärde på väg):

1) Alvin fick sin första av fyra Prevenar-vaccin (pneumokocker mot bla. hjärhinneinflammation, öroninflammation och lunginflammation). Det blev ett snabbt stick med några tårar som följd! Och precis som förra gången så följde en kväll med feber-gnäll som botades med lite Alvedon.

2) I måndags fick mamma sin efterlängtade massage på Tylösand SPA! Presentkortet från familjen Nilsson/Renberg/Rislund som hängt på kylskåpet sedan slutet av november fick äntligen användas och snacka om vilken lyxbehandling det blev. Hör bara på den här beskrivningen från Broschyren:

LYXKUR TYLÖSAND - 90 MINUTER En riktig njutningskur som inleds med en body scrub för att öka cirkulationen och gör din hy sammetslen. Sedan får du njuta av en avslappnande och väldoftande massage med inpackning. Kuren avslutas med en härlig ansiktsbehandling med rengöring, peeling, massage och mask. Pris: 1 195 kr

Till detta fick man fri tillgång till relaxavdelningen i ca 1 h före behandling som bestod av X antal besänger i olika storlekar, former, temperatur och syften. Vidare fanns det bastu (vanlig och ång) samt relaxstolar och gratis frukt och dricka (vatten och te). Och allt med utsikt över sand och hav! Jag måste säga WOW vilket underbart avslappnat ställe! Verklingen helt fantastiskt. (Men det kanske man kan förstå när man hör att det var byggt och renoverat för 60 miljoner kr!) Vi (Anna Maria hade också fått presentkort när hon fyllde år så vi gick tillsammans) sprang nästan som tokar mellan alla olika bassänger och bastur så vi skulle hinna prova på allt innan behandlingen :-)

I över tre timmar var alltså två (lite slitna) mammor på lyxbehandling medans två pappor satt barnvakt i Haverdal! Orättvist? Ja, kanske lite. Men det var verkligen behövligt och vi kändes som två nya männsikor när vi satte oss i bilen på vägen hem. Så nu drömmer jag redan om nästa gång...

Ett stort TACK till Martin, Hampus, Amanda, Niklas och Gudrun för denna present!

3) Veckans onsdagsbad såg lite annorlunda ut än vanligt: där var nämligen en pappa med för första gången i gruppen. Och gissa vems pappa som var med? Alvins så klart! Anton hade fått ledigt på eftermiddagen och kunde därmed vara med på badet. Jag tänker inte skriva så mycket om det, bilderna får tala för sig själva!

Mysigt med pappa i poolen!

Ett-två-tre DYK...

bubbel bubbel bubbel....

...oj! Vad obehgligt med vatten i näsan och munnen!

Vilken tur att pappa kan trösta när det blir lite kosntigt med allt vatten!

Annars är ju bollen ju också lite spännande!

4) Imorgon (torsdag) är det dags för mamma och pappa att åka till London för att hälsa på moster Joanna och "onkel" Dave över helgen. Kul! Alvin blir hämtad av farmor Lotta och sedan lämnad på måndag av morfar Tommy. I fyra dagar ska vi sakna vår prins men förhoppningsvis ändå ha roligt under tiden... :-) Mer om denna resa skriver vi nog om i nästa vecka.

Stora blöta kramar från familjen Nilsson/Persson (Familjen Badanka)

Föräldrafritt!

2008-02-24T21:14:00.003+01:00

Tänkte bara berätta kort om vår första helg tillsammans utan lillkillen... Vi hade ordnat barnpassning hos farmor och tänkte kvista över till Helsingör för en "romantisk weekend" på tu man hand. ;) Men vi hittade ett billigt vandrarhem/pensionat i Helsingborg, så vi bodde där och tog färjan över för en dagsutflykt istället. Efter en liten (kostsam) promenad på shoppingstråket och en fika tog vi tåget till det omtalade konstmuséet Louisiana. Bara 3 stationer bort iofs, men det kändes ju ändå som en liten "resa". Efter att ha gått oss trötta i det omväxlande intressanta och urtråkiga muséet så fastnade vi i shoppen då vi ville köpa ett minne att ha med oss hem. Det var en kul liten butik, inte helt olik Designtorget, med barn- och vuxensaker, kläder och konstreproduktioner. Det blev till slut en pryl till pappa, en till mamma och en till Alvin. Alvin's present bestod av en liten grön mobiltelefon i trä med grodmotiv, då hans mamma saknade honom så mycket att hon ville kuna ringa till honom. Den kan han nog ha mycket kul med om ett par månader.

Väl hemma på vandrarhemmet så orkade vi inte gå ut och käka (vår plånbok höll med ;) så vi köpte hem lite mat och intog denna med en flaska vitt vin. Mycket romantiskt och mysigt...! Vi hade f ö varit ute kvällen innan och ätit marockansk plockmat, och fikat en hel del, så hemmets stillhet var ganska lockande. Dessutom var vi ganska medtagna efter en heldag i vårt gemytliga grannland, så vi ångrade inte det beslutet.

Då det var utcheckning kl. 11, tidigt nog, så fick vi "rise and shine" i ottan. Och då en fräck hustomte hade stulit vår mjölk under dagen innan så fick jag snällt kvista över till Ica och köpa ny, tillsammans med lite juice och nybakat bröd till frukost. 11.06 var vi ute ur rummet och nästan på väg till Lund för upphämtning. Men en sista aktivitet tyckte vi att vi kunde unna oss, och då kallbadhuset som vi tänkt verkade stängt klättrade vi upp i tornet Kärnan mitt i stan istället. För bara 20 kr kan man nog inte få bättre utsikt. Tyvärr var det lite disigt och ganska blåsigt så sikten är nog bättre en solig dag. Men det var kul med en liten överblick över stan innan vi skyndade till vårt lilla knyte som var på väg till Lund för sammanstrålning.

Eftersom han och Linda har varit i Skillinge under hela förra veckan blev det ett kärt återseende. Han verkade ha lagt på sig flera hekto! Sen har han ju börjat med vanlig mat så smått, och det är ju så kul och följa hans utveckling. Nu har han fått ännu en rolig leksak, nämligen en hoppgunga som hjälper till med gå-motoriken. Den hade han kul i i minst en kvart när vi nu kommit hem till Halmstad.

Nej, nu blir det nattmacka och P3 Soul innan ännu en arbetsvecka på bygget! Uppdatering med bilder sköts av Linda (förhoppningsvis i morgon...)
Anton

HIPP HIPP HURRA...

2008-02-19T15:19:00.015+01:00

... på din födelsedagen! Idag fyller Alvin 4 månader och detta tycker jag kräver lite uppmärksamhet och ett inlägg på hans blogg! Vi förväntar oss inga presenter, men kanske en liten tankehälsning. Just vad gäller presenter och prylar har ju Alvin en hel del, om man för tro farmor Lottas blogg i alla fall...!! Och just detta tema tänkte jag beröra i dag.

Allt detta "pryttel" (som Lotta så skojigt benämner det)! Vad ska en liten bebis med allt detta till? Ja, det låter sannerligen mycket när man titta på den listan som farmor radat upp på sin (mycket intressanta) blogg! Nästan för mycket? Eller? Det handlar kanske inte så mycket om hur många saker man har (jo, lite förstås) utan snarare vilken funktion och andvänding man har av det!?

Jag har ju alltid varit en sån som köper saker som jag vet att jag kommer använda mycket utav eller sådant som ger mig glädje - och inte tänkt så mycket på priset (ibland dyra märkessaker, men lika ofta och gärna loppisfynd). Givetvis har det blivit en del misslyckade impulsköp, men vem har inte gjort det? Vi lever ju trots allt i ett matrialistiskt samhälle där människor blivit ännu mer "samlare" sedan början av 80-talet (då primitiva satar födde sina barn :-)

Här följer Alvins "pryttelhög" med kommentarer:

- Trehjulig "racer"-barnvag: (Ja, så snabb är den väl inte... ) Vagnen skulle kanske kunna jämföras med en Nissan Primera (en sådan bil som Avins stolta föräldrar kör), dvs en helt vanlig mellanklass-vagn. Är inte så billig som de begagnade på Blocket men ligger långt under de 10 000 kr-vagnar som de flesta verkar köra runt med på stan! Den har många fördelar och några nackdelar, men den används dagligen på långa/korta promenader samt vid Alvins alla dagliga sovstunder.

PRIS: 5000 kr (inkl. ligg/sittdel, skötväska, åkpåse, regnskydd)

- Bärsele och bärsjal: Om det finns en gud som måste denne heta Baby Björn! Och är det inte en gud så är det i alla fall en gudagåva till alla föräldrar... Detta måste vara den smartaste "pryl" som en förälder kan önska sig. Jag vet inte hur vi skulle klarat oss dessa fyra första månader utan den. Sele och sjal är så smidigt, så bra... så syverän på alla sätt!

PRIS: Baby Björn 1200 kr plus 300 kr för fleece-överdrag till kyliga vinterdagar. Bärsjal 500 kr.

- Vagga/säng: Begangnad (släkt-)vagga de två första månaderna och sedan billigaste IKEA-spjälsängen (som även var den finaste) som går att ha i två lägen. Kunde inte blivit bättre!

PRIS: 1100 kr inkl. madrass och kudde/täcke.

- Vyssan-lull: Dessa helt fantastiskt smarta "tassar" som monteras på spjälsängens ben så att den går att vagga! Kanske inte nödvändiga men det helt klart värt sitt pris!

PRIS: 300 kr

- Golv-sitter: Gungstol för barn!Faktiskt den enda pryl som är i lyxvariant. Cresent-sittern används vid dagliga Bolibompa-stunder! Den är mjuk, går att gunga, ha i olika lägen, spänna fast och bära runt. Helt fantastisk och smidig trots att den är ganska stor.

PRIS: 800 kr

- BUMBO-stol: Liten "pott"-liknande stol som går att placera överallt på platta underlag (förutom i badet då den ej tål vatten). Största fördelen är att ha den på bord, så att barnen kommer upp i samma höjd som föräldrarna och kan vara med utan att sitta/ligga på golvet. Den kan användas från 3 månader och syftet är också att lära barnet att sitta. Alvin har precis börjat använda den och verkar gilla den mer och mer. Mycket smart och smidig!

PRIS: 420 kr plus ett lite bord som går att sätta på för 120 kr

- TummyTub badbalja - Den otraditionella sittbadbaljan är helmysig och supersmart! I den kan Alvin redan sitta själv och så småningom leka. Används minst 1 ggr per vecka.
PRIS: 300 kr

- Babygym med Tummen: Pedagogisk leksak som tränar bebisens sinnen (fina färger att titta på, skallror/prassel och pip att lyssna på, mjuka saker att ta på ) - allt "under samma tak". Inget att lukta på dock! Används flera gånger per dag och uppskattas bara mer och mer för varje vecka.

PRIS: 700 kr

- Bilbarnstol: med tanke på alla de långa resor som vi gör varje månad och alla de små resor som vi gör varje vecka skulle det vara omöjligt att inte ha en ordentlig bilstol!

PRIS: 80 kr/månad som vi hyr genom IF

- Hoppgunga : Senaste "pryttelgrejen" inhandlades nu i helgen och kommer garanterat att uppskattas av "stå-glada" Alvin!
PRIS: 200 kr

- Hopfällbar vagn: Att ha med sig på kommande resor. Väger bara 7 kg och tar nästan ingen plats. Gå nog t.o.m. att fästa på en lite större ryggsäck. Kommer nog användas flitigt från den dag Alvin inte behöver sin ligginsats längre (ca 6 månader). Lätt att ta med till såväl Stockholm och Skåne som Italien, Tunisen och Kambodja/Thailand! Så smart och behändigt!
PRIS: 700 kr (ink. skötväska)

- Övriga "småsaker": Övervakningsapparatur (sk Baby Watch) och nappflasvärmare (400 kr tillsammans - fyndat på Blocket), skötbord (hemmatillverkat skåp av Anton för ca 200 kr plus tre stycken IKEA uppblåsbara "underlägg" för 40 kr styck), nappar och nappflaskor (ca 30-75 kr styck), kläder (från 40-100 kr beroende på plagg, men i snitt 50 kr styck och som mest inhandlats på REA). Plus lite annat smått och gott (böcker mm)!

Ja... det blev ju en hel del det här... Vissa saker är kanske mer nödvändiga än andra, men allt är garanterat praktiskt för nyblivna småbarnsföräldrar! Och allt kommer helt klart att återanvändas till kommande syskon... (Annars kan man ju lätt sälja allt via nätet!)

Om man noterat noga och är duktig på huvudräkning så kan man notera att summa av detta "pryttel-kalas"blir över 10 000 kr! Lägg sedan till kostnader för blöjor, välling etc. Det är dyrt att vara förälder idag! Men det är det värt! Utan minst lilla tvekan. Nu har vi ju också haft en sådan tur att slippa betala allt detta själva. Presenter, julklappar och andra gåvor har gjort att vi själva bara betalt ca 20 % av totalsumman. (Tack till alla Er underbara människor för Er vänlighet).

Visst kan man tycka att en liten parvel på 4 månader skulle kunna nöja sig med två tuttar, två armar (mammans eller pappans) samt en liten filt att ligga på. Så är det ju för de flesta här i världen. Men nu är det som det är. Grejorna finns hemma hos oss och kommer förhoppningsvis att användas flera gånger och av olika barn. Så jag väljer att se det som en investering och en möjlighet! Och tänker inte ha dåligt samvete för det. För precis som alla föräldrar så vill jag bara mitt barns bästa...

KRAM från mamma Linda

ÅRSKRÖNIKA - en mammas bekännelser

2008-02-07T13:22:00.000+01:00

"Ja, då var årsdagen kommen! För exakt ett år sedan, alltså den 6 februari 2007, befann jag mig på ett litet sunkigt hotell i Marrakech med ett positivt gravidtest i handen..."

Så låter början på min årskrönika som jag just nu sitter och skriver på. Jag insåg precis att den kommer bli så lång att den tar upp all den plats som finns på en sida på bloggen! Så därför kom jag på den fenomenala lösningen att den som vill läsa hela krönikan om mitt omtumlande år får helt enkelt skriva en liten kommentar och be om den...! Eller skicka ett mail eller ett sms om man hellre föredrar det. Samtidigt kan ni ju lite kort berätta hur Ert år som farmor, farfar, mormor, faster, moster, annan släkting, vän till familjen eller övrig medmänniska upplevt livet sedan vår lillgroda "plussade på stickan"... Ni andra, som inte finner det intressant får nöja er med följande små citat, som kort sammanfattar de viktigaste stolparna från början av det gångna året!

Så varsågoda, här kommer små glimtar från första delen av texten (man vill ju inte avslöja slutet). Ni bestämma sen själva om ni vågar läsa resten...

"Min första reaktion var skratt, sen kom tårarna. Kort därefter kom ett starkt lyckorus. Sen följde några timmar av total förvirring och rädsla, gråt och skuldskänslor. Men sen kom värmen, kärleken och längtan. Mycket längtan..."

"Jag mådde illa på morgonen, speciellt av kaffe- och röklukt. (Jag kräktes dock bara två gånger, en hemma och en på jobbet. Däremot satt jag en lång stund på toaletten istället...)."

"Den låg där så lugnt och vilade - 6 cm lång, men hade redan huvud, kropp, armar och ben..."

"Jag började med järntabletter och Blutsaft, åt lakrits och majsschips (saltet!), glass med chokladsås (socker!) och nudlar på nätterna (vet ej varför, jag var väl hungrig...)"

"Antagligen utrålar man en sorts glädjenergi. Man ser lika fantastisk ut som den längtan man har... Jag måste faktiskt vara ärlig och säga som det är; jag SAKNAR att vara gravid..."

"Jag tror jag var i chocktillstånd, vågad inte ens tänka tanken på att han skulle ha förvandlats till en ängel... När han väl lades på mitt bröst så kom lättnanden, och KÄRLEKEN. Nu var han äntligen här... min LILLA GRODA! "

Ja, mer än så här blir det inte... Då får ni följa instruktionerna ;-) Men en sak vill jag i alla fall dela med mig till er alla. Klicka på bilden så får ni en liten filmsnutt av Alvin - endast 15 minuter gammal! Men en liten VARNING utfärdas till känsliga tittare!

KRAM Linda

Dagens hjältar och så ett litet stick i benet...

2008-02-04T16:05:00.000+01:00

Ja, då var vi hemma i Halmstad igen (hälsade på Lotta och Jan i helgen)! Ni måste tycka att vi far och flänger runt ganska bra i södra Sverige (Stockholm och neråt) och visst gör vi det! Men det går riktigt bra tycker jag, över förväntan faktiskt. Alvin har inte visat något som helst missnöje med alla de resor som vi gjort. Tvärtom har det bara gjort oss gott. Så i detta mail vill jag fokusera på de verkliga vardagshjältarna i våra liv - våra FÖRÄLDRAR, eller Alvins mor- och farföräldrar som de också kallas! Tack vare Er har vi (jag och Anton) fått små behövliga pauser i vårt nya vardag.

Det är kanske inga stora saker, men att få några nätters "ostörd" sömn, en uppfriskande promenad i Gamla stan eller ett besök på den lokala biografen gör gott i själen på trötta småbarnsföräldrar. Givetvis så vet vi att ni mer än gärna passar Alvin när ni har tid, och det gör ibland lite ont i hjärtat att vi inte bor så nära någon av er så att vi kunnat träffas oftare. Men det blir i och för sig lite extra speciellt varje gång vi verkligen träffas istället (så det är ju fördelen). Än så länge fungerar resandet bra, men det finns tankar i bakhuvudet om en flytt nästa år...

Jag vill också passa på att berätta att Alvin idag har fått sin första vaccinering! Det var en "kombo-spruta" för Difteri, Stelkramp, Kikhosta, Polio och Hemofilus (inf B). Sprutan var liten men sticket i det högra benet gjorde ändå Alvin liten ledsen. Men som tur var så gick det snabbt över. Barnmorskan hann inte ens sätta på Bamseplåstert förrän Alvin visade upp sitt charmiga leende igen! När vi kom hem sov Alvin i tre timmar (tackar!) men efter lunchen så kom den väntade febern (38,2 C) och han har varit ganska gnällig. Men vem är inte det när man är sjuk! Enligt barnmorskan så ska det lägga sig till kvällen. Annars rekommenderas Alvedon.

Nu väntar vi med spänning på att pappa Anton ska komma hem och berätta om första dagen på nya jobbet! Vi har en positiv känsla för att det kommer underlätta för hela familjen. Mer om detta skriver Anton kanske lite senare...

Nu måste jag prata vidare med Alvin som kräver min uppmärksamhet. Oj, just det - det glömde jag visst berätta... Alvin har börjat prata!!

KRAM från Linda och ett "aaaooouuuu" från Alvin :-)

En helt vanlig onsdag...

2008-01-30T22:45:00.000+01:00

Tänkte berätta lite vad jag gjort idag! Och det är inte lite det ska jag säga Er...

07.15 Vaknade efter nio timmars sömn lagom tills pappa skulle gå till jobbet, så jag hann säga hejdå till honom! Bytte bort min natt-kiss-blöja och lekte lite på skötbordet så att jag vaknade till ordentligt!

07.30 Åt min favoritfrukost med stor glädje (välling)!

08.00 Tittade lite på Nyhetsmorgon med min trötta mamma! Det var någon bildoktor där som pratade om miljöbilar, och sen en snubbe som pappa känner, Mattias Goldman heter han visst! Mycket intressant! När jag kan börja prata ska jag nog tjata på mamma och pappa om att de ska köpa en sån där ... grön bil!

08.30 Leker lite med mamma. Står, sitter, ligger, busar och gosar!

09.00 Blir trött, så mamma vaggar mig i vagnen tills jag somnar ( 2 min)!

11.00 Vaknar igen och en yrvaken men piggare mamma lyfter upp mig (hon har nämligen också sovit)!

11.15 Får min favoritlunch (välling) och ny blöja igen :-)

11.40 Åker med bilen till simhallen (lite stressigt dock) och kommer in i simbassängen 11.59.

12.00 Simskola! Såå spännande med alla nya människor och alla färger och lampor i bassängen. Det var kul och jag längtar tills nästa gång! Då får jag också ha min nya fina (och goda!) badrock!

13.15 Hemma igen och somnar direkt (egentligen redan i bilen...)!

15.30 Vaknar igen! Får ny blöja och mitt favorit-eftermiddagsmellanmål (välling)! Nu har mamma bara vilat lite och fixat lite med viktiga saker som räkningar och så.

16.00 Myser lite under under mitt gym, medans mamma pratar med en kompis i telefon och fixar lite med datorn.

16.30 Blir ledsen så jag får ligga lite på skötbordet igen (för då blir jag glad)! Och när jag ligger där så kommer pappa hem (tidigare än förväntat) - jippi!

16.45 Leker lite med pappa! Tränar på att stå...

... och att flyga!

17.30 Hela familjen åkter till Maxi för att handla! Jag får sitta i en stol i kundvagnen - kul, för då kan jag titta på alla spännande saker och männikor i affären.

18.30 Hemma igen, och efter som jag inte är tillräkligt trött för att sova så får jag vara med i köket när pappa lagar mat! Då kan jag också tugga lite på min nalle och kökshanduken...

19.00 Hungrig! Så jag får min favoritmat (välling) samtidigt som mamma och pappa äter i skift!

19.30 Vill fortfarande inte sova (trots att mamma och pappa försöker
få mig att somna i vagnen...!) . Så jag får leka lite med dem och sen lite själv i vagen. Då passar jag på att tugga lite på mina händer och prata lite med mig själv!

20.00 Byter om till pyamas oh tränar lite med mamma på skötbordet. Sprattlar med benen, sitter upp, står upp, ligger på mage, rullar runt (med mammas hjälp) och lite annat smått och gott. Tycker mycket om att titta på min indiska mobil som jag fått av moster Joanna!

20.15 Ger vika för sömnen efter en stunds skrik. Pappa passar på att ta ett skönt bad och mamma tar hand om disken och börjar sen blogga lite.

21.45 Min mamma väcker mig (trots att jag vill sova mer) för att ge mig mitt favorit kvällsmål (välling) och ny blöja! Det har läckt lite ur blöjan så jag får byta till ny pyamas. Jag myser lite snabbt med mamma och pappa innan det är dags att gå och lägga sig.

22.15 Ögonen faller och mamma gungar mig 3 min i spjälsängen. Jag somnar gott med nappen i munnen. Zzzzzzz!

Nu kan mamm och pappa få lite vuxentid... men det blir inte lång stund för ögonen är redan halvt stängda och det är snart dags för en ny dag. Alla dagar är inte så "bra" som denna. Alvin brukar aldrig sova så mycket på dagen som han gjort idag. I och för sig tar badet nog mycket på krafterna. Vi får väl se hur tidigt han vaknar imorgon!? Får hoppas han sover lika länge som vanligt...

GOD NATT!

Länge leve kompisar!

2008-01-28T17:01:00.001+01:00

Vad vore livet utan vänner? Inte roligt alls. Alvin har redan skaffat sig ett par stycken!

Här är vännerna från föräldargruppens senaste möte i början av januari: (från vänster) Alvin, Leonard, Milla, Ronja och Hampus!

Innan jul (när vi inte kände varandra så bra) så våga jag och Ronja inte leka så nära. Man är ju lite blyg... Men hon får gärna låna mitt gym (jag är ju en sjysst kille)!

Men nu däremot har vi träffats så många gånger att vi vågar ligga så här nära (och nästan hålla handen) ...

... fast våra mammor är ständigt närvarande för att övervaka och dokumentera... Ronjas gym är väldigt spännande, för under det kan man höra musik!

Hejdå från ALVIN!

Alvprinsen!

2008-01-23T09:54:00.000+01:00

Så har den äntligen kommit! Bilden som vi beställde på ISA Form! Tack Görel med familj för denna fina bild (som vi fick i namngivningspresent). Och givetvis står det ALVIN på bilden och inte Emil!

Badgroda på babysim!

2008-01-18T20:11:00.000+01:00

Nu ska jag berätta om något roligt! I onsdags var vi (Linda och Alvin) nämligen på babysim! Det var första gången och jag var faktiskt lite nervös för hur det skulle gå. Jag har nämligen längtat väldigt länge efter denna aktivitet (typ sedan jag blev gravid) för det verkar så mysigt (både för förälder och barn) men när vi väl var där så blev jag lite rädd och osäker på om Alvin skulle gilla det eller inte... (plus att jag var nervös för att han skulle bajsa i bassängen...). Men han har ju hela tiden tyckt om att bada, både i bakar och i balja så...! Och det gick faktiskt bra :-). Här följer en liten resumé om dagen:

10.30 Alvin äter en rejäl lunch
11.15 Vi beger oss iväg med bil
11.30 Anländer till badhuset
11.35 Anmäler oss i receptionen och köper små badbyxor
11.45 Byter om och går till simbassängen
12.00 Kursen börjar

Det var ca 12 andra mammor med barn som anmält sig till kursen. Inga pappor alls (denna gång i alla fall). Vad jag uppfattade så var det tre stycken bebisar som var i Alvins ålder (3 månader), resterande var 4-6 månader. Det märktes att de "äldre" barnen var mer vana vid vatten och mer "medvetna" om omgivningen.

Själva kursen började med att vi sattes oss på bassängkanten med barnen i knäna (men så att deras fötter snuddade vid vattnet) och sjöng en sång. Därefter hoppade vi i och fick några minuter med att vänja barnen vid vattnet. Sedan fick vi lära oss tre grepp om hur man håller barnen (rakt position, på mage och på rygg). Medans vi provade gick ledarna runt och hällde vatten på barnens huvud med en vattenkanna - först lite lätt och sedan så att det kom lite vatten i ansiktet. En av ledarna gick också runt med en spegel som bebisarna kunde spegla sig i, men Alvin verkade mest kolla på alla andra barn och deras mammor :-). Därefter var det dags för "ansiktsdyk" som är förberedande för det "riktiga" dyket. Det sker på kommande i följande ordning:

1. Bebisen ligger i magposition
2. Förälder och barn har ögonkontakt i några sekunder
3. Förälder säger högt: ett, två , tre, dyk!
4. Bebisen doppar ansiktet i vattnet
5. Ögonkontakt och beröm

Eftersom jag inte fick ögonkontakt med Alvin (han hade full show med att titta på allt annat nytt och spännande!) så gorde vi inget dyk utan väntar tills nästa gång och provar då istället. Man vill ju inte göra något som han inte är beredd på! Han är ju så liten.

Slutligen så samlades alla i en ring och sjöng olika sånger och gjorde olika rörelser till dem bla: Buss-sången ("Ljulen på bussen de går runt, runt, runt..."), Små grodorna och Björnen sover! Sista grejen var att bilda en liten ring och titta på varanda!

12.30 Slut

Sammanfattningsvis klarade Alvin hela passet "felfritt", förutom dyket såklart!Men jag tänker mer på att han inte blev ledsen eller tycka det var obehagligt på något sätt. Tvärtom såg det ut som om han njöt i vattnet. Det var en stor lättnad! Och inget bajs kom heller ;-)

12.45 Dusch, påklädnad!

Alvin blev lite ledsen när vi duschat, antagligen för att det blev lite kallt. Men efter att ha fått på sig sina kläder så somnade han. Antagligen av utmattning (för det tar nog på krafterna att vara i vatten + alla nya intryck ).

13.00 Alvin sover i bilen

13.15 Vi kommer hem och Alvin läggs i sängen

14.30 Alvin vaknar

Sedan är han vaken en stund och sover därefter några timmar till under eftermiddagen/kvällen!

22.30 Somnar för natten

08.30 Vaknar

Ja, så såg den första simupplevelsen ut för Alvin! Tyvärr har vi ingen bild att lägga ut men det kommer nog senare! Ni får en annan så länge! För "bildlösa" inlägg är inte så populära förstår jag ;-)

KRAM Linda och lilla badgrodan Alvin

Törnrosa, den onda drottningen och snabbmakaroner

2008-01-15T17:12:00.000+01:00

Ja, hur kan dessa ord få plats i samma mening? Disneyfigurer och italiensk mat i fast food tappning? Jag förstår att ni är lite förvirrade! Eller kanske inte? Något som känns igen? Men det sammanfattar ganska väl det "nya livet" som jag lever! Om det är lite oklart så ska jag förklara lite närmare här hur jag tänker:

- Törnrosa. Eller Sleeping Beuty som hon heter på engelska, en direkt översättning blir: sovande skönhet! För mig är denna titel helt korrekt eller totalt fel! Vá? undrar ni! Och det gör faktiskt jag också! Jag känner mig helt förvirrad just nu. För visst vet jag att man måste sova ordentligt för att både se bra ut på utsidan och må bra på insidan (därav titeln på den vackra huvudpersonen i filmen som sover X antal år innan prinsen kommer och "räddar henne"!). Och just sömn har jag ju inte fått så mycket av de senaste tiden. Och ärligt talat - jag känner mig inte direkt så vacker just nu. Inte konstigt kanske!? Men trots att min son har börjat sova lite mer nu ( i snitt 9 h per natt och ungefär 2-3 timmar på dagen den senaste månaden) känner jag mig inte ett dugg piggare... Tvärtom känner jag mig nästan tröttare och hängigare. Inte alls vackrare heller :-( Jag vill bara sova och sova zzzzzzzzzz... Därav min förvirring av påståendet att man blir vacker (alt. vackrare) av sömn. Jag tänker; hur många år måste man egentligen sova för att bli så där Törnrosa-vacker!? Vem väcker mig ur denna dvala? Men jag antar att det tar mer än en månad att ta igen sig efter graviditeten, förlossningen och omställningen med vakna nätter, blöjbyten, amning , skrik, gråt, skratt, glädje, resor hit och dit osv.

- Den onda drottningen (från Snötvit). Denna elaka dam kan jag i vissa stunder identifiera mig med! Jag menar inte att jag blivit ond av den nya mammarollen (eller?!) utan snarare väldigt väldigt känslosam och hormonell (ja, fortfarande...)! Jag kan skratta och gråta om vartannat, känna mig som världens bästa, och världens sämsta... Varja arg (mkt arg), ledsen och glad på samma gång! Det går så mycket upp och ner. Jag känner inte igen mig själv emellanåt. Jag vet att jag kan bete mig som en "ond drottning" ibland, vilket inte bara mina närmaste (mest Anton) får utstå, men även jag själv. På ett sätt vet jag att det är helt normalt (eller?!) men ...pip... vad det är jobbigt!! Hoppas det vänder snart... Snälla!! För det här är inte bra för relationen! Men klara man det här (småbarnsåren) så klara man väl allt!?

- Snabbmakaroner är den typ av mat som jag lyckas få i mig nu för tiden - i bästa fall! Oftast hinner jag knappt äta alls (jo, kanske två tallrikar musli och två mackor, om man nu räknar det som mat). Mat verkar ha försvunnit ur mitt liv. Jag förstår inte vart tiden tar vägen, för jag varken hinner eller orkar tänka på, laga och ännu mindre äta mat... Och om jag någon gång lyckas få någon lagad mat framför mig så stressar jag i mig den i takt till en skrikande son, som nästan alltid lyckas bli ledsen när jag ska äta (hur kan det komma sig?). Inte konstigt att jag känner mig så trött. Och utmattad!! Och jag fick ju ingen dietist/kock i julklapp ;-) så jag antar att det bara är att gilla läget och vänja sig. Det blir nog bättre snart! Om inte så får jag väl ta en slurk på Alvins modersmjölkersättning/välling... nej, jag skojade bara (om ni inte förstod det).

Givetvis är det inte så här jobbigt hela tiden, men det känns så skönt att skriva om allt det där som man grubblar på (därav längden på mina inlägg...). Och faktiskt känns det väldigt befriande att kunna vara ärlig. För jag är så trött på alla "perfekta" mammor som springer runt med sina höga klackar, vältrimmade kroppar och perfekt sminkade ansikten och får mammarollen att se så lätt och glamorös ut. Såg på TV igår (I huvudet på Gynning) och där "påstod" hon att det blivit TRENDIGT att skaffa barn... Herregud, vart är vi på väg... (måste skriva mer om detta i ett annat inlägg, hinner inte nu).

Men som i de flesta sagor tror jag på ett gott slut! Törnrosa vaknar ju pigg och glad, får sin prins, gifter sig och de lever lyckliga i alla sina dagar! Den onda drottningen besegras! Och en resa till Italien senare i vår verkar vara på gång :-) Men då blir det nog inte snabbmakaroner på menyn ;-) Kanske lite god ravioli på en romantisk resturang, en god kopp kaffe på ett mysigt café eller en skopa underbar glass längs en strandpromenad! Vi får väl se!

På lördag fyller Alvin 3 månader och jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Samtidigt känns det som om han alltid har funnits. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Det är en sån skum känsla. Bra, men skum...

KRAM från en trött, hormonfylld och hungrig mamma...

Tre gubbar på besök i Skåneland...

2008-01-08T19:41:00.000+01:00

Ja, då var det dags att summera lite för julen som varit! Som de flesta av er redan vet så firade vi julen i Skåne detta året. Mamma och Alvin åkte ner till Skillinge redan den 11 december och spenderade nästan 3 veckor i detta underbara landskap ;-) Fram till den 21 december var vi alltså hos mormor och morfar och tog det ganska lugnt; vilade mycket, tog härliga vagnpromenader och shoppade de sista julklapparna! Moster Joanna (på bilden) kom hem från London och passade på att mysa lite med Alvin om hon inte sålde sill till jultokiga svenskar!

På fredagen den 21 december kom äntligen pappa efter 1 veckas sjukdom (förkylningsinfluensa) och1 veckas jobb. Det blev ett kärt återseende för den lilla Nilsson/Persson-familjen som varit borta från varandera i drygt 2 veckor! För som vi märkt så händer det ju ganska mycket med Alvin på bara en veckas tid. Antons första reaktion när han såg Alvin var: oj, så mycket hår han har fått!! Och visst har det lilla fjunet blivit allt längre. Men den lilla kala fläcken i nacken kommer nog att finna med ett tag till ;-) Sen märkte han också att Alvin blivit mycket starakre och stabilare i kroppen. Han kan i princip stå själv om man stödjer honom så att han inte trillar framåt,bakåt eller till sidan så klart! Men nacken är hur stabil och stark som hels och motoriken i armarna/händerna förbättras också väldigt fort. Som jag skrev i förra inlägget; snart kan han suga på tummen utan problem!

I alla fall, för att fortsätta "julevangeliet". Samma dag som pappa Anton kom ner till Skillinge var det dags för familjen Perssons årliga "kusinträff" då morfar Tommys syskon med familjer träffas och julmyser tillsammans! Vi åt god mat, hade många trevliga diskussioner men, inte mins, så spelade vi "julklappsspelet" (den med tärningen) och det gick ganska hett till. Mamma Linda kom tomhänt i mål, men pappa Anton lyckades i alla fall skrapa ihop en julklapp! Senare på kvällen blev det även Coronnturnering. Jag kanske ska berätta att familjen Persson är ganska tävlingsinriktade... :-) Och inte minst Linda (som ofta försöker undvika det för att inte visa sin lite smått allvarliga tävlingsinstinkt)!! Men det var jul och hon gjorde ett undantag och bildade (lite oväntata kanske) par med spelgalna, jag menar spelGLADA Anton... ;-) Och faktiskt gick det ganska bra! På bilden ser ni Lindas kusin Sophie och Alvin som blivit goda vänner!

På lördagen var vi på middag hos "tant" Kerstin Håkansson (god vän till Helen och Tommy) som fyller 55 år och på söndagen toh vi det lugnt hela dagen; vilade och skrev julklappsrim! Familjen Persson har nämligen som tradition att rimma på alla sina paket, inte helt lätt! Men på senaste år har en del fusk avslöjats då det visat sig att några familjemedlemmar använt sig av internet! Skam och skandal :-) I år hade dock ambitionen sjunkit lite och jag tror att alla använde sig av "nätrim"! Vi har ju fakiskt haft annat att tänka och lägga vår tid på (Alvin om ni inte förstod)!

På julafton började vi med jullunch hos gammelmormor och morfar Kerstin och Lajos klockan 12.00 ( eller snarare 12.30 då en viss lite krabat inte var färdig i tid...).

Det blev en (som vanligt) liten skara människor som samlades, men ack så häftigt med 5 GENERATIONER! Inte så vanligt idag!

På bilden: Linda, Kerstin, Hildur, Alvin och Helen!

Efter julbord med diverse trationella rätter och en del vegetariska alternativ så läste vi rim och delade ut julklappar! Oj, så många fina presenter som vi , och speciellt Alvin, fick! Under tiden som vi hade julklappsutdelning rullade Kalle Anka och hans vänner förbi på TV:n som stod på! Nästa år kommer det nog bli en egen punkt då Alvin antagligen uppskattar den mer då! Efter julklappasutdelningen åt vi risgrynsgöt med mandel och årets vinnare var.... Tommy! Han fick årets paket som var... en tomte! Det var en bra present, för hemma i Skillinge har de så få tomtar...not! På bilden: Rolf Göran, Tommy, Anton, Alvin och Lajos!

När klockan närmade sig halv fem var det dags att dra vidare. Destinationen var Andrarum och farmor Lottas hus. Efter en halvtimmes bilfärd möttes vi (Linda, Anton, Alin, Helen, Tommy och Joanna) av en liten tapper skara bestående av Lotta, Jan, Linda, Jenny, Micke och Eva. Det bjöds på glögg och julgodis innan "tomten" dök upp.Tyvärr missade Jenny honom, eftersom hon hade gått iväg till affären för att köpa en tidning... Men vi andra hade en mycket trevlig och lång julklappsutdelning. Även här var det nog Alvin som fick flest paket och nu tror jag att han har allt en liten bebis kan tänka sig behöva (och lite till så klart). Genom sin blogg vill Alvin här och nu tacka alla som gett Alvin en eller flera julklappar - TACK snälla ni!

Kvällen avslutades med ris a la Malta (intressant då farfar Martin, faster Amanda och Niklas åkte till just Malta två dagar senare - vi var bara lite avundsjuka)! Men vi måste säga att det var en hellyckad dag/kväll och Alvin skötte sig exemplariskt som vanligt vid sociala tillställningar. Mormor, morfar och moster Joanna åkte hem och vi andra slappade lite innan vi tände kaminen på nytt och la oss under täcket! Vi stannadei Andrarum tills den 26:e då Anton började arbeta den 27:e. Sen några dagar senare var det dags att inviga det nya året, men kort om det berättar jag i ett annat inlägg! Nuhar jag skrivit mer än tillräckligt (igen)!!!

STOR kram och tack än en gång för alla fina och användbara presenter!

P.S. 1 Bilder från julfirande i Andrarum kommer så fort farmor har skickat dem. Vi glömde nämligen vår kamera hos gammalmormor/morfar i Simrishamn...

P.S. 2 För presentkorten på IKEA har vi nu inhandlat en fin spjälsäng (och lite andra viktiga saker till hemmet)!

Nappen, tummen och tutten!

2008-01-05T13:14:00.000+01:00

Ja, det handlar mycket om just dessa tre ting numera! Efter tveksamheter till NAPPEN i början har jag nu ändrat inställning och är glad att vi valde att prova den. I början hade Alvin lite problem och kunde inte riktigt få rätt "tag". Den åkte mest ut och in hela tiden, och jag började fundera om han försökte visa att han inte var intresserad!? Men det verkade ändå som om han gillade den när han väl hade den inne i munnen. Jag/vi började fundera om vi köpt "fel" sorts napp (det finns ju lite att välja på...). Det såg faktiskt ut som om nappen var för liten fast det stod 0-3 månader på förpackningen. Vad ska man annars köpa till en knappt två månader gammal bebis? Klart man tar den minsta! Men mina misstankar var ändå rätt. När jag köpte en modell större (en mer rund kula framtill än sluttande) så "pang" så stannade nappen inne!! Modersinstinkten sviker inte :-) Skönt! Jag antar att bebismunnar är väldigt olika och även att smaken är som baken även för "små människor"!!

Nu har Alvin mycket nytta av nappen och det fungerar väldigt bra. Han får den när han är ledsen och varje gång blir han faktiskt lugnare. Det känns också väldigt skönt som förälder att kunna trösta snabbt i olika socila sammanhang! Jag tror även att det kan vara så att nappen har gjort att Alvin sover allt längre nattpass. Han har nappen när han somnar och på morgonen räcker det att man "peta in den" när kan börjar gny, så sover han i alla fall minst 1 timme till. Helt underbart för en utsliten och trött mamma. Men mer om det skriver jag i ett annat inlägg!

Jag vill fortsätta att berätta för er som inte vet att Alvin också har böjat använda TUMMEN! I samband med vår Skåneresa i mitten av december började han bara helt plötsligt söka tummen i sömnen. När nappen åkt ut under natten åker istället händerna fram och tummen hamnar snabbt i munnen. När han får några sugtag så blir han väldigt lugn! Men tyvärr så åker den snabbt ut igen och han får kämpa ett bra tag. Men som tur är så vaknar han oftast inte utan söver sig själv till sömn av bara försöken :-) Det är mest mamma som vaknar av allt smackande! Men det gör inget, för jag är säker på att om några veckor så har finmotoriken förbättrats och tummen fastnar lättare och längre i munnen. Då kanske nappen försvinner? Eller så vill han ha båda? Vi får väl se!

Jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Alvins flexibilitet! Han kan med briljans använda nappen, tummen, flaskan och TUTTEN utan problem och protest. Vad jag förstår är det fyra olika tekniker! Duktig pojke! Han har dock börjat bli lite bekväm av sig då han insett att maten i flaskan kommer mycket fortare och mer på en gång! Därför har han de senaste två veckorna börjat bli lite otålig vid bröstet. Han har vid några tillfällen (mest på eftermiddagen/kvällen) släppt bröstet frivilligt och börjat skrika hej vilt... Min misstanke är att eftersom jag inte har lika mycket mjölk längre så måste han kämpa mer för att få maten snabbt. Detta bekräftar personalen på BVC som även informerade mig om att nästan alla barn får en period då de"tramsar" vid bröstet. Skönt att veta! Och tack för att BVC finns för att besvara alla frågor!

Vi har de senaste veckorna börjat ge Alvin modersmjölersättning 1-2 ggr per dag. Jag har därmed nästan slutat pumpa ut bröstmjölk. Detta har fungerat myket bra och Alvin verkat tycka att ersättningen smakar lika gott som "riktig" mjölk. Jag tycker att detta är en perfekt kombination för både mamma och barn. På så sätt får Alvin träna på flaskan (inför vällingperioden som kommer snart) men även känna närheten vid bröstet. Jag som mamma får närheten till Alvin via amningen men också mer tid över och mer rutin med flaskan(och därmed också lugnet om att han får tillräckligt med mat). Dessutom kan Anton också kliva in och avlasta mig men än viktigare: han får också känna närheten till Alvin genom mysiga matstunder :-)

Jag tycker därmed att jag/vi börjar få en så där pytteliten rutin i vår annars "orutinlösa" vardag. Men ändå känner jag att den här "nappen-flaskan-tutten"-prestigen gnager på mig! Jag känner fortfarande att det finns så mycket åsikter och krav i min omgivning (tendenser och pikar - medvetna och omedvetna) att jag tidvis mår riktigt dåligt av det:-( Varför jag inte kan släppa det förstår jag inte riktigt!? För jag vill inte känna mig som en dålig mor för jag valt att använda napp! Eller för att jag väljer att byta ut bröstmjölken mot ersättning!? Vidare vill jag inte känna att jag måste amma i minst 6 månader om jag inte orkar/kan/vill det!? (Trots att jag har sagt att jag vill det! Man måste väl kunna få ångra sig när man befinner sig i själva situationen! Innan dess är det ju bara en teoretisk önskan!) Men trots att BVC säger att det till syvenes och sist ändå är mamman som har ensamrätten att bestämma hur hon vill göra med amning/flaska/ersätting osv så är jag ändå förvirrad och förvånad över att jag ibland kan må så dåligt när jag egentligen bara försöker pussla ihop mitt liv och underlätta lite för mig själv och min relation till min man och mitt barn!?

Jag antar att detta är ett "klassigt" problem och tankesätt hos många nyblivna mammor, vilket gör det ännu mer frustrerande! Då borde det väl inte vara så tabu att välja andra alternativ än att helamma 10 ggr om dagen i 40-minuterspass!? Men jag vill absolut inte på något sätt ge några hintar om att jag ångrar mitt val av att bli mamma, tvärtom, det är det BÄSTA som någotsin hänt mig! Men ibland vill man bara ha lite mer förståelse, ödmjukhet och stöd, eller i alla fall få vara trött, grinig, ledsen och arg i fred! Utan att få dåligt samvete för det också (det onda "dåliga-samvets-hjulet)!

TUR att det finns bloggar så att man kan skriva av sig lite och pysa ut lite av den frustration som lätt byggs på inne i hjärtat. Jag förstår inte hur kvinnorna klarade sig innan datorn och internet uppfanns ;-) Men som Alicia Keys sjunger i sin nya helt fatastiska låt: "..everything is gonna be all right..."

KRAM från en lite trött men hoppfull MAMA

P.S. När jag skrev att "bli mamma" är det bästa som hänt mig så innefattar det även att bli tillsammans med Anton, att vara kär och älskad tillbaka. För även om vi lever i ett "vilt passionerat" förhållande med mycket känslor fram och tillbaka så tror jag fortfarande på ordspråket AMOR FATI... (mer om det i ett annat inlägg...!)

Årets nyåslöfte...

2008-01-04T14:49:00.000+01:00

... är redan brutit! Kan ni gissa vad det är? Nej, det är inte att gå ner 10 kg (vilket i och för sig inte skulle vara så svårt när man har en bebis i hemmet)! Och nej, det är inte att sluta röka (det har Anton redan gjort, nästan i alla fall ;-) Vårt gemensamma nyårslöfte är... ATT SKRIVA MER PÅ BLOGGEN (typ 2 ggr i veckan)! Och som sagt, det har ju inte börjat bra! Nu är det redan den hmm.. öhh..hmm... några dagar in på januari! Ärligt talat så vet jag inte vilket datum det är... men, så är det nu för tiden! Dagar och tider flyter ihop, och man vet knappast ut och in... Just de senaste dagarna har jag/vi i alla fall en bra anledning till "blogg-frånvaron": Alvin har blivit lite sjuk :-( och krävt nästan alla vår tid. Han är snuvig, hostig, nysig, gnällig och allt annat som slutar på -ig! Mammig tex! Men även gullig, mysig och gosig så klart! Han är väldens finaste och vår ögonsten!

Mitt (vårt) mål är att under helgen göra ett "blogg-maraton", dvs att skriva flera inlägg och lägga upp många bilder så att ni blir lite uppdaterade på julen och nyåret 2007. Samt att dela med oss lite av andra tankar kring föräldrarlivet!

Men en bild ska ni få så länge!
Vi hörs snart!

STOR kram från Linda

P.S. Anton har också lovat att skriva en inlägg! Och kanske Hampus (som kommer och hälsar på oss under helgen) vill göra ett "gästinlägg"!!?? Vi får väl se!

Årets badpojke!

2007-12-15T20:54:00.000+01:00

Idag var det baddags och Alvin fick tjuvbada i sin efterlängtade julklapp; den beryktade TummyTub-baljan! Hur gick det? Här kommer en kort resumé:

En viss skepsism skådas i Alvins ögon, men mamma är hoppfull...

Hmm, det här känns bekant, varmt och skönt...

Mamma tvättar...

... och tvättar...

Till slut får jag äntligen bada själv...

Det var ju riktigt härligt det här...! Nu kan ni slänga kvittot och slå in den i fint papper för den här vill jag använda fler gånger!

Stora blöta kramar fån ALVIN

Morsgrisar är vi allihopa...

2007-12-14T17:09:00.000+01:00

Äntligen har alla par från föräldrargruppen (MVC) fått sina små underverk!! I tisdags träffades alla mammor med bebisar (förutom Cissi och lilla William som blivit sjuka) hemma hos Ellinor och fikade hemlagade kakor (jodå, vissa mammor har tid även till detta :-) och drack te! Det var supermysigt att i nästa tre timmar dela erfarenhet från förlossningen och den första tiden som småbarnsmammor!

Glada mammor med bebisar (från vänster): Therese & Hampus, Linda & Alvin, Ellinor & Leonard samt Sylvia och Milla. Tyvärr hann Anna Maria & Ronja åka hem innan kamrorna plockades fram.

Nyblivna kompisar (från vänster): Milla, Leonard, Alvin och Hampus. Nu ligger de stilla men det dröjer nog inte länge förrän de kryper runt på golvet och att få bild på dem samlade tillsammans blir inte lika lätt...;-)

Jag ser verkligen fram emot vår nästa träff i januari! Kram på er alla mysiga mammor - jag är så glad för vi träffats och för att vi fått så bra kontakt. Hoppas vi kan följas åt flera år framöver...

KRAM från en trött men glad mamma :-)

Då var namnet givet!

2007-12-08T17:43:00.001+01:00

Ja... då har Alvin äntligen fått sitt namn "på riktigt"! Lördagen den 1 december hade vi namngiving i Skåne, hemma hos farmor Lotta för att vara mer exakt.

Det kändes skönt att knyta ihop säcken där det en gång "började". Det var nämligen hemma hos Lotta som vi, på långfredagen, tillkännagav för våra kära föräldrar (och syskon) att tillökning av familjen var på gång! Med blandade känslor (mest positiva förstås) började en resa...

Cermonin började med att vi spelade "Sång till friheten" av Björn Afzelius för Alvin. Denna hade vi valt ut som budskap till Alvin och som bekrivning av våra känslor (första versen).

Sen läste vi några ord, en dikt och så namngav vi honom högtidligen. Alla fick lägga lite jord från sina hem i en kruka med ett valnötsträd från Afghanistan och därefter önska honom lycka till eller något annat. På bilden Lindas kusin Sofie och hennes pappa Erling i bakgrunden.

Det var ju mest släktingar från Skåne som kommit, men ett par Stockholmare pallrade sig ändå dit. Faster Amanda var en av dessa, och spelade rollen av god fe exemplariskt.

(Gammel) mormor och morfar Kerstin och Lios är alltid lika glada att se Alvin.

Och faster Jenny fick se Alvin för första gången.

God smörgåstårta serverade av den duktiga personalen på Alunbrukets kaffestuga. Många tack till dem.

Mamma och pappa var så stolta och glada över cermonin, Alvin och allas närvaro.

På återseende!
Anton och Linda

Tack!

2007-11-28T10:05:00.000+01:00

...alla snälla människor som kom och tittade på Alvin i Söndag! Och uppvaktningarna på våra födelsedagar. Det känns så bra och tryggt att han har en stor och varm släkt som verkligen bryr sig. Vi har ju inte valt några gudföräldrar till honom, men ärligt talat så känns det inte som det behövs. Risken att han skulle hamna på barnhem om det skulle hända oss något känns väldig avlägsen. Men som tack för alla presenter och lyckönskninar får ni lite bilder som ni kan ladda ner och lägga in i familjealbumet. Eller bara titta på. Ni var alla hemskt välkomna i alla fall, och vi hoppas kunna ordna liknande tillställningar i framtiden. /Anton och Linda

Fyra generationers Folke

Lite skrik blev det ändå.. Pappas Ex-tra syskon är vana ;)

Bebiskompis!

Farfar tar en liten vilopaus

Till slut blir man ju trött av alla människor...

Jag önskar...

2007-11-20T18:22:00.000+01:00

... mig engentligen ingenting i födelsedagspresent och/eller julklapp i år. Jag tycker jag har allt som jag någonsin längtat efter - en man jag älskar och med honom en underbar son. Jag har en lägenhet som jag trivs i och goda vänner runt omkring mig. Och inte att glömma - en (tre) familj/er som stöttar mig/oss till 100% (TACK Helen, Tommy, Lotta, Martin och alla syskon och nära släktingar). Ni vet att ni betyder sååå mycket för mig/oss! Så vad mer kan man begära? Jo, det finns några saker som jag just nu mer än gärna hade mottagit (om det skulle vara möjligt)!

Jag önskar...

1... att tiden inte gick så fort! Alvin är redan 1 månad och vägen snart 1 kg mer än när han föddes. Det känns som han lades på mitt bröst igår... Jag vill inte att han ska växa så fort, jag vill ha mer tid med honom när han är så liten och underbar. Givetvis kommer varje dag och månad i hans utveckling vara speciell, men jag önskar bara att jag kunde stanna tiden lite då och då för att njuta av hans underbara personlighet!

2... att vi kunde få fler pappadagar! Jag vill dela Alvin utveckling med Anton. Jag vill att vi ska vara hemma tillsammans och se honom växa upp till en go liten kille. Jag vill att vår son ska få lika mycket tid med både mamma och pappa hela tiden. Jag brukar aldrig önska mig ett rikare liv (dvs mer pengar) men just nu hade jag önskat att vi hade tillräckligt med pengar så att Anton inte behövde jobba, i alla fall inte heltid.

3... att jag hade en personlig massör och dietist! Som kan knåda min spända och utslitna kropp samt laga den näringsrika mat som jag så väl behöver just nu (varje dag)! Kanske också en liten husa som kunde komma och städa lite då och då... Då hade jag haft mycket mer ork och tid att spendera med Alvin! För någon nanny vill jag inte ha. Aldrig i livet... ;-) Ta hand om mitt barn vill (och kan) jag göra bäst själv (tillsammans med Anton förstås) :-)

Ja, dessa önskemål är kanske inte "verkliga", men ändå... Önska kan man väl alltid! Och vem vet vad tomten kommer med i år? Jag har ju varit "en snäll flicka" ;-) !!!! Men nu ska jag inte ta mer av er tid! Lite funderingar bara så här när vi närmar oss juletider!!!

STOR KRAM!!

Linda

P.S. Ser fram emot att snart åka till Stockholm! Det var ett tag sedan vi var där. Hoppas att många av er har möjlighet att komma den 25:e! Er andra ser jag i Skåne den 1:a!!

P.S.S. Har ni noterat Alvins enorma längd- och viktutveckling? Inte dåligt va' för en så liten krabat!?

Snart så ses vi!

2007-11-18T14:58:00.000+01:00

Hej kära släkt!

Om ni inte fått inbjudan till namngivningscermoni i Kristinehof, är det inte för att ni inte är välkomna eller önskade, utan för att vi antar att de flesta av min släkt inte har möjlighet att resa 6 timmar för en tretimmarscermoni. Men, eftersom ni inte heller ska bli eftersatta så får ni här i dagarna en mailinbjudan till en mindre tillställning hos Martin. Det är en kombinerad 26-års dag (Linda den 24/11 och Anton 27/11) och uppvisning av Alvin. Så i enlighet med detta så kallar vi det Öppet Hus (?) och det innebär att man droppar in lite som. Ingen obligatorisk starttid, ingen mat, på sin höjd lite fika och tilltugg och alla kan komma och gå som de vill. Det är att föredra för Linda och Alvin också, då han kanske blir mindre uttröttad om det inte är så himla mycket folk på en gång. Så har man kanske bättre möjlighet att prata lite bättre med var och en. Så varmt välkomna till Rottneborg den Söndag den 25:e mellan 13:00 och 19:00. Ingen föranmälan behövs. Och ni i andra lansändar, så som Skåne osv vill vi hemskt gärna se helgen efter på Alunbrukets Kaffestuga. Har ni mot förmodan inte fått inbjuda men ändå vill komma, hör av er! Finns det hjärterum...
Kram,
Anton

Finns det några snälla barn?

2007-11-14T12:35:00.000+01:00

Denna "jultomte-fras" är nog en av de konstigaste frågorna jag någonsin hört! Men om jag ska vara ärlig så har jag inte tänkt så mycket på den förrän nu. Sen Alvin kom till världen vet jag inte hur många som frågat: "Är han snäll?" och varje gång så måste jag fundera på vad personen egentligen menar med denna fråga... SNÄLL!? Vad skulle han annars vara? DUM!? För det skulle man väl aldrig fråga: "Är han dum"!? Nej, så kan det väl inte vara? De måste nog mena JOBBIG, som i SKRIKIG, GNÄLLIG, VAKEN... Underförstått: "Är han en jobbig unge som bara skriker och inte låter er sova om nätterna? Eller sover han så mycket att ert liv tuffar på precis som vanligt?"

Givetvis svarar jag alltid JA på frågan! "Ja, han är jättesnäll!" Och då menar jag inte att han aldrig skriker, gnäller eller är vaken på nätterna. För allt detta är han! Förra veckan skrek han så mycket att jag nästan funderade på om han hade kolik, men det innebär väl inte att han är DUM. Visst är det lite jobbigt och man kan lätt bli trött (och ledsen), men kom aldrig och säg att barn (och fram för allt spädbarn) skulle vara dumma på grund av detta. För alla vet att små barn inte kan prata och därför måste uttrycka sina känslor med skrik. Det är en stor förändring att bli/vara småbarnsförälder, men det är ett val man gjort. Och kom inte och säg att det kom en som en chock att livet förändras den dagen man får barn...! Och säg aldrig att barnen är dumma eller jobbiga...! Kanske situationen är jobbig, men aldrig barnen! De är ju källan till allt gott här i världen, det renaste och minst oförtörda ting som finns - enligt mig i alla fall! Så därför känns det konstigt att tomten varje år ställer denna fråga till alla barn...

Så jag ber alla er där ute som läser detta inlägg: Tänk en gång extra innan ni ställer den ganska korkade fråga... ;-) För den är ju ganska korkad! Eller...? Kom gärna med synpunkter!

STOR KRAM från Linda

P.S. Samtidigt som jag skriver detta inlägg så rullar (vaggar) jag vagnen med foten - inte för att få Avin att sluta skrika, utan för att få honom att somna (vilket han behöver)...;-) För övrigt kan jag tillägga att min son är duktig både på att skrika och att sova - en ganska sund kombination tror jag...!?

It's Official!

2007-11-09T19:28:00.000+01:00

Hej!
Vi skippar krusidullsnacket och berättar istället vad ni alla vill veta. Vad ska han heta???
Namnet vi båda kom på var för sig, som vi tycker är gulligt, killigt, och mycket passande är... (...trumvirvel...)
ALVIN!

Så Alvin Folke Nilsson blir det fullständiga namnet, och inget kunde passat bättre.
Så nu vet ni det. Och kan sluta tjata! ;)
Kram,
Anton och Linda

Nappen - vän eller fiende?

2007-11-04T17:49:00.000+01:00

Så gjorde vi det ändå...! Gick emot våra principer och köpte en napp, eller rättare sagt två stycken! Jag vet egentligen inte riktigt varför, men det kändes som om det behövdes! Eller? Jag tycker att det här ställningstagnadet har varit jättesvårt. Man hör än det ena och än det andra om huruvida napp är bra för bebisar (barn) eller inte. Jag har som sagt mest lyssnat till de som är emot napp och tyckt att denna "surrogat-mamma" inte bordes användas över huvud taget. Men det var som sagt innan jag skaffade barn... (man har ju ganska mycket tankar innan om hur man ska göra med praktiska saker och uppfostran, men det har ju visat sig inte vara så lätt när bebisen väl är här). Det som förvånar mig mest är dock att det bara tog mig (oss) två veckor innan nappen hamnade i våra händer och in i lillens mun.

Men nu har vi i alla fall köpt en (två) och det som påverkade mig mest (förutom lillens mag-knip-skrik och lite ömma bröstvårter) var Amningsmottagningen svar på min förfrågan om nappens "duglighet". De sa att om han inte har problem med att suga på bröstet så klarar han av att suga på nappen då även också känna skillnad mellan dem båda. Det är ju två olika sugtekniker och de kan lätt blanda i hop dem, så därför har man hört att man i alla fall bör vänta med att införskaffa denna "tröst-manick" innan amningen fungerar bra.

Min amning har ju fungerat bra från början men eftersom han äter så ofta har han antagligen också (förutom hunger alltså) även ett stort sugbehov. Detta är tydligen väldigt olika hos bebisar (enligt AM). Så därför har vi nu introducerat nappen för honom. Vad han tycker om den? Ganska bra tror jag (vi). När han väl fått tag på den så blir han lugn och verkar komma till ro (särskilt då han är ledsen och skriker), men den ramlar lätt ut så då får man stoppa in den igen. Tekniken är väl inte riktigt där än, han har ju bara använt den i två dagar! Så än så länge kanske det inte är för sent att plocka bort den!? Så att han inte vänjer sig vid den!? Men vill vi det!? Den är ju ganska smidig, särskilt när man går utanför huset...!

Ja, jag (vi) är fortfarande tveksam(a), men än så länge så vinner fördelarna. Så den får nog stanna ändå! Vad tycker ni där ute? Kom gärna med synpunkter och erfarenheter! Och rösta här till höger!

PUSS och KRAM från Linda och Anton

Fysiska besvär...

2007-11-01T17:43:00.000+01:00

... har de senaste dagarna drabbat både mamma och son och vi har nu förstått att vår bebis är... ja, hur ska man uttrycka det... en bebis! För inget spädbarn kan väl vara tyst, mätt och belåten för alltid, utan måste väl någon gång visa tecken på lite mänskligt missnöje.

Det drabbade alltså oss igår, lagom till den stora "två-veckors-födelsedagen"! Från att fram tills i onsdags ha sovit och ätit om vartannan i nästan 12 hela dagar, kom en helomvändning och fram klev en oroligt skrikande och otröstlig bebis. Och då menar vi inte ett hederligt "byta-blöja-skrik" utan snarare ett "kom-och-hjälp-mig-skrik" som vi senare analyserade till ett troligt "ont-i-magen-skrik". För trots täta måltider, mycket närhet och torra blöjor kunde vi inte trösta vårt älskande men gråtande barn.

Det gjorde så ont i hjärtat att inte riktigt förstå vad det var som hade gått fel! För inte hade han väl drabbats av kolik? Jag ska inte ljuga och säga att tanken inte slog mig, så där framåt kvällen när han skrikit i flera timmar under dagen. Så det är kanske inte så konstigt att jag reagerade som jag gjorde när Anton, efter en hård arbetsdag, dyker upp i ytterdörren och får en utmattad, gråtande och otröstlig sambo runt halsen. Hans lite komiska kommentar till situationen blev: "Jag som trodde det var Pyret jag skulle trösta när jag kom hem...!?"

Så här i efterhand kan jag ganska tydligt se vad som hänt... Jag drabbades av den ökända "baby-bluesen"!!! Vad jag har förstått så är det vanligast att den kommer under BB-tiden men kan även dyka upp några dagar, veckor eller t.o.m. ett par månader senare. Inte så konstigt kanske, efter nästa två veckors sömnbrist, fullspäckat besöksschema och 24-timmars babyjour med amning, blöjbyten och allt vad det innebär? Släng därtill in alla hormoner och kroppförändringar (värkande bröstvårtor, molande mensvärk och 10 kilos viknedgång) som extra "grädde på moset" ;-) Ja, ni har fattat hela grejen - det var riktigt jobbigt!

Men "efter regn kommer solsken" eller "inget ont som inte har något gott med sig"!! ;-) Idag fick min teori om hela scenariot gehör när jag ringde Amningsmottagningen och bad om råd och tips. Precis som vi misstänkte har vårt barn drabbats av magknip, som antagligen beror på att han fått i sig för mycket av bröstmjölkssocker (finns i den mjölk som rinner ut först vid amningen) och även en del luft p.g.a att jag har för mycket mjölk i brösten. Den har inte hunnit anpassa sig efter bebisens behov ännu - det gör den först efter några veckor. Så därför blir det för mycket mjölk i munnen på honom och han tvingas släppa taget och börja om på nytt hela tiden, vilket i sin tur gör att det kommer in en del luft. Mjölksockret innebär också att han blir hungrig oftare och sover sämre (han hinner inte komma till ro), och får följdaktningen då även besvär med bajsning och pruttning (Jag lovar att inte gå in mer i deltalj på detta ämne. Jag vill ju inte att detta ska bli ett "kiss-och-bajs-forum"! ;-)

Så boven i dramat är alltså: mjölksocker och luft. Vad gör man då åt det? Svaret som jag fick från Amningsmottagningen var att handmjölka ut den första mjölken så att när han väl ska äta får i sig mer av den feta mjölken (som kommer efter den sockerrika mjölken) som gör honom mer "dåsig" och trött. Då kommer han sova bättre! För att lätta på hans magknip fick jag rådet att massera hans mage. I övrigt sa de att allt detta kommer att försvinna när bröstmjölken anpassat sig efter honom och han lärt sig hur mycket han behöver äta. Tills dess ska jag fortsätta att mata honom när han vill (sk fri amning) och se till så att han rapar, pruttar och bajsar ordentligt (gammal hederlig barnkunskap)!

Så för att avsluta detta kanske lite tråkiga inlägg, vill jag bara säga att metoderna som barnmorskan gav oss har visat sig fungera ganska bra och just nu ligger han i soffan och sover - mätt och nöjd efter fet mjölk och en hel del pruttande! ;-) Summan av kardemumman: idag har vi lärt oss hur man undviker och hanterar magknip hos spädbarn. Man lär sig något nytt varje dag!

Kram från MAMA BLUE

P.S. Jag vet att jag använder en hel del talesätt (en del bättre än andra) och att de kanske kan verka onödiga, men jag tycker att det är ganska kul... :-) Jag vet också att jag varken är journalist eller politiker (har ju en del komplex med tanke på den "nya" släktens skriverfarenheter), men jag skriver bara direkt från hjärtat!

P.P.S. Pyret var på långpromenad i höstsolen idag, och hälsade på pappa på jobbet. Men bara en kortis så han inte skulle andas in massa byggdamm och utsättas för för mycket buller.

F ö kanske han inte heter Pyret/Lillgrodan så länge till, då namnsökandet kanske börjar komma till ett slut. Fortsättning följer! /Anton

Vardagens återkomst...

2007-10-29T22:00:00.000+01:00

Hej allihopa...

Gissningsvis kommer nu blogginläggen så småningom avta i längd och frekvens, i takt med att allt blir lite mer normaliserat och rutinartat. Linda är ju hyfsat upptagen på dagarna med tuttning och blöjbyten, promenader och hemmafix, och jag är borta på dagarna och försöker göra allt det andra (utom ammning) på kvällarna, för att ge henne lite avlastning. Nu har jag efter mycket om och men äntligen installerat en ny trådlös router, så att hon slipper snubbla på sladdarna när hon är uppe och vankar på nätterna.

Det börjar som sagt bli lite mer vardag av allting. Det är ju fortfarande ren och oblandad lycka att titta in i Pyrets stora ögon, eller att hålla honom på sin arm och säga saker till honom som han aldrig kommer minnas. Men det börjar kännas som vi har haft bar sen urminnes tider. Sjukt. Jag trodde att fasen "jag fattar inte vad som har hänt" skulle glida över i "ok, jag börjar faktiskt få lite grepp om det här" till "nu ÄR jag förälder". Men det var det inte, nej, det bara kom som en osynlig och omärkbar blixt från klar himmel. Man bara blev. Ingen profetisk insikt, ingen AHA-känsla, bara: Har vi nånsin INTE haft barn?? Men ibland fattar jag det ändå inte. Och ibland när han ligger och sover inne i sovrummet glömmer jag nästan bort att han finns. (Bara nästan, alltså...)

Men det är en positiv rutin för första gången... Inget tråkigt, repetetivt Svensson liv, utan nya utmaningar och lärdomar varje dag. För första gången är precis ALLT exakt som jag vill ha det. OK, kanske inte Irakkriget, växthuseffekten, eller den nuvarande regeringen, men ALLT annat ;) Jag har hittat harmonin. Och nu går jag bara och väntar på att den ska försvinna. (Det var nära idag på jobbet när en 20 kilos glasskiva värd åtskilliga tusenlappar exploderade i mina händer, men inget allvarligt hände. Ja, några små köttsår på fingrarna då... Men jag har kvar jobbet ;) Ingen har berättat att man skulle bli så lugn av att skaffa kids. Jag trodde man skulle bli sönderstressad, få sömbrist och ha magsår inom ett halvår. Det kanske man får också, men just nu känns det som att jag var ämnad för det här och inget annat. Ett litet steg mot att uppfylla mitt öde. Och för första gången ser jag fram emot att gå upp till jobbet, komma hem, äta middag titta på film och gå och lägga mig tidigt. Jag trodde inte jag hade det i mig.

Men en liten söt bebisbild på Pyrets första bad ska ni ändå få. Och jag tror inte jag kan hålla Linda borta från bloggen mer än ett par dagar. Alla stora händelser kommer självklart att annonseras högljutt. Men bara så att ni inte har förväntningar på inlägg i samma frekvens som tidigare. En liten brasklapp bara.

Imorgon kommer BVC på hembesök. Då får ni nog veta uppdaterad vikt och hälsotillstånd och andra viktiga hårdfakta.

MVH,
Anton

En vecka fylld med känslor!

2007-10-27T19:18:00.000+02:00

Hej kära läsare!

Då har det redan gått en hel vecka... min bebis är EN vecka gammal (och han fortfarande väldens sötaste;-)! Kan inte riktigt fatta att det gått så fort! Tänkte i detta inlägg berätta lite kort om hur den första veckan varit. Men först vill jag passa på att TACKA alla ER fina människor som skickat hälsningar och graulationer till oss. Jag är verkligen rörd av allas intresse och engagemang!

Men som sagt, veckan som varit: De tre första dagar/nätter efter förlossningen spenderade vi ju på BB. Min upplevelse där var över all förväntan. Personalen (dvs barnmorskorna och sjuksystrarna) var verkligen guld värda! De tog hand om oss på bästa möjliga sätt (dygnet runt) och lärade oss allt om amning, blöjbyten, babyskötsel och annat viktigt...! Dessutom var stämningen på hela avdelningen väldigt avslappnad och trygg. Så en stor eloge till Halmstad BB (och även förlossningsavdelning) - de gjorde min förlossningsupplevelse till något mycket positivt!!

När bebisen sen på måndagseftermiddagen blivit undersökt av barnläkaren var det då dags att åka hem och påbörja det nya livet som småbarnsförälder - lite skrämmande faktiskt (men också väldigt roligt förstås...)! Knappt hemma och uppackade så var det dags för det viktigaste av allt - att få bebisen mätt och belåten... Jag måste erkänna att jag (trots att det gick bra på BB) var lite nervös för hur amningen skulle fungera hemma... Tänk om han inte vill ta bröstet? Eller tänk om han inte får i sig tillräckligt med näring? Hemma finns ju ingen klocka att ringa på om man vill ha hjälp...! Men jag måste faktiskt säga att amningen fungerat helt utmärkt hela veckan (är lite förvånad över detta då jag hört många "skräckhistorier" och hur svårt det kan vara innan både mamma och barn har "fattat" tekniken). Men han äter med god aptit och verkar mer än nöjd vilket gör mig oerhört glad (och lättad)! Jag/vi har lärt oss att tyda hans "hungersignaler" och dessa visar han ca 10-12 ggr per dygn. Däremellan sover han oftast gott i sängen, på soffan eller i vår famn :-)! Där måste jag också säga att jag är positivt överraskad - han sover i princip mellan varje måltid och gnäller/skriker nästan inget. Bara när vi byter blöja, men vem tycker inte att det är obehagligt när det blir lite kallt om rumpan...;-)!! Sen kan man ju också få skrika lite om man har ont i magen...

Så det mest väsentliga verkar fungera - mat och sömn. Däremellan blir det en del blöjbyten (som vi redan har blivit proffs på) och lite gos förstås!! Jag måste passa på att skryta lite och säga att han är SÅÅÅ MYSIG! Jag älskar honom bara mer för varje dag som går och tänker på citatet som Lotta skrev i en kommentar (som lyder ungefär så här) "... det blir bara mer och mer plats i hjärtat när man får barn".

Okay tänker ni - allt verkar bara toppen! Har inget varit jobbig eller!!?? Jodå, ingen människa eller situation är perfekt. Givetvis har det känts tugnt emellanåt. Inte minst rent fysiskt. Det är ju inte en "dans på rosor" det här med att föda fram ett barn. Om man tar bort själva förlossningen (som i och för sig är ett träningspass som heter duga) så finns det ju en hel del "biverkningar" som följer på detta. Inte minst det här med livmodern som ska dra ihop sig igen. De första dygnen hade jag i princip ont hel tiden (som stark menssmärta ungefär) och man blöder en hel del. Detta för att "rensa ut" inne i kroppen så att man inte får infektioner vilket i och för sig är förståeligt men som gör en oerhört trött (pga blodförlusten). Sen har vi ju det här med brösten... Jag trodde folk överdrev när de pratade om "Dolly Parton-bröst", men det gjorde de nog inte! I tisdags vaknade jag med spända bröst och under dagen svullnade de upp så mycket att det såg ut som om jag gjort värsta bröstförstoringen - och prata inte om hur ömma de var (superhårda och superömma). Jag kunde knappt peta på dem för att det gjorde så ont. Så ni kan tänka er hur jobbigt det blev när jag skulle amma... Stackars lillen kunde knappt få tag i bröstet! Och när han väl fick det kan ni ju också förstå hur ont det gjorde. Men det var bara att bita ihop och efter två dagar så återgick brösten till mer "normal" storlek och konsitens. I övrigt har hela kroppen känts mörbultad och hormonerna har svängt en del (men detta är jag ju förstås van vid... det där med hormonerna alltså;-)!!

Vad har vi så annars gjort under veckan? Förutom en hel del besök av nära och kära har vi försökt komma in i vardagslivet så gott det går(vilket inte är helt lätt...) men även njutit av bl.a. vagnpromenader, mysmiddag med levande ljus (när lillen sov förstås) och filmkväll med Ben & Jerry-glass (vad jag längtat)! "Det är det lilla som gör det"! Så om jag tänker tillbaka på veckan så har allt det positva helt klart övervunnit det jobbiga och negativa. Jag är nog fortfarande lite "hög" på adrenalin, men så fruktansvärt lycklig och nöjd med mitt liv! Jag har allt som jag önskat mig och lite till...! Det tog i och för sig några timmar att skriva detta inlägg (har ammat två gånger och fikat kvällsmat) men tiden, har jag redan lärt mig, får man ta som den kommer. I alla fall med ett litet spädbarn i närheten!!!

Stor kram från LINDA

Vad hände egentligen?

2007-10-24T14:29:00.000+02:00

Jaa... då var han äntligen här - min underbara son! Jag känner mig som världens lyckligaste kvinna just nu :-) Som ni säkert redan vet (de flesta av er i alla fall) så gick förlossningen väldigt bra (trots lite dramatik på slutet som i dagsläget ändå inte spelar någon roll). Jag ska nu försöka göra en kort sammanfattning av förlossningsdagen (jag kommer senare att lägga ute en mer detaljerad "förlossningshistoria"), mest för min egen skull men även för er som vill läsa om hur det gick till när Lillgrodan kom till världen och hans första dygn. Så kommer mitt nästa inlägg (förhopphoppningsvis på fredag) att handla om hur allt har gått därefter (dvs den första veckan hemma).

Det var alltså på morgonen vid 08.00-tiden (fredagen den 19 oktober) som mina förvärkar blev allt starkare och tätare än vanligt - närmare bestämt med ca 15 min mellanrum. Eftersom vi ändå hade en bokad tid hos vår barnmorska kl:12.00 så åkte vi som planerat dit för att höra vad hon tyckte (ska vi åka till sjukhuset eller inte!?) Väl framme hos på barnmorskemottagningen kunde Helen konstatera att det bara var 5 minuter mellan värkarna men att det kunde dröja ett tag tills det var dags att åka till sjukhuset. Barnets hjärta slog bra och mitt blodtryck var ok. Hon rekommenderade oss att ta äta en rejäl lunch och sedan kontakta förlossningen på eftermiddagen. Så vi gick ner på stan (stannade var 5 min för att "andas" under värkarna) och bestämde oss för att äta en god pastasallad på BarMezzo. Under lunchen kontaktade vi våra nära och kära om att nu var det nog på G... äntligen!!

Väl tillbaka i bilen igen (och ett antal värkar senare) bestämde vi oss för att åka till sjukhuset för att höra vad de tyckte. "Antagligen skickar de hem oss" tänkte vi... Så vi parkerade, tog oss sakta upp mot avdelning C (värkarna var nu starkare) och anmälde oss i receptionen (klockan var nu ca 13.30). Vi fick ett rum och en kort stund senare kom vår barnmorska och undersköterska. Jag fick en snabb undersökning och det visade sig att jag bara var öppen 1 cm. Därför bestämde vi att jag skulle ta ett varmt bad för att slappna av lite och förbereda mig inför eftermiddagen/kvällen/natten... Jag måste säga att det var väldigt avslappnande att ligga där i mer än 1 timme. Anton gick och fixade med bilen (hämtade väskorna som var packade) och kom sedan in till mig och läste nyheter från Aftonbladet. Bla fick vi reda på att ett barn (i snitt) har 537 leksaker under sin uppväxt...!!!

Efter ca en timmes bad (klockan var nu ca 16.00) kände jag (mitt under en värk) att det "knäppte till" i mitt bäcken som om något "ramlade ner". Därefter var det bara 3 min mellan värkarna så jag skyndade mig upp och in på rummet igen. Vi kallade på barnmorskan och berättade att de (värkarna) nu hade blivit rejält kraftigare och längre... Jag fick akupunkturnålar och en gåstol för att kunna slappna av och röra på mig bättre, men det var inte lätt (klockan var nu 16.30 och jag var öppen 3 cm). Därefter gick allt väldigt fort... Vid 17.15 ungefär var jag tydligen redan öppen 7 cm och jag fick lustgas för att underlätta den allt kraftigare smärtan. Jag hörde i bakgrunden hur undersköterskan fick bråttom att förbereda inför förlossing och jag insåg att snart var det dags!! Tur var det för den smärta jag kände skulle jag aldrig stå ut med i 10 timmar... (Inte utan mer smärtlindring i alla fall!!). Jag fick i samma veva äntligen ge uttryck för min smärta och skrek på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort - stackars Anton som bara stod några decimeter från mig och höll min hand... ;-) Ca 25 minuter senare (vid 18.00 tiden) kom krystvärkarna och 20 minuter därefter (klockan 18.18) kom mitt barn äntligen till världen...! "Det är en pojke!!" hörde jag Anton säga med tårar i ögonen! Jag kunde inte riktigt fatta att det var över och att han var ute...

Men allt visade sig inte vara riktigt bra. Det hade jag nästan förstått när en jourläkare tillkallades och en liten kiwiklockan placerats på barnts huvud för att få hjälp ut. Direkt efter att bebisen kommit (och Anton snabbt fick klippa navelsträngen som tydligen suttit två varv runt halsen) sprang de ut med honom och jag fattade inte riktigt varför... Kvar var jag..., ensam med en barnmorskestudent (som var med under förlossningen) och undersköterskan. Jag tror jag var lite chockad, men samtidigt kände jag mig lugn. För de berättar väl om något gått fel!??? Eller?? I alla fall, så fick jag under tiden krysta ut moderkakan och den var hel och fin (hur den nu kan vara fin...!?).

12 minuter senare kom alla äntligen tillbaka och jag fick min son på bröstet. Det måste varit den lyckligaste stunden i mitt liv!! Jag fick senare veta att han inte hade någon andning samt dålig blodcirkulation då han kom ut (men låg hjärtfrekvens) och att det tog 3 min innan han drog sitt första andetag... Det var därför de var tvugna att hjälpa honom snabbt ut med kiwiklockan. Tur att de är så duktiga och förstod att det var lite brottom och därmed hjälpa till i tid. Jag är så tacksam. När jag blivit sydd (4 små stygn) fick vi vara ensamma hela familjen i ca en halvtimme. Vi ringde våra nära och kära och andades sedan ut efter den rekordsnabba förlossningen. Jag fick duscha av mig och sedan serverades mackor och té på bricka för nyblivna föräldrar!

Efter en kort undersökning av bebisen fick vi vid 23.30 tiden åka upp till BB och installera oss i ett familjerum. Så var den dagen avslutad ... ;-) och fredagen den 19 oktober år 2007 blir en dag att minnas för evigt - det är den bästa dagen i mitt liv faktiskt!

KRAM från stolt nybliven MAMMA (äntligen!!) till världens sötaste kille...

P.S. Jag vill passa på att tacka Anton för all det stöd jag fått under graviditeten och förlossningen! Jag kan inte tänka mig en bättre pappa till mitt barn! JAG ÄLSKAR DIG!

Besiktigad och klar!

2007-10-24T12:33:00.000+02:00

Hej!

Nu har vi fått besök av Hemvården/Ammningsmottagningen, och allt är så bra så! Han har gått upp igen till sin födelsevikt, 2900 gram, så härifrån är det bara uppåt! Ingen gul hudfärg, bra huvudomfång, ja.. allt är super! Så skönt... Vi har också fått klart med en barnförsäkring så nu kan Inget hända ;-) Amningen funkar fortfarande bra och han äter stup i kvarten. Kanske det dubbla mot minsta 6 ggr per dag... men det är bara bra eftersom han var lite liten när han kom ut. Han har fått sitt eget personnummer också... Nu är det bara namn som saknas! Och nej, inget är bestämt ännu... (vi har fortfarande diskussioner kring det... men eventuellt ett på G).

Barnmorkan stack också honom i handen för PKU-tester som lagras i Biobanken på KS av någon oförklarlig "forskning" som ingen vet vad den går ut på :-( Det kommer finnas där i hela hans liv, men ingen kan svara på vad för forskning det är! Lite creepy tycker jag (vi) ...

Men i alla fall, från och med idag är Lillgrodan besiktigad, försäkrad och klar!

Anton

Äntligen Hemma!

2007-10-22T15:47:00.000+02:00

Nu har vi äntligen kommit hem allihopa, och Lillgrodan ligger och sussar här bredvid mig på soffan. Linda står i duschen och pustar ut efter tre omtumlande dagar utan mycket sömn. Sen ska vi ta fram den efterlängtade B&J glassen (Cookiedough and Chocolatechip) och bara njuta av att vara hemma.

Ville bara att ni skulle veta, så att ni kan ringa normalt osv. Men inte för sent (typ innan 21:00) såklart. På tisdag kommer mormor och morfar Helen och Tommy, på fredag moster Jo-Anna och Dave, på lördag farmor Lotta och Jan och farbror Svante och Jill och kanske faster Linda, om hon kan!

Det ser vi fram emot och hoppas någon annan vill hälsa på där emellan! Man vill ju bara visa upp honom för hela världen! Jag kollade på nyheterna på TV, men såg inget om Lillgrodan, så det måste ha kablats ut i helgen när vi var på BB. För som låtsasgammelmormor Karin sa, det är ju en världsnyhet!

Trötta hälsningar,

Anton

Hemma i min ensamhet...

2007-10-21T22:22:00.000+02:00

Hej! (Phuust)

Har just gått igenom den roligaste och härligaste upplevelsen i hela mitt liv! Men som jag har upprepat ett par gånger de senaste dagarna så fattar jag inte hur man kan bli så slut av att inte göra något! Det är helt sjukt. Hela förlossningen och tiden innan så var jag hur lungt som helst, Linda undrade efteråt om jag bara spelade, men det var faktiskt så. Men efteråt så kom nervositeten... Hur gör man? Vad ska man göra och när ska man göra det? Kommer jag bli en bra pappa? Men nu efter drygt två dygn känner jag mig lite tryggare och säkrare på att vi kommer bli de bästa föräldrar vi kan bli! Tittade in på facebook nu och såg dagen tarotkort... Kunde det bli bättre?

The Lovers
The Lovers represent a powerful union and the harmony of opposites. It represents the combining of two elements to create an even greater entity. This card often represents the formation of a new relationship or the strengthening of a current one. Love can come your way at anytime. There are difficult decisions to be made and conflict may arise when temptation and desire overcome morals and ethics.

Så träffande bara! Även för er som inte tror på sånt trams så måste ni förstå att det är lite reassurance att höra att man är inne på rätt spår, även om det är från en datagenererad spågubbe!

Linda ligger kvar på BB i natt och jag fick åka hem för att spara drygt 500 spänn... Och för att platsen kanske behövs av någon anna nybliven mamma som ligger i förlossningsrummet just nu och kämpar. Men i morgon åker jag tillbaka till frukost och så låter vi läkaren titta på pyret. Nu ska jag röka en cigarr med Sölvi, sen sova ut!
Kramar,
Anton

2007-10-20T19:49:00.001+02:00

Det blev en...

2007-10-20T19:29:00.000+02:00

POJKE!

En underbar frisk och normal liten kille, världens vackraste faktiskt! Det kan ni själv se på bilden som jag snart ska ladda upp. Det blir inget långt inlägg här, alla detaljerna om förlossningen kommer när Linda kommer hem, för nu måste jag tillbaka till BB och Pyret. Namn är inte bestämt än, men Folke kommer bli mellannamnet, samma som mitt, min far, farfar och farfarsfar. Så det blir den 5:e fantomen i raden ;)

Lite hårdfakta:
Kön: Kille
Född tid: 18:18 den 19/10 2007
Vikt: 2,9 kg
Längd: 51 cm
Utseende: Persson Näsa, Nilsson Mun, i övrigt världen sötaste
Tid på förlossningen: 5 tim ganska exakt

Nu har vi också fått besök av Martin (farfar) och Amanda (faster) och även en Halmstad polare. Så nu ser vi fram emot besök av alla er, eller att få komma och visa upp vårt lilla underverk för er alla. Men vi får försöka sprida besöken lite, för alla får inte plats i vår lilla tvåa samtidigt ;)

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, men ni som har tusen frågor kan ställa dessa i kommentarer och så besvaras de i nästa inlägg som Linda ska få äran att skriva!
Kram från en lycklig nybliven pappa!
A

Nu är det (kanske) dags!

2007-10-19T11:35:00.000+02:00

Skulle bara säga att värkarna kommer nu med 10 min mellanrum, men vi åker till vårt planlagda besök hos Helen, och kollar vad hon tycker. Men med lite tur så kanske pyret visar sig idag eller i morgon. Förmodligen åker vi direkt upp till förlossningen efter barnmorskan och ser vad de säger. Nu har jag inte tid att skriva mer. Ring inte på våra mobiler. Sms:a om det är viktigt.
Jippie!!!!
Anton och Linda

Upp och ner i humöret...

2007-10-18T15:03:00.000+02:00

Tillbaks igen efter en dag utan skrivande på bloggen (hoppas jag inte lurade er om att Lillgrodan var på G...!?). Igår var nämligen den jobbigaste dagen av alla hittills... Hade varken lust eller energi till någonting... Kände mig bara likgiltig och deprimerad... Sov och grät om vartannat... Därför skippade jag skrivandet och lät Anton komma med lite mindre "negativ" info till Er. Trots att han jobbat mycket (och väldigt hårt) den senaste veckan (och därmed varit trött och "frånvarande") är jag glad att han trivs på sitt nya jobb och att det går så bra. Är verkligen stolt över Dig älskling (trots lite dumma kommentarer ibland...;-)!

Idag är det i alla fall en bättre dag för mig! Det går verkligen upp och ner... (stackars Er som måste stå ut med detta humör...;-) ... så ni förstår säkert att det inte bara är den emotionella längtan och den fysiska smärtan i kroppen som gör att jag bryter ihop emellanåt... Det värsta av allt är ovissheten. Hade man bara vetat på vilken dag bebisen kom hade man kunna lägga upp sina rutiner och planer på ett helt annat sätt. Istället för att gå och känna efter, undra om allt är OK därinne, oroa sig osv... Men kanske är det det som är själva poängen: att bara släppa taget och kontrollen för en stund...!? Bebisen bestämmer själv när den är redo! Dock kan jag, precis som Anton skrev, känna en viss avtrubbning inför förlossningen och den här "julaftonskänslan" börja försvinna... Hoppas jag kan få upp min energi så att när det väl händer så har jag den kraften och motivationen som behövs! Jag ska i alla fall göra mitt bästa...

Imorgon ska jag träffa barnmorskan igen, och förhoppningsvis kan hon stilla min oro lite grann...! Så..... fortsättning följer :-)

Kram Linda

Tick tack tick tack...

2007-10-17T21:54:00.000+02:00

Hallå igen...

Tänkte bara visa att jag lever igen. Linda hade lämnat "plats" till mig idag på bloggen, så jag får väl skriva nånting ändå ;) Sitter ändå och väntar på att det geniala programmet Myggan på 5:an ska börja. Ok, det är inte Simpsons men det är nytt och fräscht och hysteriskt roligt!

Jag börjar känna av den här väntan så smått också. Inte bara att Linda hela tiden plågas av att det drar ut på tiden, utan även att varje gång telefonen ringer så hoppar hjärtat ett extra skutt och man tror att det är dags. När det väl är dags kommer man väl vara helt blasé och bara "jaha, då hämtar jag upp dig när jag har lagt klart det här taket" ;) Nej, det tror jag iofs inte, men jag känner att den här spänningen som varat i typ två veckor börjar mattas av och att barnafödandet ter sig allt mer vardagligt. Iofs har jag tagit det hela med ganska stor ro, och tror fortfarande att jag kommer hantera det ganska bra, men det ska bli kul att se hur jag klarar eldprovet. Det pirrar ju fortfarande lite i maggropen när man tänker på det.

Ett par av våra vänner som vi lärt känna genom föräldragruppen hos MVC väntar inte förrens om tre veckor. Men nu har deras bebis vänt sig i magen, huvud upp och fötter ner, så det kanske blir akut kejsarsnitt för de om inte vändningsförsöket lyckas bra. Annars planerar de in ett i nästa vecka och får det överstökat. Det verkar nästan avundsvärt som läget är nu, att man bara får ut den på snabbast möjliga sätt, men vi tror naturligtvis mer på "the old fashioned way" egentligen. Men det är ett race to the finish line nu.

Paret som jag nämnde ovan är mycket trevliga och vi umgås titt som tätt och killen som är från Island jobbar som målare och har en enmansfirma. Vi har börjat hyra in honom för vissa jobb och i veckan så renoverade vi en frisörsalong tillsammans. Det blev klart idag efter extrajobb i lördags och kvällsjobb i går och förrgår. I morse tog de emot sina första kunder och kvart i fyra blev vi helt klara. Mkt skönt då det varit ett löjligt högt tempo... Lite tråkigt är det att inte kunna vara hemma och umgås mer, men jobbet är nog ett av de roligaste jag har haft. Jag har verkligen haft flyt som halkade in här på ett bananskal. Kom just på att jag inte dushat eftersom jag har slipat golv och satt upp hyllor sen jag kom hem (det var planen iaf, fråga inte om resultatet) så det är bäst att jag gör det om jag inte ska sova på soffan inatt ;) Men jag hoppas ni alla mår lika bra där ute!

Anton

Plågsam väntan!

2007-10-16T10:14:00.000+02:00

"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge..." Skitsnack! Bullskit! Nu har jag väntat alldeles för länge... Snyft! Jag är trött på att bara göra samma tråkiga saker varje dag och trött på att hoppas att Lillgrodan är på gång... Han/hon verkar inte alls vilja komma ut. Varför??? Känner den inte min längtan?? Det är rena tortyren det här... Till och med förlossningen verkar mindre smärtsam än den gnagande väntan som jag utsätts för nu... Kanske kommer jag få äta upp det som jag nyss skrev (!?), men jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle kännas så här tugnt! Varje sekund känns som en minut, varje minut som en timme och varje timme som en vecka... ja, ni förstår poängen... Jag bli tokig!!

KOM UT NU!!! JAG ORKAR INTE MER!!
Snyft! Snyft!

Linda

Babygaranti...

2007-10-15T16:12:00.000+02:00

Idag har jag varit på kontroll hos min barnmorska (underbara Helén Allgulin)! Allt verkar bra med bebisen (hjärtljud ligger på 130 slag/min = helt normalt) men mitt blodtryck var lite högre än vanlig, inte farligt högt dock. Det kan (men behöver inte vara) ett tecken på att bebisen är på väg... Jag har också haft lite känningar i magen (typ som ett tryck neråt) vilket tyder på att bebisen rotera neråt ännu mer i bäcknet (= vill antagligen ut snart). Jippii!!! Men som vanligt så kan barnmorskan inte säga hur lång tid det är kvar. Snyft!! Men jag fick en ny tid tills på fredag och om den inte kommit då ska jag träffa en läkare på måndag i nästa vecka. Då bestäms i så fall dag för igångsättning (som bör ske inom tre dagar därefter). Allt detta innebär alltså att vi har vår bebis senast den 26 oktober. Skönt med garanti... ;-) !!!!

Hur känns det annars då? Jo, var lite hängig i morse. Känner mig lite ledsen när jag vaknar och tittar på vaggan, som istället för en bebis är fylld med överkast, kuddar och våra gamla kläder... När jag tittar ut genom fönstret på det fina vädret vill jag inget hellre än ta den nya barnvagnen och gå ut och gå... När jag sedan går förbi skötbordet (vilket jag gör ca 30 ggr om dagen på väg till toaletten...) kan jag inte låta bli att snegla på de fina barnkläderna som hänger på rad och bara väntar på att få användas... När jag sedan tar bilen in till stan måste jag sitta ensam bredvid den nya bilbarnstolen som kom för några veckor sen... Ja, ständigt blir man påmind om detta "frånvarande" barn...

Men efter besöket hos MVC så känns det lite bättre! På vägen tillbaka till bilen så tröstade jag mig med att köpa en jättfin overall med matchande mössa och vantar till bebisen att ha under hösten/vintern. Kanske var det bara det som saknades...!? Nu känner kanske Lillgrodan att han/hon vågar sig ut... För vem vill egentligen krypa ut ur sitt skal, när det är så kallt där ute och så varmt och skönt där inne!!?? Kanske i detta avseende har Du, älskade barn, fått ärva något från din mamma (som ständigt fryser och gärna använder vantar på sommaren...)!!

Älskling - kom ut och värm mitt hjärta!!

KRAM Linda

Mitt första inlägg!

2007-10-14T13:44:00.001+02:00

Hej på er...

Nu tänkte jag också skriva en rad här så att det tydligt framgår att detta är bådas våran blogg (eller eg. Pyrets, men med oss som författare)... Även om det står 5-1 i antal poster, så har jag faktiskt gjort lite grann i bakgrunden, bara så ni vet att jag faktiskt är "närvarande" ;) Jag läser också alla kommentarer med spänning, i väntan på att Pyret ska visa sig. Men jag har inte heller lika mycket känslor och -svingar som behöver ventileras så de här proportionerna kommer nog att kvarstå... Sen har jag ju inte så mycket tid heller.

Tänkte prata lite annat än bebis för tillfället. Berätta lite om vårt liv och så. Som de flesta vet har vi ju flyttat till en tvåa lite utanför stadskärnan i H-stad. Det är mycket lugnare och mer harmoniskt trots grannen ovanpås vilda hund och lyhördheten. Vi har faktisk kommit i ordning riktigt bra på en dryg månad och vi gjorde sista stora touchen i vekcan då vi byggde om köket en smula. Jag jobbar ju som snickare nu och en fördel med det är att man kan ta med sig massa bra verktyg hem, och då är det ju svårt att motstå frestelsen att göra de ändringar som behövs. Jag trivs fö bra med jobbet och lär mig mycket hela tiden, utan att vara helt lost. Vi håller på och renoverar en frisörsalong just nu och det blir nog riktigt bra till slut. På tisdag ska det vara klart.

Nu har lite grejer att fixa innan söndagens pokerparti. Det är skönt att hålla sig sysselsatt när man annars skulle sitta som på nålar, och ett par timmars poker kommer göra gott. Men vi börjar tidigt så att vi fortfarande har kvällen för oss själva om den skulle få för sig att komma idag. Igår kändes det som att den skulle komma nu, jag vet inte varför, men vi får väl se... Whenever is fine!

Jaja, hoppas ni alla kan komma på namn/välkomstfesten för Pyret i november någon gång. Annars åker vi nog på "Eriksgata" till Stockholm och Skåne dessförinnan. Hoppas att FoF är hemma då!

Ha det bra allihopa!
Anton

Längtan!

2007-10-14T11:36:00.000+02:00

Idag har det gått en vecka över tiden...! Imorgon hamnar jag i den svenska statistikens tabell - en förstföderska i Sverige går nämligen (i snitt) 8 dagar över tiden...!

Funderar (och dagdrömmer) väldigt mycket nu om hur det kommer bli när Lillgrodan kommer till oss. Jag vill se, känna, lukta, gosa, mysa och prata med honom/henne. Allt känns fortfarande lite overkligt... Trots att magen fortsätter växa (och varje dag undrar jag om den kan bli mycket större...!?) och jag känner hur det rör sig därinne, har jag ändå svårt att föreställa mig hur det verkligen kommer bli när vi sen står där "öga mot öga". Jag har bara en sån otroligt skön och lugn känsla av att allt kommer bli bra.

Ja, idag är en bra dag, men hormonsvängningarna har inte legat på latsidan denna vecka ;-) Men hur jag än mår så finns ändå längtan där lika starkt varje dag... Längatan efter dig, min lilla grodprins/prinsessa!

TACK till alla Er som tänker och längtar tillsammans med mig/oss... Jag/vi känner Er kärlek och värme, (trots avstånden mellan oss)!!

KRAM från Linda

Denna vackra dag...

2007-10-13T13:51:00.000+02:00

Nähä, det hände ingenting i natt heller... Jag vet inte varför jag varje morgon tänker att om det inte händer något på natten, så är det lugnt på dagen...! Jag har fått för mig att dagarna är "säkra" och därmed kan jag i princip göra vad jag vill (inte för att jag gör så mycket, men i alla fall...). Anton kan jobba i lugn och ro (eller!?) och sen är det bara att invänta natten igen...

Men idag är det en sån där underbar dag här i Halmstad! Solen skiner, ingen blåst överhuvud taget, temperaturen är så där lagom "höstig" (ca 8 grader) och träden är färgade i alla möjliga toner av grönt, gult, organge och rött. Man kan inget annat än att bara mysa och vara glad! Det är en sån här dag som jag bara önskar att mitt underbara barn ska komma till världen. Då kan jag säga: "Du föddes på årets vackraste dag!".

Älskling, jag längtar så efter dig! Kom snart!
MAMMA